(Insändt.)
Dikter på vers och prosa af författarinnan till
Emili Firman.
Uader det att herrar theoretici disputera som
bäst om qvinnans emancipation, bryter hon sjelf
sina bojor oc2 uppträder som de lärde herrarnes
medtåfiarinna på litteraturens löpbana; och, vi
kunna ej neka det, hon lyckas och skrifver lika
bra och ofta bittre än vi sjelfve, fastän vi ha
våra akademiska betyg på saille och kunskaper
och hona inga sådane. Då qvinnan rör sig inom
sin sfer, nemligen då hon skildrar hemmet och
alla de tusende tankar, känslor, aniogar och skift-
ningar, som gå igenom bemliivet och göra det till
ursprunget för det helas lif, öfverträffar hon of-
tast oss karlar, som alltid föra oss något stelt
och beständigt vilja docera; hon låter lifvet sjelt
gifva lärdomar, vi deremot uppträda personligen,
för att plugga samning och smak, känsla och vett
i den goda allmänheten.
Vi kalva således fått oss en mängd författarin-
nor, som sjellve skaffit sig medborgarrätt i den
vittra republiken, och med bästa vija i verlden
kunna vi ej hindra derna emancipation.