HE IAllLl CH fd KUA Ildl VIA Hd USWAlyu CA officio lägga för en dag, att den Augustenburgska linien aldrig i verldens längd kan komma att göra något giltigt anspråk på hertigdömena, att den icke ens eger någon skugga af pretendentsrätt dertill. Detta förklarar kanske någorlunda när, hvarföre regeringen med sådan indifferens åsett hur det danska språket alltmer och mer förlorade terräng i Slesvig och hvarföre man aldrig velat höra på det örat att låta Holstein betraktas och gälla såsom en blott dynastiskt med Danmark förenad liten stat för sig. En vink om höga vederbörandes hemliga åsigter och hjertans tankar härutinnan gafs redan, då OÖOrsted, första gången frågan förekom om att sammanslå Jyllands och öarnes ständerförsamlingar till en sådan, i och för vinnande af en behöflig sammanstämmighet och harmoni, med mycken envishet ville göra klart, att ett sådant steg omöjligt skulle kunna tagas, med mindre man äfven sammansloge Slesvigs och Holsteins ständer; dervid den kära excellensen likväl icke låtsade om den lilla omständigheten, att Holstein och Slesvig stå under helt olika statsrättsliga förhållanden, ehuru de båda provinserna lyda under ett slags gemensam polisrätt, utöfvad af det ofvannämnde tyska kansliet. ÖOrsteds mening var väl för öfrigt icke härmed att gå det augustenburgska partiets ärender, men detta parti blef imedlertid så förtjust öfver idgen, att man ett ögonblick ville votera en staty åt herr konferensrådet, hvilken skulle uppsättas i den blifvande Nordalbingiska hufvudstaden. Man vill till och med veta, att en kommissionär verkligen afgått till Köpenhamn för att af den namnkunnige bildhuggaren Nissen beställa en sådan staty, men att Nissen, som icke är Slesvig-Holsteinare, svarat på ett sätt, hvilket bragt hela förslaget snöpligt nog om intet. Ett icke radikalare sätt att hastigt och lustigt göra, så till sägandes, hela Danmark till ett Sleswig Holstein, är likväl Ussings så oändligt omskrifna Andragande om Statsenheten, hvilket andragande inlemnades till Roeskilderständerna den 22 sistlidne Oktober. Jag anser mig icke behöfva här med någon vidlyftighet referera detta Ussiugska förslag, emedan ni, som af gammalt är en politiker par excellence, naturligtvis längesedan tagit del deraf i dagens tidningar; jag vill blott i korthet påminna er om att det hufvudsakligen gick derpå ut, att konungen skulle genom en högtidlig statshandling förklara hela Danmark, — Öarna, Jylland, Slesvig, Holstein och det lilla tillhörande Lauenburg, — för en enda odelbar och sinsemellan identisk stat, samt på samma gång proklamera den kungliga arfsföljd, hvilken gäller för det egentliga Danmark, såsom gällande äfven för de öfriga konungarikets delar. Detta ser visserligen vid första påseende icke så rasande ut, men man skall komma ihåg det der lilla item, att Holstein, såsom jag ofvanföre haft ärah framställa, hörer till Tyska Förbundet, och det vill vara klart, att i fall dent Ussingska Statsenheten skulle genomföras, finge konungen en icke blott plausibel, men alldeles oafvislig anledning att träda in i Förbundet med hela sin kungliga fot, då han ännu endast med en hertiglig tåspets står inom dess tröskel. Denna Statsenhet har alltså från den danska nationens sida mött det lifligaste motstånd, och herr Ussing har derigenom vunnit utmärkelsen af enj: kolossal impopularitet.. Det komiska i saken är likväl att denna impopularitet tillfallit honom icke blott från de danskes sida, men på samma gång från sjelfva Holsteinarnes. Dessa ge både Slesvig och hela Danmark en god dag, så fort det talas ur denna ton; de betrakta med skäl sina gamla hertigliga lagar och rätter såsom vida älskvärdare än den kungliga danska Kongeloven, hvilken i sin första fundamentalparagraf dekreterar, att Danmarks monark är det högsta -och yppersta hufvud här på jorden, upphöjd öfver alla menskliga stadgar, (— jag endast citerar! —) de finna sig genom sin icke-delaktighet i denna kungalag skilde från de öfriga danska ländernes undersåter genom ett vidt svalg, och de hysa alldeles ingen åtrå att förhjelpas öfver detta svålg, för att blifva delaktiga af den danska suveränitetens välgerningar. Holsteinarne hafvå derför upplåtit sin mun till ett allmänt pereat åt den arma herr Ussing, de kalla honom för landsförrädare och beteckna hela hans andragande såsom ett försök till en statskuppp. Ifrån 99 af Kiels mest ansedda professorer, embetsmän, m. fl., har redan en vidlyftig petition blifvit aflemnad till den i Itzehoe samtidigt med Roeskilderständerna församlade MHolsteinska representantkämmaren, för att påkalla dess skydd för landets rättigheter emot Ussingska Förslaset. Vi vilja icke identifieras — utropa den, — vi ha ingen lust att incorporeras! Ner med Ussing! Flera dylika petitioner till Itzehoerförsamlingen lära vara på väg. Medgif, att detta i det hela är någonting rätt pusserligt! Holsteinarne ropa: ,Vi äro tyskar, vi vilja icke bli danskar Danskarne å sin sida ropa icke mindre hjertligt och högljudt: Vi vilja cke bli tyskarl Men mellan båda partierna står vegeringen, som har sin vilja för sig, som vill a någonting tyskt-danskt; en dansk Kongelov inder tysk Förbunds-auktoritet. Hvad som af lenna ytterst forceråde och onaturliga situation kall utveckla sig, är svårt att förutse; imedlerid finner ni-att frågan är af icke vanlig bety2 KA Aj må CK re fr IT RR AR RU VR AN -— BE RR era h