rit af starka drycker rusig. I detta hänseende an-
hålla vi ej allenast omr bemälde sergeants cdliga af-
hörande, utan äfven: de röfrige stillstädesvarandes i
vaktrummet vid Carlssons ditkomst. — Under vårt
-bemödande att afföra Carlsson till vakten, kunde vi
svårligen inse, om hans våldsamma uppförande här-
ledde sig af ondska eller fylla; men sedan han an-
kommit till behörig ort, torde de der närvarande
säkrast kunna upplysa hans rätta tillstånd.
Skulle, vid undersökningen härom, styrkt blifva,
ätt Carlsson vid tillfället varit af starka drycker be-
rusad, torde han äfven härför blifva till laga an-
svar fälld.
Sedan Carlsson i sin förklaring eller så kallade
slutpåståenden trott sig, medelst vrängda framställ-
ningar af vittnesmålen, hafva undanröjt all mot ho-
nom förekommen bevisning, skryter han öfver sin
uppdagade oskuld och att det för hans tillfredsstäl-
lelse föga behöfs att vi undergå lagens stränghet;
men att. han dock gerna såge, att vi, för våra grofva
brott, dömas till laga ansvar och ersätta hans li-
dande med 50 Rdr Bko, på det hans misshandlande
och häktande icke måtte ske saklöst. Vi förmoda
dock han lika litet har skäl berömma sig öfver sin
oskuld, som vi hoppas han icke får glädja sig öfver
vår bestraffning, hvars bestämmande han öfverlem-
nar till allmänna åklagaremakten, som dock torde
ba en annan åsigt af saken och vända sina rättvisa
pästånnden mot Carlsson sjelf och ingen annan.
-Då säkert är, att stadsmilitärkorpsen gör större
effektiv nytta, än den öfriga garnisonen och indelta
armeen, skulle det i sanning vara obilligt, om vi
icke kunde påräkna det bkydd, militärer i allmän-
het tillkomma i deras tjensteutöfning, utan vi skulle
ansvarslöst lida skymf och bespottelse, då vår befatt-
ning är att freda hyarje enskild man från all viola-
tion å allmän gata. — I så fall tro vi dugligt och
pålitligt manskap icke söka inträde vid den korps,
vi nu äro anställda, utan att den snart kommer att
förfalla till det dåliga skick, hvari den fordom varit
uppsatt och då ingen medborgare, utan serdeles våda,
lärer nattetid kunna. passera huvudstadens gator.
Öfverlemnandes måiet till k. slottsrättens upplysta
bepröfvande, utbedja vi dock ödmjukast, att äfven
skriftligen få möta aktors: påståenden, i händelse af
befogenhet. Stockholm den 48 Sept. 4844. Anders
Carlsson. Johan Ludvig Sahlin.
Carlsson begärde att få svara härå, och scrgeant
Barkman förklarade sig anse onödigt att besvara
aktors slutpåstående, samt upplyste, att, utom ho-
nom samt d2 tillstädesvarande stadssoldaterne, inga
personer funnos, som kunde lemna upplysning om
soldaterne Carissons och Sahlins angifvelse, att tull-
vaktmästar Carlsson skulle varit af starka drycker
öfyerlastad. Vaktmästaren Film bestred alit afseende
å den mot honom gjorda angifvelse, samt förklarade
sig beredd att med ed styrka sin oskuld,
Rätten förständigade tullvaktmästaren Carisson att
den 235 Sept. ingifya sina påminnelser och utiät sig
vilja då meddela beslut angående det af soldaterne
Sahlin och Carlsson yrkade vittnesförhör. 01
PANT
— I går anmäldes åter i poliskammaren att för-
sök till rån ä öppen gata blifvit föröfvadt onslazsiftonen
klockan mellan 8 och 9 i Jacobsgränd, utanför Ham-
burgerbörs, der cn ung man, biträde åt en kamerer
vid flottans härvarande station, öfverfölls af tre okän-
da karlar, som kastade honom omkull och med knif
ristade honom ett, fast obetydligt sår å bröstet. Den li
anallne sökte imedlertid att värja sig, och då folk i
detsamma tillkom, togo ränarne flykten.
