EL MV RORAPBL TE dvig, Mosaiske trosbekännarem. Glacehancskarne kastades i kåsösen, hatten på fåaletten och spansk-röret nära nog itrymåen, Frackens eleganta trängsel utbyttes mot den lediga nattrocken; och med belåtenhetens solros strålande ur blicken; -satte sig den store auktorn vid skrifbordet, fattade pennan och skref följande biljett till sin förläggare, utgifvaren af tidningen le Constitutioneb: Min herre! Åtskilliga gånger har ni beklagat er deröfver att prenumeranterna icke vilja nappa på kroken; -såsom ni uttrycker er, i afseende på min roman. Ni kan dock nw stoppa er farhåga i byxfickan — hör hvad som händt mig i dag! För ett par timmar sedan tittade jag upp på vår konst-exposition. Bäst jag der gick och öfvertänkte ett nytt ämne för: början af min 6:te :tom, väcktes jag plötsligt af ett: Hell dig, du store Eugene, du mammots-vålnad, hvilken står vid naturkonungens samvetsport, respirerande ditt lifs faksimile, eller nya himlar och ny jord Det var, efter. hvad jag scdermera förnam, en s. k: Brikolist (här jemte en gammal häst uppställd på exposition) som på detta originella sätt helsade-mig — och: mannen hette,såsom han sjelf uppgaf, de Rihs, apothicaire privilegiå royal. I oceaners svallb, fortfor han, jag throners grundval sänkte, men vägen ock en väg åt djupets lågor skänkte; och derföre är du värdig att af mig bekomma ett stoff till den yppersta verklighet, som någonsinskan uppfantiseras i afseende på fortsättningen af en evig jude, hvilken trampat mammots hufvudskål och sträckt sinå forskningar till Kamtschatkas glacierer. Och derpå berättade mig den pikante främlingen hvad som följer: Längst upp i björn-omvandrade norden, invid Ishafvets stränder, lefyver ett underligt folkslag, som kallas Brikolister — ett folkslag, utmärkt lika mycket för sitt krigiska lynne som sina egna lefnadsyanor. Redan det yttre hos Brikolisterna företer något högst kuriöst. Deras fysionomier t. ex. skifta i högrödt och blått, hvilket lärer härleda sig. från en dekokt, brainvin .kallad, den enda näring. deras konstitution kan fördraga. Öfver ögonen bära de ständigt en florshufya till skydd mot den evigt glimmande snön; och i pannan ha de horn, ett fenomen, orsakadt af en outredd naturkraft, som framkallas under deras offergillen; der de tillbringa nätterna aflägse från hemmet. Deras religion är hednisk; och jemt och samt offra de till sina afgudar, bland hvyilka Pellman, Halman och Knäcksell äro de förnämste, Till den grad förvända äro deras begrepp om ett Hf efter detta, att de tro det förtärandet af ofvanfämnde dekokt gör dem saliga,. Men det hemska hös Brikolisterna är, att de tillika äro menniskoätare. De lefva nemligen i ständig fejd med ett annat folkslag, Nykterister benämndt, hvilket har en oemotståndlig passion att bland Brikolisterna utbreda läran om en ny syndaflod. Dessc, så olika i öfrigt sina arffiender, likna dem ändå derutinnan att äfven de hafva horn, Nykteristernas likväl) för det eviga vattudrickandets skall, framkallade af brist på nåaturkraft. Tikasom mellan Ahriman och Ormuzd, mörkret och ljuset, fortgå deras strider i ohejdad ifver. På samma sätt som de fordne vikingarne anfäktades af berserkerraseri, så blir. Brikolisten vid första skymten utaf en Nykterist gripen af vattuskräck; och till bevis på de förres vildhet må endast anföras att de, för nägra år sedan gjorde sig eh bål af idel slagne Nykteristers hufvudskälar, den de numera begagna vid sina högtider. (Här gjorde den snillrike författaren ett uppehåll i biljetten. Sedan han gått ett par slag öfver golfvet med hufvudet öfverfullt af nya ideer, satte han sig åter och fortfor): Ni skall veta, min herre, att detta obändiga folk lefyver under en despotisk styrelse: de: regeras nemligen af qvinnor. Deras nuvarande regentinna, Barbara, är, enligt hvad monsieur de Rihs berättat mig, lika utmärkt för sin förslagenhet som för en upphöjd bildning och stor konstnärlighet i sång, hvilken öfverlägsenhet öfver de råa barbarerna gjort dem till hennes blinda verktyg och alltför slafviske undersåter. Och just denna Barbara befinner sig för närvarande här i Paris, dit hon, för att genom lektioner hos Garcia klara några hesa toner och lära sig löpa, begifvit sig i sällskap med min nya bekantskap, hvars ädlare natur — jag citerar hans egna ord — ännu så till. det yttre som inre obemängd af barbarismen, längtat till ett mera civiliseradt klimat,. Resten förmode Vi att läsaren sjelf förskaffar sig. ee — Midt ibland jullitteraturen har i år äfven råkat inkomma eller utkomma ett historiskt arhete.