att, då det eniigt de upplysningar tal. vunnit, 50,000 (c rdr om året voro tillräcklige för arhetskompaniernes lt sysselsättning, anslaget borde nedsättas till 30,000 rdr, att utgå med V, om året. Hr Sandler, Paul Berg, Grape, m. fl. instämde. Hr Schartau upplyste, att den förhöjning Utskottet beslutat, härledde sig ifrån meddelade autentika uppgifter, att den begärda summan vore nödvändig för pionierernes sysselsättning; men ville icke sätta sig emot en återremiss. Er Brinck instämde med hrr Wern och Wedberg; men hemstäilde till den sednare om han icke ville gå in på den af hr Petre föreslagna summan. Hr Norin vitsordade den upplysning hr Schartau lemnat; men om förhållandet verkligen vore sådant, f insåg tal. likväl icke något hinder att bereda arbets-; manskapet sysselsättning på annat håll, hvarför han l; förenade sig med dem, som yrkat på återremiss. i l LA mm FR -— oc FA RA Hr Gustafsson instämde. Hr Wedbery ingick på den af Hr Petrå föreslagna formen, och tillade, att då man på afdelningen begärt del af den uppgjorda planen, och äskat upplysning om. huru snart lästningen , med ett ansiag af 30,000 Rdr, skulle vara färdig, sådant väckt svårigheter, och då detta slutligen medgafs, hade det skett endast under det vilkor, att dessa underrättelser icke skuile delgifvas någon utom afdelningen. Under sådana omständigheter hade afdelningen afstått från sin begäran. Imedlertid uppgafs, att Carlsborgs fullbordan skulle kosta ännu 4, million Rdr. Hr Langenberg hade förlidet är besökt Carlsborg; trodde att 30 0060 Rår vore för ringa till pionierernes sysselsättning, och att denna nedsättning endast skulle föranleda att Fängstyre!sens medel starkarej. behöfde anlitas; men ville likväl icke sätta sig emot, aterremiss. Hr A. Berg hade he!st önskat att ej en skilling blifvit bortkastad på Carlsborg, utan att man haft millionerna i behåll; men sedan arbetet nu så långt framskridit, kunde det icke albrytas. Tal. förenade sig med Hr Ekholm, att anslaget måtte utgå till nästa riksdag. Ståndet beslöt återremiss af denna punkt med förklarande att det anser anslaget mätte med 30,000 Rdr ärligen utgå till nästa riksdag. j 40:e punkten. Till fortsättning af Carlstens befästning 93,000 Rdr. Hr Hörnstein begärde nedsättning af detta anslag till 45.000 att utgå med 45,000 Rdr årligen på tre är. Hr Wedberg hade på afdelningen erhållit den upplysning, att Carlstens fästningsarbeten skulle för 93,000 Rdr kunna bringas till fullbordan. Hr Wern hänvisade till sitt sista yttrande. Här vore fråga om en reparation, och 20,000 Rdr bordel: kunna förslå, he!st då man toge i betraktande att! Carlsten hade sitt försvar Mven af sitt läge på en ö, och genom svärigheten att förbi paternoster-skären nalkas densamma. Hr EB. G. Iindström talade till bifall för betänkandet. då Carlstens fästning vore den enda fastal plats på vestra kusten, och dess säkra hamn lemna ss AK FAR rs tr RR ; de skydd åt äfven en större flotta. — Med honom instämde Hr Kjellberg. Hr Schartau, som äfven i hufvudsaken instämde med Hr Lindström, anmärkte, att Kongl. Maj:tsj proposition utvisade, att för denna fästningsbyggnad blifvit af departementschefen ifrågasatt ett belopp af 455.000 Rdr att utgå i fem år med !v; om året, ehuru Regeringen inskränkt sig att begära ; af summan att utgå under de närmaste 3:ne åren för . detta Sverges Gibraitar. Hr Lindström från Wisby hade i utsk. ej varit ör ett så stort anslag som detta; då hr Wern, som borde ega kännedom om hvad som erfordrades för denna fästning, föreslagit 20,000 Rdr, förenade sig talaren med denne, om begäran af återremiss. Afven hr Petr, med hvilken hr Gillberg instämde, ansäg att 20 060 Edr voro tillräckliga. Genom votering. med 33 röster mot 20, beslöt ståndet återremiss med förklaring, att anslaget borde nedsättas till 20,000 Rdr årligen intill nästa riksdag. Her Schartau, A. Berg, Ödmansson, Nordvall, Kjellberg, E. G. Lindström och Wedberg reserverade sig. c 41:0 Till fortsättning af befästningsarbetena vid Carlskrona, 72.000 Rdr. Hr Ekholm ansåg skäl att iakttaga sparsamhet här isynnerhet förefinnas, och anhöll att detta anslag måtte, om icke indragas, åtminstone till hälften nedsättas. Hr Valley m. fl. instämde. . itr Palander. Befästningen af Carlskrona mäste alltid biilva ar vigt icke mindre för flottans dyrbara etablissemanger, än såsom en försvarspunkt för hela denna del af iandet. Om det begärda anslaget förminskas, skall det icke leda till besparingar, emedan 300 korrektionister, som användas till arbetet, då skulle af fångmedlen njuta sitt underhåll. Denna fästningsanläggning vore dessutom högeligen beprisad af både inoch utländska utmärkta ingeniörer. Hr Wern. När de stora anslagen till Kungsholms fästning beviljades, uppgafs att denna fästning vore tillräcklig för försvaret af Carlskrona och etablissemangerna derstädes; men nu röjer det sig, att äfven flera punkter behöfva befästas. Om man än hade en sjö att ösa anslag ur, så skulle de icke förstå för anspråken från Carlskrona, för stora flottan, till befästningar, till dockor, vattenledningar, kaserner, m. m. Man har för denna lokal gjort större uppoffringar än för något annat ställe i landet, Jag tror det begärdta anslaget kunna nedsättas till halfva summan. ffvad man sagt i afseende derpå att korrektionisterne, om anslaget minskas, skulle taga fångstyrelsens medel i anspråk, tror jag mindre förtjena afseende, då fångarne redan nu underhållas af dessa medel och för deras arbete vid fästningen endast erhälta flitpengar. oo Hr Petre anmärkte, att frågan om nödvändigheten att skaffa sysselsättning för arbetsmanskapet i Carlskrona står i sammanhang med det beslut, man kommer att fatta i frågan om anslagen under 5:te hufvudtiteln, i sammanhang hvarmed frågan om hefästningen af Carlskrona bordt behandlas. Tal. upprepade imedlertid sina förut yttrade äsigter, att vid anslagen till fästningsbyggnader arbetskompaniernas sysselsättning egentligen borde afses. Detta ändamål trodde tal. kunde vinnas, om anslaget nedsattes till hälften årligen och beviljades blott intill nästa riksdag. s 4