Si PGIVIU, Ul: JUG INVREUIURSA UDPPPV BIDUIG Ver
a förijana något afssenda, som motiverza för fram-
tälinisgen och besluset icke syfta på den skada fö:-
nyndaren för sin person lider derigemom, att den
ysta förmånsrätten hindrar honom erhålla fastighats-
åp, utan på den skada, allmänna kraditen lider deri-
22com, att en förmyndare som beköfrer, man af den
ysta lörmåssrätten hiadras stt erhålla inteckningslån,
krait er? detta hinder tvizgas ait kringgå och eluderz
sgen, på det i utst:s batänkanda äfven omförmälds
ätt, alt efter öfverenskommelse med tredje person
it honom afiräda förmyndarebefattningen, för att
lensamma efter kort tid återtaga sedan egendomen
Ultfoit till annans säkerhet under tiden istecknad, 1
wilken händelse myndtungens förmånrsrätt ej åter
idtager, förr än ifrån den dag, då förmynderska-
vel åryd anförtroddes åt förra förmyndaren.n
Ea ta!are har förekommit mig i framställningen a
len mevirg, att socknerämnden egentligen borda baf-
fa tillsyn öfver förvaltviegan af omyndiges egendom.
stället för de goda män, utsk. för detta ändamål fö-
eslagit, och det skulle efter min tamka icke lida på-
so3 tvilvel, ett demnpa gransknisgepligt blefvo både
iamvetsgrarnt fullsjord och betydligt usderlättad deri-
terom, att omkrirg åtta af de klokeste männen i
jockaerm undfiage ett sådant uppdrag, hvilket de sö-
serligam sknuile fissas barecdvilligo, avs utan ersättning
ullgörs. Aven i öfrigt kuade vara mycket att til-
öggs; men då den allmänna menviegen inom ståndet
lyRes vara stämd emot utsk:s förslag, torde det rmå-
hända vara öfverflödigt och utam ävdamål, att i sa-
jen vidlyftigare orda, bvadan jag slutar med dem ös-
Ian, att ru afgiina anmärkeisgar må komma Lag-
utsk. tilbarda vid em återremiss, på det av utsk. må
komma i tillfälle et: tega det anförda i öfvervägands
och åt frågorna söka Bereda den framgång, som är
både önskvärd och behöflig.
Ola Svensson. Under diskussionen har blifvit ytt-
rsdt, hvad äfven utsk. bland siaa motiver upplyst, att
lagen i szåeere tider blifvit gictad på des sätt, ast
örmytdaren med saman person öfverenskommit, ati
till denne afsti förmynderstapet, och sedam han för
aan gäld lärt ioteckaa cgendemen, deissmma åtor-
agit, samt såled:s vusmit samma ändamål att sätta
myndlisgens säkerhat efter inteckringarne. Om der-
pa, till skam för vår pu så kallad upplysta tid, gjorda
uppfiasnisg vore för myndiisgan verkeligen farlig, skuile
jag önskat att, då exemplet ärsu är sällsynt, man icke ge-
gom offaatlighet velat väcka på björnea, som sofver ; och
1835 års författni-g om lösöreköp feller mig härvid i
minset; man hide då funnit, att den gamia fåordiga
lagen kunde en och annen gårg gäckas och detia onda
skulle genom en ry lag — en väl uivecklad förord-
niog botas; men buru bedrägerierna just fråa den
tiden gått i sväng, bevittaas af en bedröflig erfaren-
het, samt de uppdrag nationens ombud från al!a lands-
ändar erhållit, att vid denna riksdeg få bemälda för-
fattning upphåfven, på hvilken man måhända icke
utan skäl kastat skuggan, att den, tvert emot det
goda syftet, varit en leåsijerna i detta falls I min
tarka har likväl formyndarees upptäckt att på ett
sådant sält förminska pupillens säkerhet, icke kuncat
förringa legess värde, ecär domaren vid sista förord-
nandet måste litsåväl com vid andra tillällen pröfva
förmyndarens egande qvalifikztion ; och rågon farbåga
kan således af denna omständighet icke uppkomma.
