i sin pu tagna rigtning, och folknumrären allt framga
i samma mån ökar sig, som uti det sist tillryggala
da sekel, så torde ieke rätt många decannmier fordra
för att icke kunna uppleta tjugo med så stor fasti
hetsförmögenhet, som dem ifrågavarande, och stra
skulle man icke kunna sammansätta en sådan kar
mare, som den föreslagna.
I min tanke, har desma rikedomenrs kategori ti
kommit derigexom, att kommitteen på allt möjl!
sätt sökt undarrödja de inkast, som mot det fall:
representationsförslaget blifvit gjorda, för att vinnae
önsklig sammanjemkniog af meniegsstriderna, oc
detta är visst en sak, som alldeles icke vore att klai
dra, så vida de, som förkastat det hvilande försli
get, icke rökt sina argumenter; för tillintetgörande
nämnde förslag, utom det naturliga gebitet, hvilk
har till följd, att sådana meningsstrider svårligen ku
na sammanjemkas. Det förefaller mig temligen klar
att ingen föreskrifven lagskyldighet behöfver stadg
för att gifva vigt åt rikedoman, helst den verklig
rikedomen af sig sjelf äger tillräcklig tyngd i vågski
len. Den förmögenhat, som, på grund af en stadga
lag, komme att göra sig berättigad till represent:
tions-företräde, skulle alltför ofta komma att bestå
blotta chimärer. Då en uti: skattskrifningslängderr
står antecknad som ägare af egendom för 100,00
rdr, står han derjemte antecknad för lån i kassora
för en nära lika summa, och dessutom hos enskild
för kanske äanu mera; imedlertid kommer det förr
att bestämma förmögenheter, emedan det sednareick
är synligt, eller får vara det.
I anledning bäraf, vågar jag föreslå, att skiljem
ren mellan de 2:ne sisträmude kategorier borttoge
så att det finge heta, ätt maa ägde att välja inom d
högre lärdomsidkarne samt den högre förmögenhet 0
personer; mena önskar, att i intet fall det må satr
manslås till en, eller förblifva 2:ne kategorier, antal
fioge öfverstiga 30 personer och att således inom d
äldre riksdagsmän kommo att väjas 10 mera, än hva
förslaget upptager, så att äfven der blefve 30 perso
ner valda. Jag skulle ock önska, att, i hvilkender
händelse det ena eller det andra antages, minimi
summan för högsta egendomsvärdet blefve nedflytta
till 50,000 rdr; dock är min fullkomliga öfvertygelse
att bäst vore, om hela den bevämningen, högsta för
mögenbeten, komme att alldeles utgå och något an
nat, mera naturligt, finge intaga dess ställe. Det bö
icke lemnas oanmärkt den svårighet, som måste in
ställa sig för verkställandet af dessa val; ty huru kun
nade väljande, hvar för sig, utom en kameralisk led
ning, tega för gifvet, att den eller den förmögnar
person just innehar ett tillräckligt egendomsvärde el
ler inkomst, och om sådana tabeller i och för ända
målet komme att tillhandahållas, måsta i alla fall d
fleste väjande entaga personer, om hvilka de i öfrigi
icke ägde den ringaste känzedom.
Stockholm, Oktober 4844.
A. Eriksson,
från Eifsborgs län.
Såsom tillägg af hvad som ofvan är andraget, vå
gar jag fista uppmärksamheten derpå, att kommitteen,
i anseende till åldera, icke gjort skilnad emellan de
väjande och de som kunna väljas. Det förefaller
mig som en större del i öfrigt röstberättigade perso-
ner skulle, i anseerde till åldern, förlora sina röst-
rättighster och följaktligen deraf äfven en större del
af jordbiukst blifva orepresenterad, emedan ingen
annan än den, som äger och står skattskrifyen tör
hemmenet, kan för detsamma afgifva röst. Det synes
icke böra uppstå någon särdeles olägenhet derigecom,
om lägsta åldern för dem, som vore berättigade att
välja, mneöflyttades till 21 år, eller den tid då myn-
dighetsåldern inträder, och för att kunna blifra vald,
bibehålles åldern af 235 år. EE D.S.,