Article Image
— 20000
men det var, som hade de försvunnit i luften.
Äntligen skyndade jag sjelf till Wien. Hvad får
jag höra? Min perla, mitt hjertas dam var för-
svunnen, med min förmögenhet och, såsom man
bestämdt kände, i sällskap med en man, hvilken
jag förut ansett för min bästa vän. O, huru be-
lönades min dårskap? huru hånligt belogs jag af
verlden. Efter någon tids känslolöshet — och
lidande, de mest kränkande behof och försakelser.
beherrskade jag slutligen min stolthet och sökte,
på hvad förödmjukande sätt som helst, vinna min
utkomst. Jag erhöll äntligen en officersbefatt-
ning i Savoyen; en sparsam bergning, men lik-
väl ett halmstrå för den sjunkande — och jag
började verkligen lösgöra mig från mina förra
lidelsers band och välde. Tiden upptogs med
att exercera, marschera, strida och vaka. Lifves
allvar och arbete besegrade laster och öfvermod,
Jag blef högst ordentlig och i tjensten till och
med sträng, ty mitt kompagni tålde föga den
tyska officeren. Desto mer förekom det besyns
nerligt, att det våldsammaste och obändigastc
subjektet i hela kompagniet, sina kamerater til
trots, visade mig en i soldatståndet ov:nlig oc
ätmärkt tillgifvenhet. Karlen, ett exempel p
fräckhet, var mig lydig, undergifven och trogen
På Nicolos tjenstvillighet och raska verksamhet
kunde jag alltid rökna. Han såg på min2r ÖgO!
hvad jag önskade och rapporterade och omintet
gjorde de smärre komplotter, som inom kom
aonist emot MmiZ UPpspunnos. I f It gjorde ha
altt, för alt fö skalla mig beqvämlighet, — ti
och med ötverflöd, och i f.ktningen var hyn allti
vid min sida. Flera gånger hade jag hans var

Thumbnail