on — ERROR
Och denne kan på intet sätt förmås. att säljs
den?,
)På intet sätt. — Han är förmögen, — om just
icke rik, och med örubbligt ezensinne vill har
Pehålla ringen. Jag trör att någon vantro är an-
ledningen till denna egensinnighet. Ägaren ansei
den visst för en Iycka medförande talisman -ocl
släpper den aldriz från sitt finger.
Med allvarsamt utseende svarade Pigneiro, efte
någon tystnad: Jag tror, att den fördomsfull
skall komma att en gång bittert ångra sin inbill
ning; — men Ers Excellens, lyckönskar ja
uppriktigt tll er inbillade olycka. — Ringer
historia, som ni berättat mig, är olycksbådand
och alltid var förderfvet invigdt åt den, som ägd
den. Tacka himlen Ers Excellens, om den aldr
blir er tillhörighet!
Markisen ville med hånfull min svara någo
men sade endast, i det han med en lätt hufvud
böjning gaf lezations-sekreteraren tecken att aj
träda: Ni kan hafva rält, min herre .— jag tac
kar em.
Pigneiro gick och markisens ansigte blef i
lika sorslist, som vanligt. Förtrytsam yttra
han: Lycka! olycka! hvad veta derom t
kallblodigsa hvardagsmenniskorna; hvem af des
ogoister vet, huru här inom ser ut? — Marl
sen lade härvid handen häftigt på bröstet.
Han hade likväl icke upptäckt allt sitt beky!
mer för den vänligt deltagande sekreteraren. -
Ett trefallt lidande tärde på Hans själ. Det -
icke blott saknaden af ringen, hvarefter ha
samlingslust tränstade, utan ban älskade tilli
en qvinna, hvilken snart skulle öfverlemna :
åt en lyckligare, och ytterst fattades honom, d