rit af starka drycker rusig. I detta hänseende anhålla vi ej allenast omr bemälde sergeants cdliga afhörande, utan äfven: de röfrige stillstädesvarandes i vaktrummet vid Carlssons ditkomst. — Under vårt -bemödande att afföra Carlsson till vakten, kunde vi svårligen inse, om hans våldsamma uppförande härledde sig af ondska eller fylla; men sedan han ankommit till behörig ort, torde de der närvarande säkrast kunna upplysa hans rätta tillstånd. Skulle, vid undersökningen härom, styrkt blifva, ätt Carlsson vid tillfället varit af starka drycker berusad, torde han äfven härför blifva till laga ansvar fälld. Sedan Carlsson i sin förklaring eller så kallade slutpåståenden trott sig, medelst vrängda framställningar af vittnesmålen, hafva undanröjt all mot honom förekommen bevisning, skryter han öfver sin uppdagade oskuld och att det för hans tillfredsställelse föga behöfs att vi undergå lagens stränghet; men att. han dock gerna såge, att vi, för våra grofva brott, dömas till laga ansvar och ersätta hans lidande med 50 Rdr Bko, på det hans misshandlande och häktande icke måtte ske saklöst. Vi förmoda dock han lika litet har skäl berömma sig öfver sin oskuld, som vi hoppas han icke får glädja sig öfver vår bestraffning, hvars bestämmande han öfverlemnar till allmänna åklagaremakten, som dock torde ba en annan åsigt af saken och vända sina rättvisa pästånnden mot Carlsson sjelf och ingen annan. -Då säkert är, att stadsmilitärkorpsen gör större effektiv nytta, än den öfriga garnisonen och indelta armeen, skulle det i sanning vara obilligt, om vi icke kunde påräkna det bkydd, militärer i allmänhet tillkomma i deras tjensteutöfning, utan vi skulle ansvarslöst lida skymf och bespottelse, då vår befattning är att freda hyarje enskild man från all violation å allmän gata. — I så fall tro vi dugligt och pålitligt manskap icke söka inträde vid den korps, vi nu äro anställda, utan att den snart kommer att förfalla till det dåliga skick, hvari den fordom varit uppsatt och då ingen medborgare, utan serdeles våda, lärer nattetid kunna. passera huvudstadens gator. Öfverlemnandes måiet till k. slottsrättens upplysta bepröfvande, utbedja vi dock ödmjukast, att äfven skriftligen få möta aktors: påståenden, i händelse af befogenhet. Stockholm den 48 Sept. 4844. Anders Carlsson. Johan Ludvig Sahlin. Carlsson begärde att få svara härå, och scrgeant Barkman förklarade sig anse onödigt att besvara aktors slutpåstående, samt upplyste, att, utom honom samt d2 tillstädesvarande stadssoldaterne, inga personer funnos, som kunde lemna upplysning om soldaterne Carissons och Sahlins angifvelse, att tullvaktmästar Carlsson skulle varit af starka drycker öfyerlastad. Vaktmästaren Film bestred alit afseende å den mot honom gjorda angifvelse, samt förklarade sig beredd att med ed styrka sin oskuld, Rätten förständigade tullvaktmästaren Carisson att den 235 Sept. ingifya sina påminnelser och utiät sig vilja då meddela beslut angående det af soldaterne Sahlin och Carlsson yrkade vittnesförhör. 01 PANT — I går anmäldes åter i poliskammaren att försök till rån ä öppen gata blifvit föröfvadt onslazsiftonen klockan mellan 8 och 9 i Jacobsgränd, utanför Hamburgerbörs, der cn ung man, biträde åt en kamerer vid flottans härvarande station, öfverfölls af tre okända karlar, som kastade honom omkull och med knif ristade honom ett, fast obetydligt sår å bröstet. Den li anallne sökte imedlertid att värja sig, och då folk i detsamma tillkom, togo ränarne flykten. — De stadssoldater, som patrullerade på Westerlånggatan natten till sistl. gårdag, då inbrottsstölden hos lärftskramhandlaren Hellstöm skedde, hafva i dag uti poliskammaren blifvit afhörda. En-: ligt deras uppgifter, hade de en gång i hvar qvart passerat förbi stället, der stölden skedde, men ej sett eller hört nägot misstänkt; dock hade det fästat deras uppmärksamhet, att trenne manspersoner funnits promenerande på gatan fyra serskilda tillfällen under ifrågavarande natt, nemligen först kl. 37, till 11, sedermera kl. !7, till 42 och 34 till 4, samti slutligen kl. :, till 3, då två af dem — den tredje I: hade skiljt sig från sällskapet — varit stående vid! Tyska brinken. Som likväl dessa personer varit ; bättre klädda, och gått sin väg stilla fram, hade stadssoldaterne ej ansett lämpligt att antasta dem. l En gardist, som om natten passerade förbi stället, ): hvarest inbrottet skett, hade först varseblifvit hvad ! I I Åk som der sig tilldragit. — I anledning af de uti Dagligt Allehanda i dag införda vackra betraktelser om eländiga menniskor, som csomoftast anträffas döda eller döende i Stockholms rännstenar, må nämnas att, ehuru i tid-I Ningarne sedan d. 4 Oktober ej mer än 26 dylika? händelser blifvit berättade, hafva sådana olyckligas i t 4 antal under de sistförflutna trenne månaderna varit betydligt, kanske dubbelt större. — I går vid middagstiden kom en skara Pojkar springande från Stortorget, gator och gränder)s ramåt, nedåt rådhuset. I spetsen för skaran såg nan tvänne polisuppsyningsmän med en misstänkt igur emellan s:g. Det var ynglingen Theodor Rin-4A sel, en af hufvudstadens snällaste ficktjufvar. Han h ade funnits kringstrykande i marknaden, och då len ene polisbetjenten ropat honom till sig, för att råga hvad han hade der att beställa, hade han, i tället för att gifva besked om sig, försökt att tagal ill flykten, — Han erhöll i dag uti poliskammaren0 öreläggande att inom 8 dagar i häktet söka bereda lt ig laga försvar. al — Man skulle väl tycka att passagen förbi .ejonbacken, emeilan Norrbro och Mynttorget, är så) p Ilräckligt bred, att man, vid en slädas framfart dertädes, ej behöfde frukta att. blottställas till lif och sh ;mmar. Likvisst hände der i går middag, att enti usk, af den sorten som förmodligen har ett särde-! es nöje af att sätta menniskor i oro och förskräcelse, körde fram så oförsigtigt, att en stackars gumna, hvilken ej nog fort kunde komma undan, af bl ans släde erhöll en våldsam knuff i ryggen, och föll mkull; Gumman fick visserligen ingen synbar å-)nö omma, men jämrade sig mycket öfver smärta i rYygen. Som vanligt är vid dylika tillfällen, gaf kusken P! in kamp några dugtiga rapp, och det bief omöjligt tt upphinna honom. — Häromdagen var ref. vittne HH en dylik hände!se på Drottninggatan. Den gånen var det en gammal arbetskarl, som blef omkullfe kuffad, vid en långkärras kastiga förbifart. Karlen al lef lyckligtvis ej skadad, och hade nog kurage att! G nyta näfven åt den skrattande åkaren, samt dervid in: tropa: ,vänta du. din di—1 tille jag för 4.4. arg