BAUMANSKA ARFVINGARNE EMOT KRONAN.
EN 462 ÅR GAMMAL PROCESS.
Ett ärende, som i 4162 år legat oafgjordt hos
ffentliga myndigheter, har redan härigenom an-
pråk på att blifva en cause celebre, med fullt
it samma skäl som gällde för ett papper, hvil-
et en gammal bibliotheksvaktmästare i Upsala
n gång förevisade för några resande, under ytt-
ande: om 400 år härefter är detta ett manu-
kript. Men den rättegång, hvarom ofvanstående
ubrik handlar, är lika märkvärdig i alla hänse-
;nden och utgör ett bland de många historiska
estimonierna om vårt beprisade kollegial-väsende,
intingen man då afser den oerhörda tid, som frå-
san legat under utredning i KammarCollegium,
nnan detta embetsverk boaslutat afgiiva yttrande
leröfver i hufvudsaken, eller skuldens ansenliga
belopp, eller slutligen — hvad som med hän-
seende till våra närvarande förhållanden har en
rskild vigt — det bruk, som man finner vara
sjordt i denna sak af embetsverkens förra god-
tyckliga makt att förhemliga offentliga handlin-
sar, innan nu gällande trvckfrihetslag satte en
sräns för densamma, Hindelsen är i korthet
följande:
På sextonhundratiiet lefde i Pomearn en man vi id
namn Bauman, en af de r kast? och kanske den ri-
Han gjorde en stor del af leye-
ranserna till svenska armeen mot sutet af trottio-
riga kriget, men fick derpå en betydlig fordran hos
svenska kronan, utan att någonsin utbekomma dess
belopp. Kronan erkände nemligen väl sin skuld.
genom en af ;Kongl. Liqviditionskommissionen ut-
ärdad räkning, af den 43 Juli 4682, alltså nu för
162 år sedin. men det oaktidt sökte den förut rike
fordringsägaren fäfängt att utbekomma sin rätt: han
dog i fatt:gdom, och sedan hans närmaste arfvingar
icke varit lyckligare än han, hunno afkoml!ingarne i
de följande ättlederna att förgäta båd beskaffenhe-
ten och datum af dt dokument. hvarpå deras ärfda
fordran grundade sig. Fastän nu detta dokumenti
anns i KammarCollegii förvar, ålsda Collegium lik-
äl dam att framvisa det, till stirkande af deras in-
för Collegium fortsatta fordringsanspråk. Collegium
lät dem med stor kostnad efterorska det i helt an-
dra arkiver, både här och i Tyskländ. lät dem ef-
terlysa det i tdningarne och trumma efter det på
gatorna i Stockholm; och när slutligen några bland
arfvingarne började misstänka ett dot försvunna
fordringshbeviset kanske vore att söka i KammarCol-
legii eget arkif, samt hos Collegium begärde ett ut-
drag af det protokoll, hvari de trodde det finnas,
men misstogo sig på datum, förklarade KammarCol-
legium blott, att den saken ej omnämndes i något
protokoll för den i ansökningen uppgifna dagen.
Härmed nödgades arfvingarne låta afspisa sig; ty på
den tiden fanns ej ännu vår tryckfrihetslag, i grund
af hvilken de sjelfva skulle kunnat efterforska rätta
förhållandet. Ändtli igen beslöt KammarCollegium,
för omkring tio år sedan, att skrida till ett
hufvudsakligt ittrande i detta urgamla mål; men
lät, såsom förberedelse dertill, kungöra i -Stats-
tidningen, alt arfvingarne borde, inom natt och
år, inför Collegium framlägga det ifrågavaran-
de dokumentet; och sedan den tiden förflut:t, utan
att det föreskrifna:-framläggandet fullgjorts, afgaf
collegium definitift utlåtande i saken, och förklarade
hela fordringen förfallen. Nuvarande ombudet för
en ibland arfvingarne var imedlertid lyckligare än
företrädarne, deri, att han kunde till följd af Tryck-
frihetslagen bekomma afskrifter ur collegii arkif;
han hade under besvärstiden begagnat sig af denna
rättighet, för att genom en officiell afskrift från
kammarcollegium förvissa sig om dokumentets till-
varo hos collegium sjelf; och på grund af denna
upplysning öfverklagades nu kammarcollegii åtgärd
hos Kongl. Maj:t. Efter åtskilliga fram- och äter-
remisser och utlåtanden, har målet varit i ordning
till afgörande i finansdepartementet. och sedan Konung
Oscar uppstigit på thronen, blef det också afgjordt,
på det sätt, att de sökande hänvistes til fulföljande
af sin talan inför domstol. De hafva, med anledning
häraf. erhållit stämning på kronan, och målet är
utsatt attförekomma i morgon vid kämnersrätten. —
Den summa, som kronan genom den förut nämnda
räkningen erkänt sig vara skyldig den 43 Juli 4682,
utgjorde 20,000 rdr i silfver å 3 mark., kapital, lö-
pande med 3 proc. ränta, samt 413,900 redan till den
dagen upplupna räntor. Arfvingarne fordra nu detta
belopp, jemte ränta tills betalning följer, hvilket,
om vi ej missräkna oss, skulle komma att blifva föl-
jande totalsumma:
kapital ;. .: scots... rdr å 3 mark. 20,000
ränta till den 13 Juli 4682 ss sosse 13,900
d:o för de sedan förflutna 462 åren, å 41000
rdr om året .. oss ss ss oe er . . 162.000
tillsammans rdr 195.900
i silfver, eller 783,600 rdr res. Om den ursprung-
lige fordringsägaren hade utfått beloppet genast, och
behållit den upplupna räntan, men anlagt sjelfva ka-
pitalet i räntebärande statspapper, så skulle han åt
sina nuvarande arfvingar kunnat bilda en ännu mera
fabulös skatt, än den af 30 000 ecus kapital, som
Eugåne Sue i le Juif errant låter stamfadren för fa-
miljen Rennepont testamentera åt sina afkomlingar.
att uppbära efter 450 års förlopp. Den utgjorde
med räntor på räntor, å 5 proc., 242 millioner francs,
en utan tvifvel ganska artig summa, till och med i
en roman; men med samma beräkningssätt skulle
d här ifrågavande 20,000 rdr i silfver hafva på de
462 åren uppgått till 94.800,000 rdr i silfver eller
367 200 000 rdr rgs. I stället har Svenska kronan
behållit detta kapital; och då hon sluppit att betala
någonting derför under hela den långa tiden, men
alltjemnt förkofrat sina allmänna kassor genom rän-
tornas läggande till kapitalet, så skulle en räkne-
mästare ganska sannt kunna säga att kronan vunnit
sistnämnde oerhörda summa, på de fattiga arfvingar-