mmm spiseln, då den läneste af de inkomne dristigt framtrådde. Gohbroh, min son, hvad vill du?, — framstötte hon och i bennes förvåning låg mer ovilja, än moder:känsla. Den unge mannen räckte gubben handen och sade: Doattersonen kommer, att för första gången vördnadsfullt helsa morfadren.p Du her blifvit en prydlig lind, rak vuxen och yppig i kronan: alltför mycket af de hvita står likväl skrifvet i ditt ansigte, sade den gamle, skarpt betraktande den ankomne. Må likväl lycka vara med din ingång! Jag hoppas det,, svarade Guhrub, sty jag söker Jyckan allvarligt, och den, som för ett ändamål använder hela sin kraft, går sällan tomhändt t;ll huset. Också är Jyckan mig nära — och med den helige Georgs bistånd, — skolen j al: få del cesf.n ;Du anropar främmande gudar? och hvad lyck: söker du här? hvem har för dig förrådt min: spår?, ropade Koita bättigt, plågad af de stridi gaste känsor. ;I de närmsste bergen träffade jag många a det vandranda folkets röner.. Dina spår, moder visade mig din tjenstgossa Z:ck, svarade sone! lugnt. Hvad i:g här söker, kan du gissa, inna jag säger det. Jsg bar alltid hatat den jagade räf vens lefnadssitt, hvilken, endast genom lit oc bedrägeri får sin middag — och sin hvilobädd — och hvertill du födt mig. ,.Jsg afundas folkets detta land fribet deh säkerhet — och hvarifrå! vi endast äro uteslutne. Min själ törstar efte handling i öppen, ljus da, främmande för de mörka natten? birn. Häörden i sitt armod, sol daten med sin knappa sold, tiggaren i sina lum