HE IAllLl CH fd KUA Ildl VIA Hd USWAlyu CA
officio lägga för en dag, att den Augustenburgska
linien aldrig i verldens längd kan komma att göra
något giltigt anspråk på hertigdömena, att den
icke ens eger någon skugga af pretendentsrätt
dertill.
Detta förklarar kanske någorlunda när, hvarföre
regeringen med sådan indifferens åsett hur det
danska språket alltmer och mer förlorade terräng
i Slesvig och hvarföre man aldrig velat höra på
det örat att låta Holstein betraktas och gälla så-
som en blott dynastiskt med Danmark förenad li-
ten stat för sig. En vink om höga vederböran-
des hemliga åsigter och hjertans tankar härutin-
nan gafs redan, då OÖOrsted, första gången frågan
förekom om att sammanslå Jyllands och öarnes
ständerförsamlingar till en sådan, i och för vin-
nande af en behöflig sammanstämmighet och har-
moni, med mycken envishet ville göra klart, att
ett sådant steg omöjligt skulle kunna tagas, med
mindre man äfven sammansloge Slesvigs och Hol-
steins ständer; dervid den kära excellensen likväl
icke låtsade om den lilla omständigheten, att Hol-
stein och Slesvig stå under helt olika statsrättsliga
förhållanden, ehuru de båda provinserna lyda un-
der ett slags gemensam polisrätt, utöfvad af det
ofvannämnde tyska kansliet. ÖOrsteds mening var
väl för öfrigt icke härmed att gå det augusten-
burgska partiets ärender, men detta parti blef i-
medlertid så förtjust öfver idgen, att man ett ö-
gonblick ville votera en staty åt herr konferens-
rådet, hvilken skulle uppsättas i den blifvande
Nordalbingiska hufvudstaden. Man vill till och
med veta, att en kommissionär verkligen afgått
till Köpenhamn för att af den namnkunnige bild-
huggaren Nissen beställa en sådan staty, men att
Nissen, som icke är Slesvig-Holsteinare, svarat på
ett sätt, hvilket bragt hela förslaget snöpligt nog
om intet.
Ett icke radikalare sätt att hastigt och lustigt
göra, så till sägandes, hela Danmark till ett
Sleswig Holstein, är likväl Ussings så oändligt
omskrifna Andragande om Statsenheten, hvil-
ket andragande inlemnades till Roeskilderstän-
derna den 22 sistlidne Oktober. - Jag anser mig
icke behöfva här med någon vidlyftighet referera
detta Ussiugska förslag, emedan ni, som af gam-
malt är en politiker par excellence, naturligt-
vis längesedan tagit del deraf i dagens tidningar;
jag vill blott i korthet påminna er om att det
hufvudsakligen gick derpå ut, att konungen skulle
genom en högtidlig statshandling förklara hela
Danmark, — Öarna, Jylland, Slesvig, Holstein
och det lilla tillhörande Lauenburg, — för en
enda odelbar och sinsemellan identisk stat, samt
på samma gång proklamera den kungliga arfs-
följd, hvilken gäller för det egentliga Danmark,
såsom gällande äfven för de öfriga konungarikets
delar. Detta ser visserligen vid första påseende
icke så rasande ut, men man skall komma ihåg
det der lilla item, att Holstein, såsom jag ofvan-
före haft ärah framställa, hörer till Tyska För-
bundet, och det vill vara klart, att i fall dent
Ussingska Statsenheten skulle genomföras, finge
konungen en icke blott plausibel, men alldeles
oafvislig anledning att träda in i Förbundet med
hela sin kungliga fot, då han ännu endast med
en hertiglig tåspets står inom dess tröskel. Den-
na Statsenhet har alltså från den danska natio-
nens sida mött det lifligaste motstånd, och herr
Ussing har derigenom vunnit utmärkelsen af enj:
kolossal impopularitet.. Det komiska i saken är
likväl att denna impopularitet tillfallit honom
icke blott från de danskes sida, men på samma
gång från sjelfva Holsteinarnes. Dessa ge både
Slesvig och hela Danmark en god dag, så fort
det talas ur denna ton; de betrakta med skäl
sina gamla hertigliga lagar och rätter såsom vida
älskvärdare än den kungliga danska Kongeloven,
hvilken i sin första fundamentalparagraf dekre-
terar, att Danmarks monark är det högsta -och
yppersta hufvud här på jorden, upphöjd öfver
alla menskliga stadgar, (— jag endast cite-
rar! —) de finna sig genom sin icke-delaktighet
i denna kungalag skilde från de öfriga danska
ländernes undersåter genom ett vidt svalg, och
de hysa alldeles ingen åtrå att förhjelpas öfver
detta svålg, för att blifva delaktiga af den dan-
ska suveränitetens välgerningar. Holsteinarne
hafvå derför upplåtit sin mun till ett allmänt
pereat åt den arma herr Ussing, de kalla honom
för landsförrädare och beteckna hela hans an-
dragande såsom ett försök till en statskuppp.
Ifrån 99 af Kiels mest ansedda professorer, em-
betsmän, m. fl., har redan en vidlyftig petition
blifvit aflemnad till den i Itzehoe samtidigt med
Roeskilderständerna församlade MHolsteinska re-
presentantkämmaren, för att påkalla dess skydd
för landets rättigheter emot Ussingska Försla-
set. Vi vilja icke identifieras — utropa den,
— vi ha ingen lust att incorporeras! Ner med
Ussing! - Flera dylika petitioner till Itzehoer-
församlingen lära vara på väg.
Medgif, att detta i det hela är någonting rätt
pusserligt! Holsteinarne ropa: ,Vi äro tyskar, vi
vilja icke bli danskar Danskarne å sin sida ro-
pa icke mindre hjertligt och högljudt: Vi vilja
cke bli tyskarl Men mellan båda partierna står
vegeringen, som har sin vilja för sig, som vill
a någonting tyskt-danskt; en dansk Kongelov
inder tysk Förbunds-auktoritet. Hvad som af
lenna ytterst forceråde och onaturliga situation
kall utveckla sig, är svårt att förutse; imedler-
id finner ni-att frågan är af icke vanlig bety-
2 KA Aj må CK re fr IT RR AR RU VR AN -— BE RR
era
h