RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — En dag i förra veckan ingafs till poliskam maren en rapport, hvars innehåll var följande: Klockan balf till tio på aftonen d., 48 dennes, d polisuppsyningsmännpen Gustafsson och Julin hemkom mo till sin bostad i huset 22 4 Göran Helsinge gränd, anträffade de i portgåvgen till nämnde hus e rusig mansperson, hvilzen skrek, svor och förde oljud På tillfrågan uppgaf ban namn och bostad, samt sad sig vara skräddaremästare. Som han ej kunde för mås att uppföra sig tyst och fredsamt, blef han kal lad ätt påföljande dag möta i poliskammearen, hvarp. han utfor i smädliga utlåtelser och skällsord mot po lisbetjenterne; och det var med mycken möda hal kunde förmås att aflägsna sig. S-dermera, klockan omkring 41 på aftonen, ble skräddaren — hvars namnvär B—n — åter påträffac af samma polisbetjenter. Då hade han på Stora Ny: gatan kommit i bandgemäng med en bleckslagare gesäll, samt svor och stojade. Slutligen, kl. !, 42 samma natt, funno polisbe. tjenterne don ifrågavarande skräddaren i sällskap med två ardra manspersoner, å Stora Nygatam vid Gråmunrkegränd, och som han äfven då förde oljud, ble! han ytterligare tillsagd att förhålla sig tyst och gå hem; men i stället att efterkomma denna uppmaning, anropade B. en ankommande stadsvaktspatrull och anmodade den att arrestera den ena polisbetjenten, Gustafsson. Ehuru Gustafsson och haes kamrat Julin förevisade patrullkarlarne sina tjenstetecken samt tillkännagåfvo att de voro polisbetjenter och i tjensteutöfning stadde, blef skräddarens begäran efterkommen; patrulikarlarne fattade en å hvardera sidan Gustafsson i kragen, och förde honom till Rådhusvakten. Men som den derstädes tijenstgörande sergeanten ansåg patrullkarlarnes vidtagna åtgärd obehörig, blef Gustafsson frigifven, hveremot skräddaren B., som äfven i vakten uppfördge sig oanständigt, blef qvarhållen. Enligt särskild, af sergeanten till poliskammaren ingifven rapport, hade skräddaren B. vid sin ankomst till vakten varit al starka drycker ölverlastad, samt svurit, uppfört eig vildsiat och förolämpat sergeanten med skällsord, hvarföre B. blifvit tagen i förvar; men sedan han aflemnat sitt borgarebref hade han blifvit ställd på fri fot. Vid polisförböret inställde sig, på kallelse, de begge stadssöldaterne, de två personer som om aftonen varit i skräddarea B:s sällskap, och gesällen som blifvit ö:verfalion af B. Alla dessa personer, äfvensom skräddaren och polisupgsynisgsmännen, fingo afgifva hvar sin berättelse om bändelsern. Och hvar och em berättade saken på sil sött, utan öfveremsstämmelse och sammanhang. Skräddaren modgaf att ham vid tillrället sagt att polisbetjenterae voro oxar — och dest kan jag säga än en gång,, tillade han — men tör öfrigt bestridde han de emot hoBom gjorde angivelser. Så mycket blef med temlig visshet utröat, att uppträdet i portgängen föranledts deraf att skråddarem brutit i fullgörandet af någon för birdelsa till en i huset odenda qvinsperson, och derföre af någon erhållit ett lag, hvilket bringat honom i bharnesk. — Ansvar yrkades å ömse sidor, och må et blef, efter ett vidlyfigt förhör, remitterad: till vederbörlig domstol. — I Söndags afton, då polisbet jeningen uti Yorra Benkogränd påträffade och arresterade en bulersam eller för allmänna säkerhaten vådlig person, varvid någon folksamling uppkom, höjde sig ur hoen en ropande röst: Hurrs, hurra, klå polisbetjenerne!s och mar såg opinanten dervid slå och flax ned armarae, liksom ett par vingar. För sitt exalerade utrop, svordom m. m. har mannen, som beunnits vara skomakaremästare, blifvit i poliskammaen dömd att böta 35 Rdr Bko. — När herrar mästare bafva dylika små roligeter för sig, så är det ej stort att undra på, om geillerna också emellasåt rasa något öfverdådigt, om ksom t. ex. det hände sistl, Söndag, några druekna