40 8. Den som, genom uppsåtlig misshandel, el-
ler genom vållande, tillfogat annan sådan kropps
skada, att denne deraf döden ljutit; varde såsom
baneman straffad, ändå att döden ej var omedeibar
föjd af sjelfva handlingen, utan af annan, genom
den handiing i verksamhet satt orsak, eller hand-
lingens dödliga verkan kunnat genom tidigt användt
botemedel! förekommas, eller handlingen, för särskild
kroppsbeskaffenhet hos den döde, eller för tillfälliga
omständgheter, hvarunder skadan honom tillfogades
orsakat döden. .
Blef skadan dödsorsak endast i förening med om-
ständigheter, de der, utan gerningsmannens skud
efteråt tillkommit; såsom särskild sjukdom, dröjsmå!
med begagnande af botemedel, sedan sådant använ-
das kunnat, vårdslöshet eiler oskicklighet vid bote-
mede!s användande, eller. annat dylikt ofall; då må,
för dråpet, ej till högre straff dömas, än efter ty i
24 S skils.
44 8 De grunder, som i 40 sägas, skola ock
tillämpas i mål, som angå kroppsskada, hvaraf död
ej följt.
42 8. Det straff lagen i vissa fall utsätter å ger-
ning, då den medfört svår kroppsskada, skall jemväl
tillämpas, om död å gerningen följt, der ej svårare
straff för det fall stadgadt finnes.
43 S. Misshandel, som i 29 eller 30 sägs, än-
då att den skett emot någon af de i 7 8 nämnda
personer , så ock förbrytelse efter 36 , må ej åta-
las af allmän äklagare, der ej målsägande brottet
till sidant åtal angifver, eller det blifvit föröfvadt å
tid eller ort, som i 42 Kap. 4 eller 43 Kap. 148
nämnd är.
Vällande, som i 35 sägs, må cj åtalas af annan
än målsägande.
44 . Den, som till straff efter 4, 2, 47 celler 32
dömes, vare ock förfallen till den påföljd, som i
2 Kap. 21 G utsatt är. Lag samma vare, om Läkare
eller Apothekare till. straff efter 46 dömes.
48 Kap.
Om brott emot annans frihet.
4 . Försätter rhan uppsåtligen någon i slafveri.
el:er drifver handel med neger eller annan, för att
honom i sådant tillstånd försätta eller qvarhålla.
eller tager man veterligen om bord, anhåller eller
inspärrar nägon å fårtyg, för att honom såsom sla!
bortföra; dömes till fängelse i första grad; och vare
fartyg, som till sådant ändamål begagnades, tillika
med den laddning, som det då innehade, 3ill Kronan
förbrutet.
2 Har någon antagit tjenst äå fartyg, med vet-
skap att det till stafhandel eller slafvars bortförande
bestämdt var och vaärder fartyget till sådant ända-
mål begagnadt, medan han derå i tjenst är; straffes,
såsom miedhjelpare; efter 5 kap. 4 8, ändå att han
med slafvarna eller deras behandling sig ej befattat.
3 . Utrustar, upplåter eller befraktar man far-
tyg till safhandel eller slafvars bortförande; varde,
der fartyget ej till sådant ändamål begagnas, straffad
säsom för ofalländadt försök.
4 8. .Penhingar eller deras värde, som någon till
slafhandel elter befraktning af fartyg till slafvars fö-
rande, eller till utrustning -af fartyg, som i 3 S
sägs, användt eller sig:betingat, varen till Kronan
förbrutne. :
3 . Har någon med våld eller annorledes, be-
mäktigat sig annån oth honom å öde ort eller an-
nat sådant stälte utsatt, att uppenbar fara var för
hans lif; dömes till fängelse i första grad. Ljuter
den utsatte deraf döden; miste gerningsmannen
lifvet.
6 8. Den, som olofligen, med våld eller annorle-
des, bemäktgår sig annan och honom, emot hans
vilja, ur riket förer, så ock den, som, utan föräl-
drars eller förmyndares samtycke, förer ur riket
barn, som ej fylit femton år, chvad det sker med
barnets vilja, eller ej, dömes till fängelse i tredje
eller fjerde grad.
7 . Har den, som annan bortfört, efter ty i 6
sägs, tvungit honom till främmande krigs- eller
skeppstjenst, eller eljest i tvängstillstånd honom för-
satt; dömes till. fängelse i andra eller första grad.
Föröfvar man sådant brott emot annan utrikes, utan
att hafva honom: dit fört, såsom i 6 sägs; vare
straffet fängelse i fjerde eller femte grad.
,;8:S. Den, som olofligen bemäktigar sig och från
föräldrars eter annans vård skiljer barn, som ej fyllt
femton år, ehvad det sker med barnets vilja, eller
ej,.dömes, när barnet ej ur riket föres, till fängelse
i femte eller sjette grad. Sker det för att begagna
barnet till tiggeri; eller att det eljest till vanart öf-
va; då skall till fängelse i fjerde eller tredje grad
dömas.
9 . Hvar, som olofligen, genom inspärrande, el-
ler fängslande, eller annorledes, beröfvar någon fri-
heten, dömes, för olaga häktning, till fängelse i sjette
enler femte grad. - Har, genom sådant brott, friheten
varit öfver är och. dag någon beröfvad, eHer har
den, mot hvilken brottet begicks, lidit syår misshan-
del medan ban inspärrad var; då må till fängelse i
fjeråe grad dömas.
210 . Nu har någon, för förment brott, annan
utan laga skäl gripit: skedde det ej af argt uppsåt,
och blef med den gripne så förfaret, som om laga
häktning stadgadt är; då skall till fängelse i sjunde
grad eller böter dömas.
41 Ö. Gör man misshandel å annan, för att tvin-
ga honom till bekännelse i någon sak; straffes med
fängelse i sjette eller femte grad. Ar brottet med
synnerligen försvårande omständigheter förenadt; då
må till fängelse i fjerde grad dömas.
42 6. Tager man qvinna med våld och, mot hen-
nes vilja, med henne öfvar otukt, eller tvingar man
henne dertill genom. hot, som medförer trängande
fara. för lif eller helsa; varde dömd till fängelse i
andra eller tredje grad. Får qvinnan af den goar-
ning svär kroppsskada; då skall till fängelse i första
grad. dömas. kLjuter qvinnan deraf döden; miste ger-
ningsmannen lifvet.
13.8. Har någon, genom döfyande eller annat
medel, uppsåtligen försatt qvinna i Yrsel, sömn eller
vanmakt, så att hon saknat bruket af fri vilja eller
varit ur stånd att sig värja, och har han med hen-
ne i den belägenhet otukt öfvat; vare lag som i 42
S stadgas.
14 S. Har någon öfvat otukt med qvinna, den
der, honom veterligen, befanns i yrsel, sömn celler
vanmakt, så att hon saknade bruket af fri vilja eller
var ur stånd att sig värja, och hade han ej i det
tillefånd hanne förgsaft dämeoes till fönaatsa 3