rusta! DETRUTA AppelqQUesb räd DICEILEG jau fär
tämde.
Petter Claesson. Sedan jag sist hade ordet, äro
cke några skäl anförda, som verka till rubbniag af
nin ö!vertygelss om olämplighoetea af Utskettetts för-
lag, hvadan jag pu icskräsker raitt yttrante dertill
Itt yrka afslag darå.
Rutberg: JIag förenar mig med alla dem som talat
ör afslag och hemställer om icke tiden må vara inne
att sluta denna disktussior.
Anders Eriksson från Elfsborgs län: Ea dal at
L:g-Utskottets och de fleste af detta stånds ledamö-
er hava visserligen yttrat betänkligbeter emot Utsk.
nu diskuterede förslag, men ehuru jag ingaluada är
sinnad, stt med min röst biträda ett beslut, som io-
verkade till de omyndiges nachdel, tror jag dock att
bästa garantiea för förvaltningen af omyndiges gods
ligger uti och är väsenduligen beroende af förmjada-
rens redbarhet och duglighet, hvilket syftemål kazake
bättre skulle vianas genom den tysta förmåasrittens
borttsgaade. Den ru gällanda lagstiftningen innefat-
tar icke i sjelfva verket den fullkomliga garasti, mas
i allmänhet tror, och derpå gifvas flarahanda exempel,
af hvilka jag vill rämna et. Uti min hamort inge-
hade ea förmyodare en så baskaffed befattning i flere
år och ännu vid sin död den omyndiges model. Nå-
gon konkurs ygpades icke eftar förmyadaran; men e-
huru de innoestående arfsmediea utsöttes bos kosus-
gens befallningshafvenda och den i sterbhusst befint-
liga fastighet i laga ordnizg utmättes och försåldes till
gäldande af desna fordran, ansåg sig Konuzgers be-
fallaiogshafvarde, evär fastighsten fanus besvärad med
ett par inteckningar, hvilka dock vore flera år y2gre
än förmyndesrskapet, pligtig redovisa köpsskillingen till
inteckoiagshafvarne, i följd hvaraf och då danna re-
dovisning icke lamnade något öfverskott, det endast
återstod för den omyadige att sätta behörigheten afsam-
ma redovisnisg i fråga medelst rättegång, hvilken också
anställdes och fortsattes i sjutton år, hvarefter i sista
instansen Korusgess befallniogshafeandes besiut fast-
ställdes. Af detta exempel visar sig, att någon för-
del af den tysta förmåasrätten icke kan hemtas i
annat fall än om koekurs inträffar och att således
myndlingens prioritet i örigt är mera skenbar än verk-
lig. Då lagen, såsom laga ursäkt för förmyndsrskep,
älven stadgar den händelse, att man redan två för-
mynderskep hafver, eller ett sådent som annet ejtåla
kan, iärer dem mening, som blifvit yttrad om svårig-
heten ech olägenheten för förmymdare, derest Utsk:s
förslags i betänkandet J4 14 rifalles, alt iopehafva flera
förmynderskap, af sig rjell förfalia. Jemta det jeg
anser den nu varande lagstiftningen i aseende på vå-
dan af omyndiges medel oulständig, skulle jag tro
att mera säkerhet kunde vinnas derigenom, att Lag-
Utskottets förslag i arssende på de gode männen i
stället modifierades derhän, stt socknenämaderne i
allmäshet fioge sig ålagdt, stt vaka öjver förmyndar-
nes åligganden, men i synnerhet angåerda vederhär-
tigbeten, samt tillse, aw en skuldsatt och försumlig
förmyndare blefve skiljd från sin befattvirg. Uti ett
sådant förslag skuile efter min tanka gifras en större
och mera kontrollerande säkerbet än uti den tysta
förmånsrätten, som lätt kan eluderas cch ianebär li-
ten eller iogen garanti. — Jag tillhör icke deras
antal, som önska begagra lån, och icke heller deras, l:
som räknas för kapitalister. Men jog han likvälicke
undertrycka min tanka derom, att den förmyndare
som har behof af lån, men icke kan erhålla ett sådant :
i någon af våra allmänna kassor, hvilka lemna för-
sträckningar på fördelaktiga vilkor, verkeligen lider
en orättvisa genom aft varda utestängd från ett så-
dant lån af den tysta förmånsrätt, som åtföljer för-
mynderskapet. Jag kan ingalunda förena mig med de
ståndsledamöter som förmena, att den tysta förmåns-
rättens borttagande skulle medföra en fördel för kapi-
talisterne, utan anser jag denna fördel tvertom tiil-
godokomma den, som beböfver upprätta sjunkna affi-
rer. Det är icke min mening att godkänna Utskottets
härom afgilna förslag, men jag önskar likväl icke dess
förkastande, utan tiltstyrker en återremiss till Lig Ut-
skottet för tillvägsbringarde af de förändringar, som
kuana pröfvas nödige alt vidtaga.
