i sin pu tagna rigtning, och folknumrären allt framga i samma mån ökar sig, som uti det sist tillryggala da sekel, så torde ieke rätt många decannmier fordra för att icke kunna uppleta tjugo med så stor fasti hetsförmögenhet, som dem ifrågavarande, och stra skulle man icke kunna sammansätta en sådan kar mare, som den föreslagna. I min tanke, har desma rikedomenrs kategori ti kommit derigexom, att kommitteen på allt möjl! sätt sökt undarrödja de inkast, som mot det fall: representationsförslaget blifvit gjorda, för att vinnae önsklig sammanjemkniog af meniegsstriderna, oc detta är visst en sak, som alldeles icke vore att klai dra, så vida de, som förkastat det hvilande försli get, icke rökt sina argumenter; för tillintetgörande nämnde förslag, utom det naturliga gebitet, hvilk har till följd, att sådana meningsstrider svårligen ku na sammanjemkas. Det förefaller mig temligen klar att ingen föreskrifven lagskyldighet behöfver stadg för att gifva vigt åt rikedoman, helst den verklig rikedomen af sig sjelf äger tillräcklig tyngd i vågski len. Den förmögenhat, som, på grund af en stadga lag, komme att göra sig berättigad till represent: tions-företräde, skulle alltför ofta komma att bestå blotta chimärer. Då en uti: skattskrifningslängderr står antecknad som ägare af egendom för 100,00 rdr, står han derjemte antecknad för lån i kassora för en nära lika summa, och dessutom hos enskild för kanske äanu mera; imedlertid kommer det förr att bestämma förmögenheter, emedan det sednareick är synligt, eller får vara det. I anledning bäraf, vågar jag föreslå, att skiljem ren mellan de 2:ne sisträmude kategorier borttoge så att det finge heta, ätt maa ägde att välja inom d högre lärdomsidkarne samt den högre förmögenhet 0 personer; mena önskar, att i intet fall det må satr manslås till en, eller förblifva 2:ne kategorier, antal fioge öfverstiga 30 personer och att således inom d äldre riksdagsmän kommo att väjas 10 mera, än hva förslaget upptager, så att äfven der blefve 30 perso ner valda. Jag skulle ock önska, att, i hvilkender händelse det ena eller det andra antages, minimi summan för högsta egendomsvärdet blefve nedflytta till 50,000 rdr; dock är min fullkomliga öfvertygelse att bäst vore, om hela den bevämningen, högsta för mögenbeten, komme att alldeles utgå och något an nat, mera naturligt, finge intaga dess ställe. Det bö icke lemnas oanmärkt den svårighet, som måste in ställa sig för verkställandet af dessa val; ty huru kun nade väljande, hvar för sig, utom en kameralisk led ning, tega för gifvet, att den eller den förmögnar person just innehar ett tillräckligt egendomsvärde el ler inkomst, och om sådana tabeller i och för ända målet komme att tillhandahållas, måsta i alla fall d fleste väjande entaga personer, om hvilka de i öfrigi icke ägde den ringaste känzedom. Stockholm, Oktober 4844. A. Eriksson, från Eifsborgs län. Såsom tillägg af hvad som ofvan är andraget, vå gar jag fista uppmärksamheten derpå, att kommitteen, i anseende till åldera, icke gjort skilnad emellan de väjande och de som kunna väljas. Det förefaller mig som en större del i öfrigt röstberättigade personer skulle, i anseerde till åldern, förlora sina rösträttighster och följaktligen deraf äfven en större del af jordbiukst blifva orepresenterad, emedan ingen annan än den, som äger och står skattskrifyen tör hemmenet, kan för detsamma afgifva röst. Det synes icke böra uppstå någon särdeles olägenhet derigecom, om lägsta åldern för dem, som vore berättigade att välja, mneöflyttades till 21 år, eller den tid då myndighetsåldern inträder, och för att kunna blifra vald, bibehålles åldern af 235 år. EE D.S.,