BAUMANSKA ARFVINGARNE EMOT KRONAN. EN 462 ÅR GAMMAL PROCESS. Ett ärende, som i 4162 år legat oafgjordt hos ffentliga myndigheter, har redan härigenom anpråk på att blifva en cause celebre, med fullt it samma skäl som gällde för ett papper, hvilet en gammal bibliotheksvaktmästare i Upsala n gång förevisade för några resande, under yttande: om 400 år härefter är detta ett manukript. Men den rättegång, hvarom ofvanstående ubrik handlar, är lika märkvärdig i alla hänse;nden och utgör ett bland de många historiska estimonierna om vårt beprisade kollegial-väsende, intingen man då afser den oerhörda tid, som fråsan legat under utredning i KammarCollegium, nnan detta embetsverk boaslutat afgiiva yttrande leröfver i hufvudsaken, eller skuldens ansenliga belopp, eller slutligen — hvad som med hänseende till våra närvarande förhållanden har en rskild vigt — det bruk, som man finner vara sjordt i denna sak af embetsverkens förra godtyckliga makt att förhemliga offentliga handlinsar, innan nu gällande trvckfrihetslag satte en sräns för densamma, Hindelsen är i korthet följande: På sextonhundratiiet lefde i Pomearn en man vi id namn Bauman, en af de r kast? och kanske den riHan gjorde en stor del af leyeranserna till svenska armeen mot sutet af trottioriga kriget, men fick derpå en betydlig fordran hos svenska kronan, utan att någonsin utbekomma dess belopp. Kronan erkände nemligen väl sin skuld. genom en af ;Kongl. Liqviditionskommissionen utärdad räkning, af den 43 Juli 4682, alltså nu för 162 år sedin. men det oaktidt sökte den förut rike fordringsägaren fäfängt att utbekomma sin rätt: han dog i fatt:gdom, och sedan hans närmaste arfvingar icke varit lyckligare än han, hunno afkoml!ingarne i de följande ättlederna att förgäta båd beskaffenheten och datum af dt dokument. hvarpå deras ärfda fordran grundade sig. Fastän nu detta dokumenti anns i KammarCollegii förvar, ålsda Collegium likäl dam att framvisa det, till stirkande af deras inför Collegium fortsatta fordringsanspråk. Collegium lät dem med stor kostnad efterorska det i helt andra arkiver, både här och i Tyskländ. lät dem efterlysa det i tdningarne och trumma efter det på gatorna i Stockholm; och när slutligen några bland arfvingarne började misstänka ett dot försvunna fordringshbeviset kanske vore att söka i KammarCollegii eget arkif, samt hos Collegium begärde ett utdrag af det protokoll, hvari de trodde det finnas, men misstogo sig på datum, förklarade KammarCollegium blott, att den saken ej omnämndes i något protokoll för den i ansökningen uppgifna dagen. Härmed nödgades arfvingarne låta afspisa sig; ty på den tiden fanns ej ännu vår tryckfrihetslag, i grund af hvilken de sjelfva skulle kunnat efterforska rätta förhållandet. Ändtli igen beslöt KammarCollegium, för omkring tio år sedan, att skrida till ett hufvudsakligt ittrande i detta urgamla mål; men lät, såsom förberedelse dertill, kungöra i -Statstidningen, alt arfvingarne borde, inom natt och år, inför Collegium framlägga det ifrågavarande dokumentet; och sedan den tiden förflut:t, utan att det föreskrifna:-framläggandet fullgjorts, afgaf collegium definitift utlåtande i saken, och förklarade hela fordringen förfallen. Nuvarande ombudet för en ibland arfvingarne var imedlertid lyckligare än företrädarne, deri, att han kunde till följd af Tryckfrihetslagen bekomma afskrifter ur collegii arkif; han hade under besvärstiden begagnat sig af denna rättighet, för att genom en officiell afskrift från kammarcollegium förvissa sig om dokumentets tillvaro hos collegium sjelf; och på grund af denna upplysning öfverklagades nu kammarcollegii åtgärd hos Kongl. Maj:t. Efter åtskilliga framoch äterremisser och utlåtanden, har målet varit i ordning till afgörande i finansdepartementet. och sedan Konung Oscar uppstigit på thronen, blef det också afgjordt, på det sätt, att de sökande hänvistes til fulföljande af sin talan inför domstol. De hafva, med anledning häraf. erhållit stämning på kronan, och målet är utsatt attförekomma i morgon vid kämnersrätten. — Den summa, som kronan genom den förut nämnda räkningen erkänt sig vara skyldig den 43 Juli 4682, utgjorde 20,000 rdr i silfver å 3 mark., kapital, löpande med 3 proc. ränta, samt 413,900 redan till den dagen upplupna räntor. Arfvingarne fordra nu detta belopp, jemte ränta tills betalning följer, hvilket, om vi ej missräkna oss, skulle komma att blifva följande totalsumma: kapital ;. .: scots... rdr å 3 mark. 20,000 ränta till den 13 Juli 4682 ss sosse 13,900 d:o för de sedan förflutna 462 åren, å 41000 rdr om året .. oss ss ss oe er . . 162.000 tillsammans rdr 195.900 i silfver, eller 783,600 rdr res. Om den ursprunglige fordringsägaren hade utfått beloppet genast, och behållit den upplupna räntan, men anlagt sjelfva kapitalet i räntebärande statspapper, så skulle han åt sina nuvarande arfvingar kunnat bilda en ännu mera fabulös skatt, än den af 30 000 ecus kapital, som Eugåne Sue i le Juif errant låter stamfadren för familjen Rennepont testamentera åt sina afkomlingar. att uppbära efter 450 års förlopp. Den utgjorde med räntor på räntor, å 5 proc., 242 millioner francs, en utan tvifvel ganska artig summa, till och med i en roman; men med samma beräkningssätt skulle d här ifrågavande 20,000 rdr i silfver hafva på de 462 åren uppgått till 94.800,000 rdr i silfver eller 367 200 000 rdr rgs. I stället har Svenska kronan behållit detta kapital; och då hon sluppit att betala någonting derför under hela den långa tiden, men alltjemnt förkofrat sina allmänna kassor genom räntornas läggande till kapitalet, så skulle en räknemästare ganska sannt kunna säga att kronan vunnit sistnämnde oerhörda summa, på de fattiga arfvingar