förslaget, hade chefen för justitiererket deribland ut-
sett en helt och hillet. olämplig person, som visade
sg ullkomligen sakva skicklighet och förmåga. Tal.
fåstada ytterligere uppmärkcamheten på buru skolvi-
sendet, krigsväsendet, befordringssystomet och närings-
friheten, af den förra Regeringen blifvit handbafda;
anslagen hade vanligtvis befunnits för små och öfser-
skridits från riksdag till riksdag; i aseenda på Stän-
darnas önskningsmål, så utvidgade Justitie-ombud:s-
mannpezs embetcberättelser den ringa framgäng dessa
tönt hos Regeringen; Rikets Ständers beslut hade
stundom blifvit afslegna, ehuru samtelige rådgifverne
yuret sig för bifall till desammo. På des:sa skäl
kunde man påstå att den förra Regaringene grunddreg
varit en allenastyrelse, dess system stationärt, att ej
säga reaktionärt, alt dess anda varit i högsta grad
illiberal, att den ingentirg kunde räkna sig till för-
fjenst utan att hvad som skett varit ett tvång a!
nödväadigheten af la forca des choses, som det ej
stått i dess mekt att bindre.
Toalaren yttrade sig derefter öfver det rärvarande
KonstitutionpsUtskottet och dess sammansättniog samt
uppläste slutligen ett par yttranden, som talaren af-
gifrit inom Utskottet.
Hr: De Mard anmärkte, att 407 Regeringe-
formen blifvit åberopad mot lsdamöter, som redan
afgått ur konseljen; alt det icke varit riktigt af Kon-
stitutionsUiskottet att, helst nu voro första riksdagen
efter departemental-systemets införande, endast ställa
föredreagandon till ansvar, men deremot fria de öfrige
rådgifvarne, som deltagit i beslutet; dem förkastelse-
dom, Hr Poetrå velat hafva uttalad öfver förra styrel-
sen, kunde icke fällas af dem, som ej läst Utskotts-
protoko!!en; Konstitution: Utskottet hade ej bort till-
styrka 497 s tillämpnirg, som pu skett, mot af-
Sgiwgne ledamöter; den förra riksdagens Konstitutions-
Utskott hade i detta afseende handlat klokare, då det
fegt aft, ekuru skäl till anmärkningar efter 106 och
4G7 SS kunde vara för handen, vore ru icke rätta
tiden inne för dess tillämpning. Teckade Utskottet
för att det fästat uppmärksamheten på de beslut, Ko-
nunvgen fattat emot samtlige rådgifvarnes tillstyrkande.
Önskade, att betänkandet måtte med mer eller min-
dre biall läggas till bandlicgarne.
Hr Widberg ansåg KonstitutionsUtskottet icke bsft
skäl att, i fråga om oktroj för Wermlandsbanken, til-
lämpa 407 8 mot Konungens rådgifvare. Hr Wern
försvarade Utskottets åtgärd i denna del, men
begärde likväl att betänkandet måtte läggas till hand-
lingarna; des största ära, Utskottets härvarande leda-
möter ku:de vinna, vore att Ståndet yttrode ett bi-
fall åt deras bemödanden. Hr Ekholm beklagade, att
en talare, sem tadlst Utskottet, icke af elektsrsrne
blifvit insait i detsamma. He Schartau erinrada det-
samma, som Hr Da Mare, eller att Utskottet icke bort
ställa kontrasignsnten ensam till ansvar; fann den
förra regeringsperioden för öfrigt stationär, reaktionär
och illiberal. Beagärde, att betänkandet måtta läggas
till hagedliogarna, men önskade, att man icka efter
ett tiotal af år måtte få skäl att göra det närvaran-
de och det tilkommande samma förebråclse; han ön-
skade och han hoppades det. Hr Berg fann Utskot-
tets anmärkningar vara ganska väl grundade. Hr
Lagergren erinrade om dödsdomstölarne hos de gamle
