och erinrar min sig tillika skaldinnans öfrigalitterära
verksamhet, så måste man :verkligen öfverraskas af
den lätthet och elegans, hvarmed hon sållar omkring
sig en sådan svärm af mångartade poetiska blommor,
och — hvad som vid denna slösande ymnighet är e-
get — alla korrekta till form, alla lediga och osökta
till sammansättning. — Nägonting särskildt i denna
poetiska blomsterkrans är den nordiska mythologi,
hvaraf den är genomdoftad; måhända är den en re-
miniscens från den Nord:skt Mvythologiska ordbok,
hvarmed författarinnan nyss förut varit sysselsatt.
Ref. tycker likväl att dessa näpna blommor, med sina
öfverallt latinska eller grekiska namn Icka liksom
litet främmande i Gimle, Sessrum, Vingolf, Folkvang,
Thrudyang, Wallhall o. s. Vv., der skaldinnan låter
dem omsväfvas af Vanadis och Alferna. Men detta
är blott ett individuellt tycke. Om utrymmet medgåfye
att meddela prof, skulle man kuna anföra det sista
blomsterstycket Erica, en fiktion!, af vacker och
originell ingifvelse.