ron Ridderstolpe; grefve af Ugglas, friherre Claes Rudolf Cederström, grefve Lagerbjelkg och excellensen Carl Löwenhjelm. Men på andra sidan försvarades den lika arfsrätten ganska varmt af många talare, till och med af annars olika politiska tänkesätt, nemligen grefvarne Eric och Fredrie Posse, friherrarne Cederström, Jacob (presidenten) och Thure, herr I. J. fMjerta, Samuel von Tro l, grefve J. Spens och herr Gäönther. Henna diskussion var nog märkvärdig, att vi anse den förtjena en något utförligare redovisning. Vi anmärke således blott i förbigående några få drag, hvilka kunna gifva ett begrepp om den aristokratiska hållningen hos några bland talarne. H. Exe. Grefve Björnstjerna, t. ex., gjorde en den allra rysligaste målning af Frankrikes tillstånd och folkets usla belägenhet derstädes, alldeles som om det landet skulle stå på branten af sin undergång, och allt till följd af den lika arfsrätten — så påstod han bland annat, att egendomen i Frankrike är styckadt i 493 milKoner delar (det vill säga fyra gånger så många, som invånarnes antal, qvinnor och barn oberäknade). Friherre F. Ridderstolpe yrkade den fortfarande olikheten i arf ifrån fysiska grunder, påstod, att sjelfva naturen anvisat en större andel åt det manliga könet, samt anförde såsom skäl derför, att gossen redan intager ett större rum i moderlifvet, än flickan, samt vid bröstet uttager brorslotten i modersmjölken, 0. s. v. Dessutom talades mycket om, att qvinnans bästa rikedom ligger i hennes behag, och i förmågan att vara nöjd med litet, m. m. Afven ordades mycket om ömheten för Bondeståndet, och man beklagade detta Stånds kortsynthet, som nu för andra gången med stor pluralitet antagit den lika arfsrätten. Den, som deklamerade häftigast, var dock Friherre Palmstjerha: han slutade nemligen sitt anförande dermed, att om ham finge uppsälta voteringspropositionen, skulle den lyda ungefär sålunda: Den der vill ytterligare påskynda inträffandet af. den tid, då Sveriges sjelfigande allmoge skall förvandlas till jordtorpare åt banken och kapit2listen, den der vill befordra tillvexten af backstuzu-fattigdom; den der vill efter möjligheten hasta med den upplösningsprocess, hvarmed en välsignad början skett långt för detta, för att blifva qvitt all adel, först till gagnet, straxt derefter äfven till toma namnet: den der förmenar eller låtsar förmena, att en lagbunden monarki ändock kommer att äga bestånd i Sverige: den som vill, att jorden ännu allmännere, ännu fortare skall förvandlas till en ur hand i hand löpande handelsvara, och anser kärleken till den ärfda torfvan såsom ett föremål för de upplystes smålöje — han voterar ja! Den det ej vill, voterar nej! ete.n Läsaren torde af denna korta eskiss till en början kunna göra sig ett begrepp om, att passionerna voro temligen i rörelse under denna afton. Vid den påföljande voteringen afslogs ock betänkandet med 99 röster mot 39; antalet af de under öfverläggningen närvarande var dock myeket större, men, i anseende till den långt framskridna tiden, qvittade många, som voro af motsatta tankar, med hvarandra på det sättet, att de bortgingo tillsammans, så att man i det hela väl kunde räkna 43 röster mera å hvardera sidan. — Af Borgareståndets diskussion sistlidne gårdag öfver Stats-Utskottets betänkande, som tillstyrker extra bevillningsmedlens ingående till Riksgäldskontoret, meddelas en resym i detta nummer under artikeln Riksdag. Dagligt Allehanda för i dag uppgifver att detta tllstyrkande blifvit bifallet med pluralitet blott af den förseglade sedeln, men detta är ett misstag. Betänkandets punkter biföllos utan votering, undantagande den som rörde tullmedlen, öfver hvilken votering äskades. Denna utföll likväl med 56 röster för och blott 44 mot tillstyrkandet. Derefter föreföll en votering huruvida Rezeringens sanktion å beslutet borde, på sätt Utskottet tillstyrkt bezäras, eller ock, på sätt Hr Norin i sin reservation yrkat, nämnde beslut endast hos Rezeringen anmälas. Vid denna votering segrade Hr Norins mening genom öppnande af den förseglade sedeln, och lärer detta gifvit anledning till det af Allehandas referent begångne missstag. KRO — Från Upsala berättas, att H. K. H. Kronprinsen inrättat tvenne: stipendier för docenter vid universitetet och derom till herr professor Geijer aflåtit följande skrifvelse: Herr Professor och Commendör! Som tvenne bland de af min sal. Herr Farfader, stiftade Docent-stipendier med förra terminen upphörde, och jag under mitt vistande här erfarit, att Docenterne, för att vinna sin bergning, ofta hafva andra sysselsättningar, hvilka hindra deras vetenskapliga bildning, har jag beslutat, att af egna medel anslå tvenne Stipendier för anställde eller blifvande Docenter, hvartdera å, 200 Rdr Bko. Dessa Stipendier, vid hvilkas tillsättande jag vill fästa särskildt afseende på ådagalagd författareskicklighet, skola utgå i sex år och i tvenne år innehafvas af hvarje Stipendiat. . TN Ctinandiarnac förda innahafvara har 1290