on — ERROR Och denne kan på intet sätt förmås. att säljs den?, )På intet sätt. — Han är förmögen, — om just icke rik, och med örubbligt ezensinne vill har Pehålla ringen. Jag trör att någon vantro är anledningen till denna egensinnighet. Ägaren ansei den visst för en Iycka medförande talisman -ocl släpper den aldriz från sitt finger. Med allvarsamt utseende svarade Pigneiro, efte någon tystnad: Jag tror, att den fördomsfull skall komma att en gång bittert ångra sin inbill ning; — men Ers Excellens, lyckönskar ja uppriktigt tll er inbillade olycka. — Ringer historia, som ni berättat mig, är olycksbådand och alltid var förderfvet invigdt åt den, som ägd den. Tacka himlen Ers Excellens, om den aldr blir er tillhörighet! Markisen ville med hånfull min svara någo men sade endast, i det han med en lätt hufvud böjning gaf lezations-sekreteraren tecken att aj träda: Ni kan hafva rält, min herre .— jag tac kar em. Pigneiro gick och markisens ansigte blef i lika sorslist, som vanligt. Förtrytsam yttra han: Lycka! olycka! hvad veta derom t kallblodigsa hvardagsmenniskorna; hvem af des ogoister vet, huru här inom ser ut? — Marl sen lade härvid handen häftigt på bröstet. Han hade likväl icke upptäckt allt sitt beky! mer för den vänligt deltagande sekreteraren. Ett trefallt lidande tärde på Hans själ. Det icke blott saknaden af ringen, hvarefter ha samlingslust tränstade, utan ban älskade tilli en qvinna, hvilken snart skulle öfverlemna : åt en lyckligare, och ytterst fattades honom, d