Mana har sagt, att det skall blifva svårt få duglige
förmyndare om dea gamla lagen bibehålles. Jag fruk-
ter detta slideles icke så läsge redbart folk finnes,
ty jag anser 20 kapitlet Arfdabalken vara et tillräck-
ligt korrektiv i detta fal!, enär domaren har rätt att
vid vite ålägga förmyndare en sådan skyldighet, då
Där icke till sin ursäkt kan företo sådane skäl som
påföljande 21 kapitel godkänner.
Man bar velst upplysa, att, vill följd af försummad
årlig räknieg, förmyndare, som vid slatlig redogörelse
icke haft anczan ledning än minnet, icke kunnat upp-
göra någon säker liqvid. Hvad årliga räkvinvgar vid-
kommer, har det mera varit brist i verkställighet än
i sjelfva lagen; och betiäffande liqviden, så måste
väl Ge fsll vara sälisynte, då icke ett ursprungligt
qvitto eller arfskifte finnes, som visar det primitiva
arfsbeloppet, och är detta gifvet, kan man, utan att
jag derföre vill försvara försummelsen, genom utsträck-
niag koroma till ett lika säkert resultat. i
Mean hear yttrat, att det är nämnden i allmänhet,
som med ganska liten noggravhet föreslår förmyndare.
Om så är; med hvad hopp kan man då genom den
oya lagen vilja kasta nästan all de omyndigas säker-
het i domarens och kommunerra3 händer?
I redan begåogna fel bar maa ex varning, men icke
någon borgen, att de skola hädanefier uteblifva. I
min ort föreslår likväl utredningsman vanligea efter
samråd med sterbhusdel:gare redbare och vederhäf-
tiga förmyndare, hvarefter domare och nämnd ytter-
ligare pröfva vederhäftigheten.
Såsom ett bevis mot den gamla och en rekommen-
dation för den nya lsgen har ett exempel af en mång-
årig rästegång om förmynderskap blifvit andraget,
samt att den tysta förmånasträtten är så skadlig för
krediten, men i förra fallst torde det blifva svårt att
få en lag som afskaffar all rästegång; och huru dålig
krediten än må vara, kan jag aldrig biträda den me-
singen, att den får uppbjelpas på de omyadiges be-
kostnad.
Pehr Jönsson från Christianstads län: I följd af en
ledamots yttrande, a:t den tysta förmånsrätten skulle
medföra svårighet vid iörmyndares tillörordnande,
anser jag mig böra upplysa, att en sådan svårighet
icke låtit spörja sig i min hembygd. Maa tar der
ganska gerna emot ett förmynderskap, evär men för
medel, som på detta sätt innehafves, enda-t betalar
fem proceet i stället för sju å åtta procent för lån i
diskonten. Man har föreburit att den tysta förmåns-
rätten hindrar förmyndare, att erhå!la fastighetslån;
men detta är alldeles icke förhållandet, så framt han
eljest sköter sig väl samt gör sig känd för redbarke:
och ordsntlighet. Huru, på sätt här blifvit yttradt
mera penningar skulle komma i omlopp gexom der
tysta förmånsrättens tilliotetgörelse; det är en sak som
jag icke kan förstå. Åtminstone kunna vi ej klagt
öfver brist på lånesökande, så länge i banken finne
en ganska stor mängd låneroversaler, hvilka förblijvt
hyilande endast i följd af penningetillgångarnes otill
räcklighet. Jeg förenar mig med dem som yrkat a
slag å Lagutskottets betänkande.
Anders Jönsson från Östergötblands län: Beträf
fande först Lagutskottets betänkande 24 15, isstäm-
mer jag bufvudszkligen uti de åsigter Anders Eriks-
son från Elfsborgs län utvecklat, äfvenzom jag ifråga
am hatönkasdat MM 41 trar att an laghantämmeolse