förslaget, hade chefen för justitiererket deribland utsett en helt och hillet. olämplig person, som visade sg ullkomligen sakva skicklighet och förmåga. Tal. fåstada ytterligere uppmärkcamheten på buru skolvisendet, krigsväsendet, befordringssystomet och näringsfriheten, af den förra Regeringen blifvit handbafda; anslagen hade vanligtvis befunnits för små och öfserskridits från riksdag till riksdag; i aseenda på Ständarnas önskningsmål, så utvidgade Justitie-ombud:smannpezs embetcberättelser den ringa framgäng dessa tönt hos Regeringen; Rikets Ständers beslut hade stundom blifvit afslegna, ehuru samtelige rådgifverne yuret sig för bifall till desammo. På des:sa skäl kunde man påstå att den förra Regaringene grunddreg varit en allenastyrelse, dess system stationärt, att ej säga reaktionärt, alt dess anda varit i högsta grad illiberal, att den ingentirg kunde räkna sig till förfjenst utan att hvad som skett varit ett tvång a! nödväadigheten af la forca des choses, som det ej stått i dess mekt att bindre. Toalaren yttrade sig derefter öfver det rärvarande KonstitutionpsUtskottet och dess sammansättniog samt uppläste slutligen ett par yttranden, som talaren afgifrit inom Utskottet. Hr: De Mard anmärkte, att 407 Regeringeformen blifvit åberopad mot lsdamöter, som redan afgått ur konseljen; alt det icke varit riktigt af KonstitutionsUiskottet att, helst nu voro första riksdagen efter departemental-systemets införande, endast ställa föredreagandon till ansvar, men deremot fria de öfrige rådgifvarne, som deltagit i beslutet; dem förkastelsedom, Hr Poetrå velat hafva uttalad öfver förra styrelsen, kunde icke fällas af dem, som ej läst Utskottsprotoko!!en; Konstitution: Utskottet hade ej bort tillstyrka 497 s tillämpnirg, som pu skett, mot afSgiwgne ledamöter; den förra riksdagens KonstitutionsUtskott hade i detta afseende handlat klokare, då det fegt aft, ekuru skäl till anmärkningar efter 106 och 4G7 SS kunde vara för handen, vore ru icke rätta tiden inne för dess tillämpning. Teckade Utskottet för att det fästat uppmärksamheten på de beslut, Konunvgen fattat emot samtlige rådgifvarnes tillstyrkande. Önskade, att betänkandet måtte med mer eller mindre biall läggas till bandlicgarne. Hr Widberg ansåg KonstitutionsUtskottet icke bsft skäl att, i fråga om oktroj för Wermlandsbanken, tillämpa 407 8 mot Konungens rådgifvare. Hr Wern försvarade Utskottets åtgärd i denna del, men begärde likväl att betänkandet måtte läggas till handlingarna; des största ära, Utskottets härvarande ledamöter ku:de vinna, vore att Ståndet yttrode ett bifall åt deras bemödanden. Hr Ekholm beklagade, att en talare, sem tadlst Utskottet, icke af elektsrsrne blifvit insait i detsamma. He Schartau erinrada detsamma, som Hr Da Mare, eller att Utskottet icke bort ställa kontrasignsnten ensam till ansvar; fann den förra regeringsperioden för öfrigt stationär, reaktionär och illiberal. Beagärde, att betänkandet måtta läggas till hagedliogarna, men önskade, att man icka efter ett tiotal af år måtte få skäl att göra det närvarande och det tilkommande samma förebråclse; han önskade och han hoppades det. Hr Berg fann Utskottets anmärkningar vara ganska väl grundade. Hr Lagergren erinrade om dödsdomstölarne hos de gamle Egyptirrpe; något dylikt hade här återupprepats, då men dömt öfver en afliden hög embetsman. Talaren kunde icze gilla detta. De vapen, som grundlagen lagt i Konstitutions Utskottets händer, voro ej att leka med. Kunde Utskottet ej framkomma med vigtigara anmärkniogar, så hade det fjort bättre i att följa det förra KonstitutionsUtskottets exempel och säga att, ehuru anmärkningar ej sakvats, de likväl icke varit af den vigt, att rågon åtgärd derpå borde följe. Tajaren klandrade mycket, att Utskottet anmärkt de mål, som Korungea efecjo:t emot rådgifvarnes tillstyrkanie; detta förfarande åsyftar inskränkning af Konungens makt, det antydde på, att Konungon stulle vara underkestad sina rådgifvare, detta vore vådiigt och i strid med grundlagen (talaren uppläste äfven A SRB.F.), påmiots om frihetstiden och dess nesa. Talaren framställde derefter, i anledning af Hr Petrå: yttrande, ett försvar för den förra Regeringen: hau ver långt ifrån stt tillskrifva He Petre några oädls motiver, och vår öfverlysgad om, att denne talares afsigt vore att ge en riktning åt den närvarande styrelsen; men mera vårsambet borde ägt rum vid klandret, el bitterhet borde hafva varit borta, och sträng rättvisa borde iakttagits. Hr Pot:å: anförande afvck derifrån, då han sade, att det goda, som skott, varit en följd af tvånget, af la force des choses; en alltför mörk förg hade blifvit satt på den afgingna Regeriogen; historien skulle ickao gifta den samma färg; man skulle erkänns, snart kanske, stt Curl XIV;s tid varit en tid af glans, ära och sällhet för landet; hvilka från hans ställning och nåara andra förbåilandon härflytande fel också kärde läggas densamma till lag. Historiens dom behöfde Cerl XIV ej frakta Hr De Mard anmärkte såsom svar på herr Ekholms yttrande, att det icke varit parlamentariskt. He Ekholm: Konst. Utsk. hade ojl haft sig älegdt att skrifva någon panegytik öfver store män; der Utlsk. trott sig fiona misstag hade det även bordt anmäla sidant till R:s St.; det hada ej. Varit för att klandra, som Utsk. framställt för Ständerne et; Konungen i flere fall fattat sitt beslut emot) rådgifvarnes tilltyrkandro, utan endast för att göra Ständerna uppmärksamma på rådgifvarnes ställning. Hr Petrd svarade på herr Lagergrens anmärkningar emot Utsk. och uppläste en reservation af en utaf Presteståndets ledamöter, fom visado att man vid föregående tillfilen anmält anmärkningar emot afeångne tegeringsledamöter. Koust. Utsk. hade icke hart för afsigt ait undergräfva kenungamakten; men alla hade varit af dan öfvertygslsen, att vådan deraf sku!la vaTit myckes mindre, än om den satsen skulle göra sig gällande att Konungen kusde fatta sina heslut emot sina rådgifvaros och andra autorilsters tillstyrkanden. Delta sätt at alend regera had på den sedna-e tiden nisten öfvergått till rega!. Hrr Gnstafsson, Sundler, m. fl. instimda med herr Schartau, äfvensom i herrar Petres, W2 ns och Brincks reservationer. Hrr Norin och Valley försvarade Utsk:s åtgöranden. Ståndet beslöt stt lägga betänkandet till handlinarne, med oerkövnande att Utisk. haft skäl till de gjorda anmärkningarne och godkännanda af harrar Petres, Werms och Brincks reservationer. Diskussionen slutades kl. eter !V, 40. — Uii Bondeståndets plena i går föredro:o:: IZanetilnliAESlllstatfate manmnselalan BH FR an e AV