sdet vid den saart oresiacende nu vudarsnaningea
(då nya tulltaxan kommer till afjörandsa) någor-
lunda försvarligt, De arma riksd:gsmånnen, som
Ii sin kortsynthet kunde råka hänföras af facta och
rön, till motstånd mot den i trots af tbroutalet
under tillverkning varande nyan tulitaxanl!...
I Dat är, kan tänka, i det bumana ändamålet ati
leöra dem lånzgsyntsre, så att de ej rcåtte oroasaf
det omedelbart påtagliga, hvilket ligger framsför
I deras fötter, som han vill förlåna dem sina sÅr-
lgucöson,. Men för att helt och hållet bortskyzm-
ma det omedelbart påtagliga — nemligen rön och
lfacta — vet partiet ingenting vigare än att rext
af förneka deras tillvaro. Sådsint stöter väl litet
I på osanning, men hvad gör det, i Biet? Man in-
Isinuerar alltså oförskräckt, att uppgifterna i Af-
T:onbladet måtte vara oriktiga, och i ställst dedu-
ceras till full evidens af proh bitilkämpen huru
det med smugglingen, enkannerligan af tobak, i
Isjelfva verket förhåiler gig i England, nemligen
att den är jemeföreleevis obetydlig. Vi skola nu
kollationera dessa insinuationer med några utdrag
ur den engelska prrlamentskommitte:ns förhand-
lingar; lägaren är sedan i tillf.lle att döma med
egaa ögon, utan alt behölva bry sig om de argu-
siska.
Fib-rikanternan, heter det, beiygade att de vo-
ro oförmögna att drifva sin rörelse, till föjd af
dea vidsträckta smugglingen och förfalskningen;
att lagen är oförmögen att skydda dem; att pen-
sningeböter äro overksimma; och större delen fö-
resloz, såsom det enda verksamma medlet mot
nsmuggling, en nedsättning i tuliafgiftenn. (På
det att hvar och en må finna detta vara orda-
grannb återgifvet, bifogas originalets uttryck:
The manufacturers alleged that they were unab:e
to carry on their trade, by reason of the ex-
tensive smuggling and adulteration; that the
law is unable to protect them; that pecuniary
penalties are inoperative; and a majority
suggested, as the only effective remeåy against
smuggling, a reduction of the dutyn) — Vis-
serligen äro de särdeles okunnigt folk, dessa
engelska fabrikanier,, om man låter bero vid
prohibitifkämpens dom, och -onekligen förråda de
helt andra åsigter än han och vissa svenska fa-
b-ikanter, i frågan om smugglingens vidsiräckthet
1 Eogland och tullförfattningarnes förmåga ait
skydda dem, i trots af de vaksamma argusögo-
nen; men i sin enfald tro da dock hvad läsaren
ser bär ovan, och hvad vi äro så enfaldiga att
tro med dem, tills vi fått andra skäl att ändra
ö!vertygelse än dem vi träffat i Biet. Beklsgli-
gen hyser epgelska skatikammarkanslern samma
enfaldiga tanka; ty den ör uppenbar i det pbeslutp,
bvartill hav, begagnande sitt embetsmannainfly-
tande mot Humes tullnedsättningsförslag, bragte
kommit:gen, nämligen att ingen- nedsättning il
tullafgift, tillräcklig att förekomma eller väsendt-!
ligen minska lurendrej:ri och verutörfalskning,
kunde åstadkommas, utan en så stor minskning i
s:atsinkomsterna, att dea kunde medföra de all-
varssammaste financiella följder (This did not suit
the Exchequer; and so M:r Gowulburn, interpo-
sing the weight of his official influexce, carried a
resolulion : That no reduction of duty, sufficient
to prevent or materiaily to diminish smuggling
vr adulteration, could be effected without a loss
of revenu2, so large as to involve the most se-
rious financial consequences,). — Fastin han icke
sunde ingå på en minskning i tullafgifterna, hvil-
kas stora höjd är oskiljsktig från höjden af Esg
sands fabelaktiga stetsskuld, så sade han dock o-
förbehållsamt, stt smugglingen af en vara skulle
kuana ,örekomsnas eller väsendtiigen minskas
secom en nedsättning i tullafsiften för sazama
vera, fall de fiaanciella omständigbeterna kun-
nat tillåta alt nedsäitningen ginge derbän, att den
blefve tillräcklig, Medlets brukbarhet medgals
alltså, som en känd och klar sak; men hinder e-
ot dess anvindande mötte på ett annat håll.
Detta medgifvande af engelska skattkammarkans-
lera, alt tuilnedsättning är ett medel emot luren-
drejeri, bar satt prohibitifkämpen i synbar förlä-
genbet. Ait räkna engelska skattkammarkanslerp
bland ärdeles okunnigt olk, gick icke rätt väl an,
till och med för probibitiikämpen och i Svenska
Bet. Prohibititkämpen halkar alltså förbi den
delen af skattkaramearkansle:ns yttrande, som vi
påpekat, nämligen det der medgifvandet, och han
utbreder sig i stället helt storståtligt öfver en an-
nan del, som iogen bestridt, nämligen tu!lens vigt
såsom en ststsiokomst för Eagland, för att vidt
och bredt ådagalägga detta obestridda förhållande.
Den som låter blända sig at denna skrytsamm:
retrält och tycker att det är en seger, förtjenar
att bländas deraf och tycka så; det är allt hvad
vi ha att förmäla derom.
Granskar man vidare de tre Bi-artiklarne, i
tanka att upptäcka den vederläggning, kom i dem
skall besticka sig, mot sanniogea af de engelska
rönen och rigtigheten af dea reflexion vi bifogat
dem, så letar man med hka liten framgång. Men
väl träffar man en mängd aforismer i prohibiti:-
systemets teori, en lista öfver de millioner skål-
puad, ceatner eller galloner the, socker, rumm,
bränvie, vin och kaffe, som iaföriullas i Eagland
och tullvinsten på dem; vidare: fragmenter om
engelska tullv:isendets juridiska och statistiska för-
nållanden och mera sådant, hvilket kan vara gan-
satsen, som kimpen egentligen fått i uppdrag att
försvara, nämligen de merbenämnde rönens obe-
fintlighet eller betydelselöshet.
Vi hade så när glömt, att den första artikeln,
eller inledningen, börjar med en massa beskyll-
ska interessant, för att bortblanda klenhbeten i den