Egyptirrpe; något dylikt hade här återupprepats, då
men dömt öfver en afliden hög embetsman. Talaren
kunde icze gilla detta. De vapen, som grundlagen
lagt i Konstitutions Utskottets händer, voro ej att leka
med. Kunde Utskottet ej framkomma med vigtigara
anmärkniogar, så hade det fjort bättre i att följa det
förra KonstitutionsUtskottets exempel och säga att,
ehuru anmärkningar ej sakvats, de likväl icke varit
af den vigt, att rågon åtgärd derpå borde följe. Ta-
jaren klandrade mycket, att Utskottet anmärkt de
mål, som Korungea efecjo:t emot rådgifvarnes till-
styrkanie; detta förfarande åsyftar inskränkning af
Konungens makt, det antydde på, att Konungon stulle
vara underkestad sina rådgifvare, detta vore vådiigt
och i strid med grundlagen (talaren uppläste äfven A
SRB.F.), påmiots om frihetstiden och dess nesa. Ta-
laren framställde derefter, i anledning af Hr Petrå:
yttrande, ett försvar för den förra Regeringen: hau
ver långt ifrån stt tillskrifva He Petre några oädls
motiver, och vår öfverlysgad om, att denne talares
afsigt vore att ge en riktning åt den närvarande sty-
relsen; men mera vårsambet borde ägt rum vid
klandret, el bitterhet borde hafva varit borta,
och sträng rättvisa borde iakttagits. Hr Pot:å: an-
förande afvck derifrån, då han sade, att det goda,
som skott, varit en följd af tvånget, af la force des
choses; en alltför mörk förg hade blifvit satt på
den afgingna Regeriogen; historien skulle ickao gifta
den samma färg; man skulle erkänns, snart kanske,
stt Curl XIV;s tid varit en tid af glans, ära och
sällhet för landet; hvilka från hans ställning och nå-
ara andra förbåilandon härflytande fel också kärde
läggas densamma till lag. Historiens dom behöfde
Cerl XIV ej frakta Hr De Mard anmärkte såsom
svar på herr Ekholms yttrande, att det icke varit
parlamentariskt. He Ekholm: Konst. Utsk. hade ojl
haft sig älegdt att skrifva någon panegytik öfver store
män; der Utlsk. trott sig fiona misstag hade det ä-
ven bordt anmäla sidant till R:s St.; det hada ej.
Varit för att klandra, som Utsk. framställt för Stän-
derne et; Konungen i flere fall fattat sitt beslut emot)
rådgifvarnes tilltyrkandro, utan endast för att göra
Ständerna uppmärksamma på rådgifvarnes ställning.
Hr Petrd svarade på herr Lagergrens anmärkningar
emot Utsk. och uppläste en reservation af en utaf
Presteståndets ledamöter, fom visado att man vid före-
gående tillfilen anmält anmärkningar emot afeångne
tegeringsledamöter. Koust. Utsk. hade icke hart för
afsigt ait undergräfva kenungamakten; men alla hade
varit af dan öfvertygslsen, att vådan deraf sku!la va-
Tit myckes mindre, än om den satsen skulle göra sig
gällande att Konungen kusde fatta sina heslut emot
sina rådgifvaros och andra autorilsters tillstyrkanden.
Delta sätt at alend regera had på den sedna-e ti-
den nisten öfvergått till rega!. Hrr Gnstafsson, Sundler,
m. fl. instimda med herr Schartau, äfvensom i herrar
Petres, W2 ns och Brincks reservationer. Hrr No-
rin och Valley försvarade Utsk:s åtgöranden.
Ståndet beslöt stt lägga betänkandet till handlin-
arne, med oerkövnande att Utisk. haft skäl till de
gjorda anmärkningarne och godkännanda af harrar
Petres, Werms och Brincks reservationer. Diskus-
sionen slutades kl. eter !V, 40.
— Uii Bondeståndets plena i går föredro:o::
IZanetilnliAESlllstatfate manmnselalan BH FR an e AV