mtl för att sluta sig till Oss. När den kommer hit få vi väl vidare ordres om hvad vi skola göra. As — — Komma vi att ligga i Marseille i vinter, så emotser jag många nöjen: der är god teater, stor befolkning, 140,000 innevånare, och billiga priser. — — — En resandes lif är ändå bra intressänt, det får man medgifva! Det är som fågelns: ständig omvexling, ständigt nya wvuer. — — — Tanken på hemmet med allt hvad jag der äger, minnet af mitt förflutna lif med: sina vårliga blommor ifrån en lyeklig barndom eler sina tåreskyar ifrån sorzens höstdagar, jemförd! med det nya främmande lif, som i när varande stund uppdykt för mig ur hafvets sköte i de fulla skimret af en underbar dröm, — allt fylle: min själ med en rikedom af känslor, som jag vä kan omtalas, men: ej måla: Jag tror man skulic kunna blifva skald, blitt genom att erfara hvad jag erxfer. fåtom oss nu Börja med några utflykter. I förra brefvet omnämnde jag det intryck som Spaniens klimat och åsynen af Medelbäfs ku-terne gjort på mig, och, emedan hela denn resa i största hast blef bestämd för mig, inna jag ännu knappt hann tänka mig in uti de ny förhållanden, uti hvilka jag så hastigt skull blifva försett, var mig allting i början som e besymnerlig dröm, och jag frågade mig ofta sjelj år detta allt en verklighet; är det möjligt a det är Afrika, detta land, som skimrar med in våglika be:gshöjder derborta i söder, äro de Spa r iens, dessa stränder, på hvilkas gula sand mi fot vandrar, och är det Medelhafvets vågor sor unga mig fram under lågorna af dagens brärn nande sol?? Och när jag satte foten i land fö första gången på Gibraltars strand, huru besynne