mtl
för att sluta sig till Oss. När den kommer hit
få vi väl vidare ordres om hvad vi skola göra.
As — — Komma vi att ligga i Marseille i
vinter, så emotser jag många nöjen: der är god
teater, stor befolkning, 140,000 innevånare, och
billiga priser. — — — En resandes lif är ändå
bra intressänt, det får man medgifva! Det är som
fågelns: ständig omvexling, ständigt nya wvuer.
— — — Tanken på hemmet med allt hvad jag
der äger, minnet af mitt förflutna lif med: sina
vårliga blommor ifrån en lyeklig barndom eler
sina tåreskyar ifrån sorzens höstdagar, jemförd!
med det nya främmande lif, som i när varande
stund uppdykt för mig ur hafvets sköte i de
fulla skimret af en underbar dröm, — allt fylle:
min själ med en rikedom af känslor, som jag vä
kan omtalas, men: ej måla: Jag tror man skulic
kunna blifva skald, blitt genom att erfara hvad
jag erxfer. fåtom oss nu Börja med några utflyk-
ter. I förra brefvet omnämnde jag det intryck
som Spaniens klimat och åsynen af Medelbäfs
ku-terne gjort på mig, och, emedan hela denn
resa i största hast blef bestämd för mig, inna
jag ännu knappt hann tänka mig in uti de ny
förhållanden, uti hvilka jag så hastigt skull
blifva försett, var mig allting i början som e
besymnerlig dröm, och jag frågade mig ofta sjelj
år detta allt en verklighet; är det möjligt a
det är Afrika, detta land, som skimrar med in
våglika be:gshöjder derborta i söder, äro de Spa
r iens, dessa stränder, på hvilkas gula sand mi
fot vandrar, och är det Medelhafvets vågor sor
unga mig fram under lågorna af dagens brärn
nande sol?? Och när jag satte foten i land fö
första gången på Gibraltars strand, huru besynne