Ephraim Larsson från Eifsborgs län: förklarade
sig dela lika åsigt med de ledamöter, som yrkat afslag
å i:irågavarande betåskamde.
Pehr Sahlström från Stockholms län. Vid förra
Riksdagen deltog jag såsom ledamot af Lag-Utskottet
uti öfverläggnisgen till ett betänkande af samma syft-
ning, som det ru ifrågavarande. Jag bar likväl icke
nödtvuzget uppstigit för att försvara Utskottets ru i-
frågavaramde förslag, men sedan men yttrat sig till be-
röm ör dem eller de, som förklarat sig afstå från
deltagande i diskussionen, finver jag mig föran åter,
att äfven yttra några ord. .
Det är smärtance att erfara, att menisgarne så all-
märt med byarandra öfversnsstämt emot den tjöta
förmårsrättens af Utskottet föreslsgca recflyttning,
och att f.armställaicrgen härom rönt ett så sträcgt c-
gillande. Jag hade trott, att motiverne både i der
Korg!. propositionen och för betänkandet i denna frå-:
ga sku!te vara fulit öfvertygande för hvar och en, som
kusde och ville iase deras giltighet. Ehuru jag icke
vågar tillmäta mig att kunna ictränga i förslagets in-
nersta grunder, avser jeg likväl, i betraktande af de
skäl, som äro i Betänkandet anförde, att Lag-Utskottet
haft rätt i måvga fall och jeg tror, att både det all.
männa och de omyndige skulle förlora derpå, att Ut
skottats förslag helt och hållet förkastades. Bland de
grunder, få hvika man velat stödja en sådan för-
kastelsedom, har man nämnt och iharopat ce pu gäl-
lande författniogarnes godhet och ändamålsenlighet;
men dett kan jsg hvarken inse eller medgiva. Vid
förra Riksåsgem å:eropades dem mening, at, i ar-
seende till dem tysta fÖrmånsrätten, svårighst icke
säilen visade sig att erhålla förmyrdare för pupiller
med större förmögenhet. Jag anser detta sköl i sig
själf vara mindre rigtigt, emedsn det i ållmärhet rö-
ner liten svårighet att fana säkra och redbare för-
mysdare till förvaltsiog af större summor, än det är
al vigt, att tillse och vaka öfver det de mindre Jyck-
igt lottade klasserses arfstillgåsgar på ett ändamåls-
enligt sätt handhafvas och värdas. Vi veta alla huru
det tilgår cå em förmyndare på landet förordnas och
huru, sedan nämnders esstaka yttrande blifvit inhemtadt,
det icke sällan händer, att ewt så beskaffadt upsdrag ie m-
nas åt en persoe, som hvarken kan räkna eller skiifva,
då ingen annan fiones villig ett åtsga sig det ansvar och
underkesta sig de olägerheter, som kunna vara med för-
mynderskapet förknippsde: En anzan icke mindra vä-
sendtlig olågechet förefianes deri, att bäradsrätterae i all-
ränhet icke tillse haru förmvadare fullgöra sina ri