ron Ridderstolpe; grefve af Ugglas, friherre Claes
Rudolf Cederström, grefve Lagerbjelkg och excel-
lensen Carl Löwenhjelm. Men på andra sidan
försvarades den lika arfsrätten ganska varmt af
många talare, till och med af annars olika poli-
tiska tänkesätt, nemligen grefvarne Eric och Fre-
drie Posse, friherrarne Cederström, Jacob (pre-
sidenten) och Thure, herr I. J. fMjerta, Samuel
von Tro l, grefve J. Spens och herr Gäönther.
Henna diskussion var nog märkvärdig, att vi
anse den förtjena en något utförligare re-
dovisning. Vi anmärke således blott i förbi-
gående några få drag, hvilka kunna gifva ett be-
grepp om den aristokratiska hållningen hos några
bland talarne. H. Exe. Grefve Björnstjerna, t.
ex., gjorde en den allra rysligaste målning af
Frankrikes tillstånd och folkets usla belägenhet
derstädes, alldeles som om det landet skulle stå
på branten af sin undergång, och allt till följd af
den lika arfsrätten — så påstod han bland annat,
att egendomen i Frankrike är styckadt i 493 mil-
Koner delar (det vill säga fyra gånger så många,
som invånarnes antal, qvinnor och barn oberäk-
nade). Friherre F. Ridderstolpe yrkade den fort-
farande olikheten i arf ifrån fysiska grunder, på-
stod, att sjelfva naturen anvisat en större andel
åt det manliga könet, samt anförde såsom skäl
derför, att gossen redan intager ett större rum i
moderlifvet, än flickan, samt vid bröstet uttager
brorslotten i modersmjölken, 0. s. v. Dessutom
talades mycket om, att qvinnans bästa rikedom
ligger i hennes behag, och i förmågan att vara
nöjd med litet, m. m. Afven ordades mycket
om ömheten för Bondeståndet, och man beklaga-
de detta Stånds kortsynthet, som nu för andra
gången med stor pluralitet antagit den lika arfs-
rätten. Den, som deklamerade häftigast, var dock
Friherre Palmstjerha: han slutade nemligen sitt
anförande dermed, att om ham finge uppsälta vo-
teringspropositionen, skulle den lyda ungefär så-
lunda:
Den der vill ytterligare påskynda inträffandet
af. den tid, då Sveriges sjelfigande allmoge skall
förvandlas till jordtorpare åt banken och kapit2-
listen, den der vill befordra tillvexten af back-
stuzu-fattigdom; den der vill efter möjligheten
hasta med den upplösningsprocess, hvarmed en
välsignad början skett långt för detta, för att
blifva qvitt all adel, först till gagnet, straxt der-
efter äfven till toma namnet: den der förmenar
eller låtsar förmena, att en lagbunden monarki
ändock kommer att äga bestånd i Sverige: den
som vill, att jorden ännu allmännere, ännu for-
tare skall förvandlas till en ur hand i hand lö-
pande handelsvara, och anser kärleken till den
ärfda torfvan såsom ett föremål för de upplys-
tes smålöje — han voterar ja! Den det ej vill,
voterar nej! ete.n
Läsaren torde af denna korta eskiss till en
början kunna göra sig ett begrepp om, att passio-
nerna voro temligen i rörelse under denna afton.
Vid den påföljande voteringen afslogs ock betän-
kandet med 99 röster mot 39; antalet af de un-
der öfverläggningen närvarande var dock myeket
större, men, i anseende till den långt framskridna
tiden, qvittade många, som voro af motsatta tan-
kar, med hvarandra på det sättet, att de bort-
gingo tillsammans, så att man i det hela väl kun-
de räkna 43 röster mera å hvardera sidan.
— Af Borgareståndets diskussion sistlidne går-
dag öfver Stats-Utskottets betänkande, som till-
styrker extra bevillningsmedlens ingående till
Riksgäldskontoret, meddelas en resym i detta
nummer under artikeln Riksdag. Dagligt Alle-
handa för i dag uppgifver att detta tllstyrkande
blifvit bifallet med pluralitet blott af den för-
seglade sedeln, men detta är ett misstag. Betän-
kandets punkter biföllos utan votering, undanta-
gande den som rörde tullmedlen, öfver hvilken
votering äskades. Denna utföll likväl med 56
röster för och blott 44 mot tillstyrkandet. Deref-
ter föreföll en votering huruvida Rezeringens sank-
tion å beslutet borde, på sätt Utskottet tillstyrkt
bezäras, eller ock, på sätt Hr Norin i sin re-
servation yrkat, nämnde beslut endast hos Reze-
ringen anmälas. Vid denna votering segrade Hr
Norins mening genom öppnande af den förseglade
sedeln, och lärer detta gifvit anledning till det
af Allehandas referent begångne missstag.
KRO
— Från Upsala berättas, att H. K. H. Kron-
prinsen inrättat tvenne: stipendier för docenter
vid universitetet och derom till herr professor
Geijer aflåtit följande skrifvelse:
Herr Professor och Commendör! Som tvenne
bland de af min sal. Herr Farfader, stiftade Do-
cent-stipendier med förra terminen upphörde, och
jag under mitt vistande här erfarit, att Docen-
terne, för att vinna sin bergning, ofta hafva an-
dra sysselsättningar, hvilka hindra deras veten-
skapliga bildning, har jag beslutat, att af egna
medel anslå tvenne Stipendier för anställde eller
blifvande Docenter, hvartdera å, 200 Rdr Bko.
Dessa Stipendier, vid hvilkas tillsättande jag vill
fästa särskildt afseende på ådagalagd författare-
skicklighet, skola utgå i sex år och i tvenne år
innehafvas af hvarje Stipendiat. .
TN Ctinandiarnac förda innahafvara har 1290