kas bruaa kinder aundens glöd synbart lågade.—
Den ä!dsta band dem slet dena brokiga bindelo
från Damgajas hufsud och tryckte, med hård
hand, på henzes ända till knäet nedallande svar-
ta hår en, af röda vildb:ommor och af det silkes-
lena klippgräset, kalladt Venushår, flitad krans —
och i samma ögonblick tystnade sången.
D.wiet Zenagar!, ljöd åter den gamles röst.
Vi gifva dig flckan till hustru. — Huru länge
hon skall förblifva det, ligger i ödets och din e-
gen hand. — Vi äro ett fritt folk, om ock fjet!-
rade af alla folkslags i Europa hat och förföljelse,
hvilka icke unna oss rum för sing och gra. Är
ven i dt band, :om naturen bjuder och du nu
knyter, sky vi en evig boja. — Hurda räck brul-
gummen kärlet, att han må verkställa ödets kas .
Don högvuxne anföraren framträdde och höjde
elt rundt, tomt lerfat öfver brudparets huvuder.
Dewc Zensgarn, ropade han öfverljudt, i så
månza stäsfvor, som detta sköra käril sönderfal-
ler, så måsga år skall du vara bunden v:d Dam-
gaja, Hyderabads dotter, hvars hand du håller.
Förbinder du dig, vid ditt hf, att lyda ödets be-
slut, gifva henne trohet och skydd, kläder och
näring, så länge samma ofjränderliga beslut befal-
ler dig?
Jaz förbinder mig dertill, vid lif, ära och e-
geadom!, ropade ynglingen och grep hastigt efter
fatet.
Försigtig!! hviskade zizenaren Hurda i hans
öra. Da bebagar mig; ditt ansigte utvisar mod
och kraft, och din blick, dina muskler äro icke
den förlamade trälens. Derföre varnar jag dig,
kasta icko för högt. — Mennisken kör icke binda
sig läng:e än hon måste. — Käörleksrus är flyg-
tigt, som bergsvaten, och det gifves flera blom-
mor, som gerna låta plocka sig på vår vardripg.
Kasta icke för högt, yngling!n
Den tilltalade kastsde en blick på Damgsja, som,
efter bruket, nedsjunkit på knä framför honom,
och under det hon ödajukt afvidada sitt öde,
böjt för borom det lilla hufvudet och liksom bed-
jande til honom khöj! de sköna tårfulla ögonen.
SHuru skön hon Er! hvilken ssligtet väntar mi;
vid bennes bröst! dessa tanker föllo lågande ge
nom ynglingens hela väsende — och med all kraf-