ka förmidde mig härtill, äfven nu kunna begaegnss,
kan jag icke annat än izstämma i Johan Johars:oas
reservation samt. på gruad af denna, yrka återramiss
af Utskottets betänkande, så vidt det rörer nämede
anslagspost.
Ola Svensson fråa Malmöhus län: Då besparing i
alla de delir, der besparing skäligen kan äga rum,
måst iakttagas, så vida fokets förhoppningar om på-
gon lindsisg i tryckande bördor skola kunna tillfreds-
ställas, och jag anser det gerna kunna stå tillsam-
mans med Ståadets vördnad och förtrosnde för Ko-
nungen, alt även i rärvararde fail, under hågkom-
sten af landets betryck; påyrka en billig nedsättniog,
sluter jag mig till dem, som begärt återremiss, på det
Utskottet m? blifva i tillfälle att taga frågan i rärmar?
skörstågande, -
Vica talman. en Nils Pehrsson: Det kan icke för-
nekas, att landets belägenhet i denna stund är lika
bekymrande som förr, kanske till och med ännu mer,
så att man i det afssendet har ett oförändradt skäl
för den här påyrkade baspariogep. Man torde dock
besinna, att den ruvarande Konungen fått i arf k2-
binettstassans stud, för hvars betäckande anslag vid
sistlidne riksd2g begärdes, men med skäl vägrades.
Deanra sku!d, som mening.n lärer varit att låta Stän-
derne äfvea vid denna riksdag afhöra, ren hviltet
Hans Maj:t afböjt, utgör för värvarande icke mindre
äa 320,009 rdr, och om den skall betalas innan Stär-
dernas rästa ssmmankomst, torde den säkert med rän-
tor uppgå till 400,090 rdr. Fir att kusna utgijva ett
så stort belopp, nödgas Hans M:t nog ändå inskränks
sina bebof. och det vore derföre olämpligt att, genom.
förminskning af hans underhåll, försätta honom i yt-
terligare trårgsmå!, helst han i fråga om skulden
tillkomst är lika oxkyldig, som Ständerna. H:ad Dah!-
löf vid förra riksdegan anmärkte angående rubelfor-
den och Gaadeloup smedlen, ägde då tillämpligh-t,
men förhålanderne hafva sedan dess förändrat sig,
och tro! gt är, att något af dessa penninga: icke bli-
vit örigt åt pu regersnda Konungen. Tillika är jag
nästan övertygad, att Hans Möj:t sj:l! varit böjd att
föreslå nedsättniog i sin anslazssumma, derest han ia-
sett någoa möjlighet att då kunna fullgöra allt hvad
natiovers esen aktning kräfver. I afssende på an
slaget till Eakedrottnisgen är jag jemvaål af den tan-
ken, att Utskottets tillstyrkande bör godkännas, och
har Beurlin redan framlsgt ett gällande skäl härför,
eller att Hennes Maj:t, vid ala till ällen som erbjudit
sig, gifvit prof på sia välvija för de vanlottade. Det
årliga urderstöd, hon lempar institutet för döfstumma
och blinda, bestiger ensamt till 2000 rår, hvarförutan
heanes gifmildhet tages i anspråk på många avdra
håll. Rörande de för hofstallet uppförda medlen, får
jeg tillstå, alt jag bärotioran icke äger den sskkän-
nedom, att jag med bestämdhet kan yttra mig. —
Erik Christersson från Götheborgs och Bohus län,
jemte rågra andra, instämde.
Ola Jeppsson från Blekinge län: Jag tror mig icka
sjelf tunna med säkerhet bedöma, huruvida ena ned-
sättning i 1:sta hufvudtitela låter verkställa sig, men
då jag förmodar att Kongl. Maj:t j grundat sin be-
räkning på nigot annat än verkliga behofvet, och
StatsUtskottet, som varit i tillfalla att inhemta aila
nådiga upplysniogar, nästan enhälligt godkänt Kongl.
Moj:ts framställaiog, så vill jag häraf sluta, att ansla-
gen köra oförminskade utgå. Jag bevi!jar dem så-
ledes för min del äfven med afseende derpå, att tc-
talsumrsan vu är lägre än förut, och att Utskottets
betänkande redan blifvit af trenne Rissstånd gilladt.
Härjemte bör jag icka döja, att jog anser det mindre
värdigt att i detta fail ådagalägga pjugghet.
P.hr Sahlström fråa Stockholms iän: Utan att be
strida riktigheten deraf, att anslaget till H. M. Ko
nungen kan tåla nedsättning, vill jag anmärka, att
denna nedsättning redan är funnen på andra vägar,
och således icks behöfva sökas på ett så direkt vis,
som nu ifrågakommit. Vi känna, att icke obetydliga
belopp tillföreae blifvit af allmänna medel anvisade
till betäckande af Kong!. tbeaterns skulder. Ni der-
emot har Hans Moj:t sjelf iklädt sig ansvarigheten för
dessa skulder. Afvensäå har Han, på sätt vica tal-
mannen redan nämnt, låtit Ständerna veta, att Hap
åtager sig betalningen af Kabinettskassans skuld, hvar-
till en stor summa åtgår, och intet tvifvel är, att ju
Hans kungl. löfte uppfylles. Sålunda är en minsk-
ning i Hans spanage redan åstadkommen. och jag vil!
darföre icke ingå på en yviterligare. Men det vil!
jag, att Rikets Ständer uttala den meningen, att pen-
sionerisgen af den aflidne Konungens bofstat är Hans
Moj:ts ensak, Ett sådant förklarande är af mycker
vigt, och kan icke illa upptagas, då det är förenlig!
med Regentons både värdighet och pligt att sö ja för
de sina. — För beviljandet af Enkedrottningens för-
höjda underhå!l bafsa föregående talare åberopat Hen-
nes väl;örenhet, men till Hennes ytterligsre beröm
bör nämnas, att Hon aldrig inblandat s!g i politiken
elr i något slags intriger. Jag har derföre icke nå-
got annat alt säga om detta underhåll, än att det
torde böra indragss, om Hennes Mej:t öfver tre år
fö:blir utom riket. Således bifaller jag Utskottets ut-
Jåtande, under den glada förutsättning att Kongl
Moj:t, sitt höga löte likmätigt, betalar Ksbinettskas-
sans ckuld samt befriar Rikets Ständer från allt an-
svar för theaterns penningeförbållanden, äfvensom at!
Hennes Msj:t Eakedroitniogen fortfarande inom Sve-
tiga rjuter sist anstar till godo. — Anders Johan
Sandstedt och Petter Persson från Jönköpings, Anr-
ders Jonsson och Nil Gustaf Nilsson från Östergöth-
EEE ATS SS ae AN
kas hrinina kindar a tndane oOläd ovnhart lågade —
