tjena ioten 1 de tjugotvå Iberales mmonrtet, —
för hvilken sessionens president, professor Clau-
sån, prokurator Christensen och kammarrådet
Drewsen gå i spetsen, — och med den andra stå
1 de fyratiofyra konservatives utvalda och rätt-
färdiga råd. Men han har funnit att det här
gällde hela hans popularitet i ett enda slag, och
han har således för denna gång måst lemna åsido
den visserligen hjertans beskedliga och humana,
men icke lika patriotiska eller politiskt kloka
princip, han annars hyllar, att icke stöta folk
för hufvudet. Komitens betänkande är nu före
till diskussion i Församlingen alla dagar, och man
väntar sig af densamma allehanda intressant.
Förbittringen mellan de danske och det Slesvig-
Holsteinska partiets anhängare harsnått sin höjd
och uttalar sig vid alla tillfällen på det mest
energiska sätt. Jag. hörde häromdagen en rätt
pikant anekdot från en Slesvig-Holsteinsk kon-
ventikel, vid hvilken en resande Dansk häindelse-
vis. för någon tid sedan kommit att vara närva-
rande. En mängd tal höllos af församlingens le-
damöter hela: aftonen iden mest antidanska rikt-
ning, och skålar utbragtes för Nordalbingien, för
Tyska Förbundet, jag tror till och med för:sjelfva
furst: Metternich. Dansken, såsom gäst, ville icke
yttra sig häremot, utan stoppade för öronen i det
längsta. - Slutligen förgick honom dock tålamo-
1 det, då en frenetisk talare för Slesvig-Holstei-
intresse har kunnat afhöra -den sista talaren, då
denne i sjelfva verket icke är mera holsteinare
tigaden i Köpenhamn. Talaren studsade i första
lögonblicket för denna oförväntade förklaring,
men fann sig imedlertid och svarade: För det att
Iman är född i ett stall, behöfver man icke der-
för prompt vara en hästl, Nej, det är sannt nog!
— svarade den danska gästen, — ty i stal: fö;
las också — åsnor!
Historien bevisar först och främst, att de öl:
verallt här i verlden finnes öfverlöpare och för
Irädare, och dernäst, att tonen hos de respektive
.j motparterna i närvarande fråga numera nästan
lär så skarp, den kan. bli. . Denna gång var det
I visserligen. dansken, som: knusedep, Slesvig-Hol
Isteinaren, men i en del Slesvig-Folsteinska tid-
ningar förekomma annars dagligen saker mot de
Idanska, hvarpå det icke ens är möjligt att replikera.
(Siutet följer.) Ä
— FÖR LÄSARE AF XENOPHON. Den bekante re-
sanden Ainsworth har nyligen utgifvit ettarbete un- .
der titel: Travels in the track of the tenthousänd -
Greeks (Resor genom samma trakter, som de 10;000
Grekerne genomtågat), hvilket Hädlanefter torde blif-
tva en oumbärlig följeslagare till Xenophons Anhaba-
sis. Hr Ainsworth har berest nära 7, af det lånd,
som de tiotusen Grekerne genomtågat pi deras fråm-
och: återmarche, och har således varit i stånd att
lösa många geografiska svårigheter. : Xenöphon; som
efter sin hemkomst skref berättelsen om sivt tåg ur
minnet, har ganska lätt kunnat bär och der begå
ett misstag, hvilket förklarar att ännu oupplösta mot-
sägelser deri finnas. Engelsmannen förer lisaren af
Xenophons bok steg för steg öfver den jord, som
detta Grekernes berömda tåg: för alltid gjort märk-
värdig.
— Den kommunistiska :skriftställarinnan, ma-
dame Flora Tristan, författarinna till Perågrinations
dune Paria ou voyage au Perouj Promtnades dans
Londres, Union ouvriere, m. m.; har på en slags a-
postolisk resetur till arbetarne, aflidit i Bordeaux,
den 14 sist. November, 39 år gammal. Hon var dot-
ter af en emigrerad frånsyska och Don Mariano de
Tristan, brodren till general: Pio de Tristan, f. d.
ståthållare i Peru. ) tr:
— Vid Vivienne-gatan i Paris har bokhandla-
ren Daubree en praktfull bokläda. En dag i förra
månaden tyckte han sig märka att ett välklädt frun-
timmer i förbigående Bborttog en af de framlagda
böckerna — en tolfskillingsvalmanacks. Herr Dau-
bre tog fast fruntimret; och förde henne; daktadt
hennes motsträfvighet, till: poliskoömmissarien;hvVärest
damen framvisade boken, för hvilken hon påstod sig
hafva lagt betalningen på bokhandlarens disk. Po-
liskommissariens skrifvare försökte att bilägga saken,
men herr Daubree var obeveklig. — Ni vill således
göra mig olycklig för 50 centimer?) utropade frun-
timret. Ja, svarade han, jag har intet medfidan-
de med tjufvar. — Men i det ögonblick; 8å han
steg öfver tröskeln för att hemta vakt, störtade frun-
timret cmot honom och tillfogade honomett styng i
underlifvet med en dolk; hvilken Hön obemärkt ha-
de framtagit. Herr D. sjönk Hflös tillbaka, och ge-
nom hans fall emot dörren slogs denna igen, så att
poliskommissariens skrifvare fann sig itnestaten i
sin kammare, hvaremot fruntimret flydde utför trap-
pan. Hon blef likväl anhållen på gatan och tillba-
kaförd. Portyaktarens hustru hade, då hon icke ve-
tat hvad som förefallit, sjelf utsläppt Henne, med den
anmärkningen, att det icke lönade mödan att blifva
arresterad för fattiga 50 tentimer.: Mörderskan var
28 år gammal, hade ett vackert barn om 40 års ål-
der, och skall vara en mnipperhåndlerska vid namn
Penot, från trakten af Nantes. I sitt log:s hade hon
antecknat. sig såsom Julie de Larefrie från Versail-
les. Hennes man eller älskare; sades. det, hade varit
dömd för någon neslig förbrytelse.
— Den i Paris aflidne ryske fursten Elim
Metschersky var en synnerlig dyrkate af den fran-
skå litteraturen. :-Han efterlemnade ett band Dikter,
hvilka, enligt Journal des Debats, skola tillförsäkra
honom ett utmärkt rum bland vår tids skriftställare.
— Den för några år sedan för sina memoirer
under pseudonymen La Contemporaine, mycket om-
aita madame Ida de; St. Elme är, enligt bref från
Briässel; så: afsigkommen, attihon måst intagas i ett