— De stadssoldater, som patrullerade på We-
sterlånggatan natten till sistl. gårdag, då inbrotts-
stölden hos lärftskramhandlaren Hellstöm skedde,
hafva i dag uti poliskammaren blifvit afhörda. En-:
ligt deras uppgifter, hade de en gång i hvar qvart
passerat förbi stället, der stölden skedde, men ej
sett eller hört nägot misstänkt; dock hade det fästat
deras uppmärksamhet, att trenne manspersoner fun-
nits promenerande på gatan fyra serskilda tillfällen
under ifrågavarande natt, nemligen först kl. 37, till
11, sedermera kl. !7, till 42 och 34 till 4, samti
slutligen kl. :, till 3, då två af dem — den tredje I:
hade skiljt sig från sällskapet — varit stående vid!
Tyska brinken. Som likväl dessa personer varit ;
bättre klädda, och gått sin väg stilla fram, hade
stadssoldaterne ej ansett lämpligt att antasta dem. l
En gardist, som om natten passerade förbi stället, ):
hvarest inbrottet skett, hade först varseblifvit hvad !
I
I
Åk
som der sig tilldragit.
— I anledning af de uti Dagligt Allehanda i
dag införda vackra betraktelser om eländiga menni-
skor, som csomoftast anträffas döda eller döende i
Stockholms rännstenar, må nämnas att, ehuru i tid-I
Ningarne sedan d. 4 Oktober ej mer än 26 dylika?
händelser blifvit berättade, hafva sådana olyckligas i
t
4
antal under de sistförflutna trenne månaderna varit
betydligt, kanske dubbelt större.
— I går vid middagstiden kom en skara Poj-
kar springande från Stortorget, gator och gränder)s
ramåt, nedåt rådhuset. I spetsen för skaran såg
nan tvänne polisuppsyningsmän med en misstänkt
igur emellan s:g. Det var ynglingen Theodor Rin-4A
sel, en af hufvudstadens snällaste ficktjufvar. Han h
ade funnits kringstrykande i marknaden, och då
len ene polisbetjenten ropat honom till sig, för att
råga hvad han hade der att beställa, hade han, i
tället för att gifva besked om sig, försökt att tagal
ill flykten, — Han erhöll i dag uti poliskammaren0
öreläggande att inom 8 dagar i häktet söka bereda lt
ig laga försvar. al
— Man skulle väl tycka att passagen förbi
.ejonbacken, emeilan Norrbro och Mynttorget, är så) p
Ilräckligt bred, att man, vid en slädas framfart der-
tädes, ej behöfde frukta att. blottställas till lif och sh
;mmar. Likvisst hände der i går middag, att enti
usk, af den sorten som förmodligen har ett särde-!
es nöje af att sätta menniskor i oro och förskräc-
else, körde fram så oförsigtigt, att en stackars gum-
na, hvilken ej nog fort kunde komma undan, af bl
ans släde erhöll en våldsam knuff i ryggen, och föll
mkull; Gumman fick visserligen ingen synbar å-)nö
omma, men jämrade sig mycket öfver smärta i rYyg-
en. Som vanligt är vid dylika tillfällen, gaf kusken P!
in kamp några dugtiga rapp, och det bief omöjligt
tt upphinna honom. — Häromdagen var ref. vittne
HH en dylik hände!se på Drottninggatan. Den gån-
en var det en gammal arbetskarl, som blef omkull- fe
kuffad, vid en långkärras kastiga förbifart. Karlen al
lef lyckligtvis ej skadad, och hade nog kurage att! G
nyta näfven åt den skrattande åkaren, samt dervid in:
tropa: ,vänta du. din di—1 tille jag för 4.4. arg