40 8. Den som, genom uppsåtlig misshandel, eller genom vållande, tillfogat annan sådan kropps skada, att denne deraf döden ljutit; varde såsom baneman straffad, ändå att döden ej var omedeibar föjd af sjelfva handlingen, utan af annan, genom den handiing i verksamhet satt orsak, eller handlingens dödliga verkan kunnat genom tidigt användt botemedel! förekommas, eller handlingen, för särskild kroppsbeskaffenhet hos den döde, eller för tillfälliga omständgheter, hvarunder skadan honom tillfogades orsakat döden. . Blef skadan dödsorsak endast i förening med omständigheter, de der, utan gerningsmannens skud efteråt tillkommit; såsom särskild sjukdom, dröjsmå! med begagnande af botemedel, sedan sådant användas kunnat, vårdslöshet eiler oskicklighet vid botemede!s användande, eller. annat dylikt ofall; då må, för dråpet, ej till högre straff dömas, än efter ty i 24 S skils. 44 8 De grunder, som i 40 sägas, skola ock tillämpas i mål, som angå kroppsskada, hvaraf död ej följt. 42 8. Det straff lagen i vissa fall utsätter å gerning, då den medfört svår kroppsskada, skall jemväl tillämpas, om död å gerningen följt, der ej svårare straff för det fall stadgadt finnes. 43 S. Misshandel, som i 29 eller 30 sägs, ändå att den skett emot någon af de i 7 8 nämnda personer , så ock förbrytelse efter 36 , må ej åtalas af allmän äklagare, der ej målsägande brottet till sidant åtal angifver, eller det blifvit föröfvadt å tid eller ort, som i 42 Kap. 4 eller 43 Kap. 148 nämnd är. Vällande, som i 35 sägs, må cj åtalas af annan än målsägande. 44 . Den, som till straff efter 4, 2, 47 celler 32 dömes, vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 21 G utsatt är. Lag samma vare, om Läkare eller Apothekare till. straff efter 46 dömes. 48 Kap. Om brott emot annans frihet. 4 . Försätter rhan uppsåtligen någon i slafveri. el:er drifver handel med neger eller annan, för att honom i sådant tillstånd försätta eller qvarhålla. eller tager man veterligen om bord, anhåller eller inspärrar nägon å fårtyg, för att honom såsom sla! bortföra; dömes till fängelse i första grad; och vare fartyg, som till sådant ändamål begagnades, tillika med den laddning, som det då innehade, 3ill Kronan förbrutet. 2 Har någon antagit tjenst äå fartyg, med vetskap att det till stafhandel eller slafvars bortförande bestämdt var och vaärder fartyget till sådant ändamål begagnadt, medan han derå i tjenst är; straffes, såsom miedhjelpare; efter 5 kap. 4 8, ändå att han med slafvarna eller deras behandling sig ej befattat. 3 . Utrustar, upplåter eller befraktar man fartyg till safhandel eller slafvars bortförande; varde, der fartyget ej till sådant ändamål begagnas, straffad säsom för ofalländadt försök. 4 8. .Penhingar eller deras värde, som någon till slafhandel elter befraktning af fartyg till slafvars förande, eller till utrustning -af fartyg, som i 3 S sägs, användt eller sig:betingat, varen till Kronan förbrutne. : 3 . Har någon med våld eller annorledes, bemäktigat sig annån oth honom å öde ort eller annat sådant stälte utsatt, att uppenbar fara var för hans lif; dömes till fängelse i första grad. Ljuter den utsatte deraf döden; miste gerningsmannen lifvet. 6 8. Den, som olofligen, med våld eller annorledes, bemäktgår sig annan och honom, emot hans vilja, ur riket förer, så ock den, som, utan föräldrars eller förmyndares samtycke, förer ur riket barn, som ej fylit femton år, chvad det sker med barnets vilja, eller ej, dömes till fängelse i tredje eller fjerde grad. 7 . Har den, som annan bortfört, efter ty i 6 sägs, tvungit honom till främmande krigseller skeppstjenst, eller eljest i tvängstillstånd honom försatt; dömes till. fängelse i andra eller första grad. Föröfvar man sådant brott emot annan utrikes, utan att hafva honom: dit fört, såsom i 6 sägs; vare straffet fängelse i fjerde eller femte grad. ,;8:S. Den, som olofligen bemäktigar sig och från föräldrars eter annans vård skiljer barn, som ej fyllt femton år, ehvad det sker med barnets vilja, eller ej,.dömes, när barnet ej ur riket föres, till fängelse i femte eller sjette grad. Sker det för att begagna barnet till tiggeri; eller att det eljest till vanart öfva; då skall till fängelse i fjerde eller tredje grad dömas. 9 . Hvar, som olofligen, genom inspärrande, eller fängslande, eller annorledes, beröfvar någon friheten, dömes, för olaga häktning, till fängelse i sjette enler femte grad. Har, genom sådant brott, friheten varit öfver är och. dag någon beröfvad, eHer har den, mot hvilken brottet begicks, lidit syår misshandel medan ban inspärrad var; då må till fängelse i fjeråe grad dömas. 210 . Nu har någon, för förment brott, annan utan laga skäl gripit: skedde det ej af argt uppsåt, och blef med den gripne så förfaret, som om laga häktning stadgadt är; då skall till fängelse i sjunde grad eller böter dömas. 41 Ö. Gör man misshandel å annan, för att tvinga honom till bekännelse i någon sak; straffes med fängelse i sjette eller femte grad. Ar brottet med synnerligen försvårande omständigheter förenadt; då må till fängelse i fjerde grad dömas. 42 6. Tager man qvinna med våld och, mot hennes vilja, med henne öfvar otukt, eller tvingar man henne dertill genom. hot, som medförer trängande fara. för lif eller helsa; varde dömd till fängelse i andra eller tredje grad. Får qvinnan af den goarning svär kroppsskada; då skall till fängelse i första grad. dömas. kLjuter qvinnan deraf döden; miste gerningsmannen lifvet. 13.8. Har någon, genom döfyande eller annat medel, uppsåtligen försatt qvinna i Yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknat bruket af fri vilja eller varit ur stånd att sig värja, och har han med henne i den belägenhet otukt öfvat; vare lag som i 42 S stadgas. 14 S. Har någon öfvat otukt med qvinna, den der, honom veterligen, befanns i yrsel, sömn celler vanmakt, så att hon saknade bruket af fri vilja eller var ur stånd att sig värja, och hade han ej i det tillefånd hanne förgsaft dämeoes till fönaatsa 3