RM MM MU EU AR es 0 BV ARABER TV
upplysning om huruvida detta anslag var ämnadtt
egentligen för Waxholm eller för befästning af flerala
punkter af skärgården, och om detta arbete var äm-kb
nadt att påskyndas mer än den öfriga befästningen,f
eller om meningen hufvudsakligen vore att sysselsät-
ta arbetskompanierna. f
Hr Schartau hade icke väntat att samma tal., som jC
yrkat fördubbladt anslag för Waxholm, skulle nu be- li
gära en nedsättning i detta anslag; öfvertygelsen om J!
vigten af denna punkt, för försvaret emot vår mäk-S
tigaste granne, vore hos tal. stadgad. Det kunde vis-!
serligen vara intressant för en och annan ledamot,e
att erhålla en detaljerad redogöre!se öfver befäst-
ningsarbetena, men tal. hade icke ställt sig i någraj)V
relationer till chefen för ingeniörkorpsen och förmo-S
dade dessutom, att de redogörelser han kunde lemna,
icke skulle inverka på ständets förestående beslut. S
Hr Ekholm trodde att hr Schartau missförstått en
föregående tal. Med förut beviljade anslagen tilll
fästningar, hade icke hushållats som sig bordt. Ofta
hade befästningsplaner förändrats. Nyligen hade en
försänkning blifvit i befästningsväg tillvägabragt som
icke lärer vara af prisvärd art, ehuru den relativt
kostat ganska mycket. Tal. hade sett öfvergifna räst-?
ningsarbeten, hvarpå man nedlagt betydlig kostnad.
Under sådana förhållanden faller det sig synnerligen
svärt, att bifalla ytterligare anslag för statsbehof, afS
så ömtålig katonnet; ty innan opinionen häromj 2
hinner att stadga sig, och då man ännu har anled-S
ning sätta i fråga, om icke våra befästnin gsplaner
fordra betydlig justering, är tiden icke lämplig förjS
dessa planers utförande. Bå härtill kommer, att!
meningen icke vore att göra Waxholm till någon f
ointaglig fästning, utan blott i sådant skick, att huf- i
vudstaden vore skyddad för öfverrumpling, så tyck-)
tes att, sedan anslag till bestyckningen blifvit friko-
stigt beviljadt, nu mera litet nog borde återstå för
Warhol ms kompletterande; och tal. ansåg att strand-i
verken kunde tillräckligen påskyndas äfven om man
nedsätter summan till 400,000 rdr.
Hr Bergsten erinrade, att han förra gången för-
modat att 89.000 rår voro tillstyrkta både för befäst-
ning och bestyckning; denna summa hade han an-
sett böra för ändamålet fördubblas, så att hela an-
slaget utgjorde 460,000 rdr. Sedan likväl 80,000 rdr
redan voro beviljade, hade tal. yrkat att här blott
skulle bifallas 400,000 rdr, hvilket tilihopa med förra
anslaget utgjorde 480,000 rdr, och då ingen lärer
neka, att detta vore mer än 460,000 rdr, så vore
ingen inkonseqvens.
Hr Petre: Stockholms skärgård utgör en sträcka
af flere mil, och om alla pass der skulle befästas,
skuile hela nationalförmögenheten måhända blifva
otillräcklig. Det förtjente upplysas huru och i hvad
mån befästningarne voro ämnade att utsträckas; att
samtycka till utgifter till ifrågavarande ändamål, utan
att hafva någon grund för omdömet och behofyvets
vidd, vore mindre välbetänkt. Det tillhör R. St.,
att pröfva statsbehofven och att göra detta fullstän
digt och noga. En Statsutsk. ledamot, som vanligt-
vis yltrar sig med mycken sakkännedom, har undan-
dragit s sig att uti dessa afseenden lemna upplysnin-
gar, men en annan ledamot har framställt betänkliga
anmärkningar; man kunde deraf vara berättigad an-
taga, att Waxholmska berästningen vore mindre väl
beräknas och arbetet icke utfördt med behörig om-
sorg. Vid sådant förhållande och med anl. af hvad
som blifvit förut anfördt om fästningsbyggnaden, an-
såg tal. det icke tillständigt att bevilja ett så stort
anslag som biifvit begärdt, och då förnämsta frågan
vore att använda arbetskompanierne, kunde 30,000
rdr om året vara tillräckliga.
Hr Kjellberg fann uttrycket befästningar i Stock-.
holms skärgård oegentligt och att det borde upp-l
gifvas hvilka punkter i skärgården, som skulle be-
fästas.
Hr Gustafsson hade biträdt flere af de föregående
återremisserne, men talade för bifall af detta anslag,
då Stockholm vore den vigtigaste och för en fiende
mest hegärliga punkt af landet. Det kunde icke va-
ra fråga om att befästa mer än de vigtigaste punk-
terna af skärgården. Då tal. förmodade att detta
arbete lär hädanefter komma att bedrifvas med mera
tilisyn från deras sida som kunna anses för sakkunni-
ga, begärdes proposition på bifall.
Hr Boström instämde.
Hr Ekholm tillade såsom ytterligare skäl för ned-
sättning i anslaget, att han ansåg tillgång till dess
beviljande komma att saknas då under näst förut-
gångna punkter så stora anslag blifvit bifallna och!
förenade sig med Hr Petre om summans nedsättande
till 30.000 Rdr om året.
Hr Åkerberg upplyste att de här ifrågavarande befäst-
ningarne voro ämnade att sättas i sammanhang med
Waxholm; en delafanslaget skulle användas på Rind-
ön, som i anseende till sitt höga läge dominerade
fästningen, en del vid Kodjupet, der ett batteri re-
dan länge varit anlagdt; fordrade betänkandets till-
styrkande i denna punkt.
Hr Wern nekade icke vigten afStockholms befäst-
ning och att millioner här kunna vara väl använda;
men man måste ocksä afse landets förmåga; tal. för-
enade sig med hr Petre.
Hr Hörnstein talade ytterligare för betänkandet i
denna punkt, äfvensom hr De Murc, med hyilken Hrr
Sundler och C. P. Almgren instämde.
Hr Bergsten trodde icke meningen vara att med
detta anslag äfven bekosta befästning af Rindön och
Kodjupet; då hade man troligen begärt en ännu högre
summa.
Hr Kock från Malmö. Att döma efter reservatio-
nerna vid föregående beslut i bef fästningsfrågor skulle
man kunna förmoda att fädernesiandet närmare eller
fjermare hotades af fiender; men att dylika moln icke
lära skocka sig på den politiska horisonten borde
kunna slutas af Konungens throntal, hvari förmäles
om vänliga förhållanden till fremmande makter. Nå-
gon utomordentlig skyndsamhet med dessa arbetens
bedrifvande lärer således icke behöfva ifrågakomma
och alla landets tillgångar skola väl icke läggas i
fästningsbyggnader; på denna grund förenade sig tal.
med Hrr Ekholm och Petrå.
Hr Schartau tillade nu i afseende på planen för
befästningsarbetet ett yttrande af Stats-Utskottet vid
sista Riksdagen, hvaraf inhemtades, att till fästnin-
gens fullkomliga iståndsättande, så att icke allenast
fästningens insida genom vissa liniers höjning blir
defilerad och nödig säkerhet mot stormning vunnen,
utan äfven tillräckliv eld mat csiän camt an caknad