mmm
spiseln, då den läneste af de inkomne dristigt
framtrådde. Gohbroh, min son, hvad vill du?,
— framstötte hon och i bennes förvåning låg mer
ovilja, än moder:känsla. Den unge mannen räckte
gubben handen och sade: Doattersonen kommer,
att för första gången vördnadsfullt helsa morfa-
dren.p
Du her blifvit en prydlig lind, rak vuxen och
yppig i kronan: alltför mycket af de hvita står
likväl skrifvet i ditt ansigte, sade den gamle,
skarpt betraktande den ankomne. Må likväl lycka
vara med din ingång!
Jag hoppas det,, svarade Guhrub, sty jag sö-
ker Jyckan allvarligt, och den, som för ett ända-
mål använder hela sin kraft, går sällan tomhändt
t;ll huset. Också är Jyckan mig nära — och
med den helige Georgs bistånd, — skolen j al:
få del cesf.n
;Du anropar främmande gudar? och hvad lyck:
söker du här? hvem har för dig förrådt min:
spår?, ropade Koita bättigt, plågad af de stridi
gaste känsor.
;I de närmsste bergen träffade jag många a
det vandranda folkets röner.. Dina spår, moder
visade mig din tjenstgossa Z:ck, svarade sone!
lugnt. Hvad i:g här söker, kan du gissa, inna
jag säger det. Jsg bar alltid hatat den jagade räf
vens lefnadssitt, hvilken, endast genom lit oc
bedrägeri får sin middag — och sin hvilobädd —
och hvertill du födt mig. ,.Jsg afundas folkets
detta land fribet deh säkerhet — och hvarifrå!
vi endast äro uteslutne. Min själ törstar efte
handling i öppen, ljus da, främmande för de
mörka natten? birn. Häörden i sitt armod, sol
daten med sin knappa sold, tiggaren i sina lum