komnande. Fransmannen de Jouy och Språkläraren Hersillow hade sökt understöd af allmänna medel för utgifvandet af en afbandling om en i Frankrike uppfunnen metod, att inom kort tid och med ringa kostnad bereda ett gödningsämne af halm och andra vegetabilier, samt anhållit om portofribet för meddelanden i ämnet till församlingarna i riket. Akademien, till hvars utlåtande denna anI sökan blifvit remitterad, hade afstyrkt densamma på af föredragarderne för vetenskapsoch landtIbruks-afdelningarne, Frih. Berzelius och Hr Boheman, fullständigt utvecklade grunder, hvaribland anföres, att derna metod sannolikt är densamma, bvarå Jauffret i Frankrike erhållit patent, och likvist utan uppgifven bestämd erfarenhet, hvaremot ett, i jordbrukets annaler aktadt, namn Mathieu de Damballe varnar för ett obetingadt förtroende härtill, samt antyder, att, om den ock kan verka såsom gödningsmedel, det likvisst är troligt, att detta ej motsvarar derpå använda kostnader eller uppfinnarens loford; hvartill äfven kommer, att sökanderne ej äro kände för att befatta sig med åkerbruk, så alt de sjelfve ej kunnat kontrollera metodens användbarhet. Hrr föredragandes utlåtande behandlade frågan, ur vetenskaplig synpunkt, på följande sätt: Från denna synpunkt kan sägas, att halm, hvass, risqvistar m. fl. vextämnen bestå af den allmänna uppränningen till vedämnet i vexterna, kalladt vext-cellulosa, hvars celler innehålla och äro sammanbundBa genom andra vextämnen, hvilkas förstöring vid förruttnelsen i det längsta så fördröjes genom öfverdraget med cellulosan, att lång tid går om, innan dessa vedartade ämnen sönderfalla till bumus. Då dessa öfvergjutas med alkalisk lut och massan lindrigt uppvärmes, så upplöser alkalit bindemedlet för celiulerna, äfvensom deras innehåll och cellu!osan sönderfaller i kemiska försök på 3 till 4 dagar i starkt caustikt alkali till ett stundom hvitt, stundom gult eller brunaktigt mjöl, som ännu är fullkomligt oförstörd cellulosa, hvilken väl i detta tillstånd icke kan anses för ett gödnivgsmedel, emedan ganska få af de starkare kemiska reaktionsmedlen derpå utöfva något slags inverkan. Det är möjligt, att det föreslagna beredningssättet icke gör någon anonan verkan än denna, och innebure då icke annat än en missledd förmodan, att dess verkan vore likartad med den verkliga förruttnelsen, vid hvilken collulosan förstöres och ger upphof åt flera af muljordens beståndsdelar, på sätt Mulders forskningar lagt i dagen. Om denna möjlighet, vi wille nästan kalla det sannolikhet, inträffar, så återstår alltid, att den flytande blandning af alkali, som upplöst cellulosans bindmedel, och en liten qvantitet rå saltpeter, som förmodas ingå i den använda luten, kunnat verka såsom gödningsmedel; men hvad de verka, är ej genom erfarenhet ut:önt., Akademien underrättades, att Kongl. Maj.t afslagit sökandernes begärar. Baltiska föreningen till jordbrukets förkofran hade till akademien öfversändt sin sednaste årsberättelse, den akademiens sekreterare, Hr Natborst, emottog till geromseende. Efter inhemtadt utlåtande af akademien hade Kongl. Maj:t i nåder fastställt förslag till förnyade stadgar för Elfsborgs och Jönköpings läns hushålningssällskap, samt bifallit, att Eif-borgs sällskaps tvenne afdelningar hädanefter skola ut-l: som i franska åkerbruksskrifter al Jauffrets associerade visserligen finnes omtalad med loford, göra tvenne serskilda, af hvarandra oberoende : bushållningssällskep; hvarom akademien genom skrifvelse från chefen för civildepartementet underrättades. Hr magister C. A. Bagge hade anhållit om akademiens förord till svenska öfversättningen af Pabsts Anleistung zur Rindviehzucht, med anledning hvaraf berr Nathorst afgaf följande yttrande: ,Originalet till denna öfversättning, utgif-: nvet år 4828, är i Tyskland erkändt såsom ett nutmärkt godt arbete, och dess öfverfiyttande på svenska kan anses som en verklig vinst för vår plendtbruks-litteratur. Hvad sjelfva öfversättninbgen beträffar, så kan den i allmänhet kallas god, ehuru man någon gång träffar en och annan noegentlighet i ultrycket, som synes antyda, att vöfversättaren icke är praktisk landtbrukare. Ett bökadt värde för landtmannen skulle boken hafva erhållit, om de utländska vigtbestämmelserna och rymdmåtten blifvit reducerade till svenska, eller en reduktionstabell vidfogad. Dessa smärre brister oaktadt, anser jag för min del boken förtjent af kongl. akademiens förord,; hvilket ytrande akademien antog såsom dess omdöme, och skulle protokollsutdrag härom meddelas magister Bagge. Hofkamreraren Stockhaus, ledamot af Östgötha ushållssällskap, hade begärt akademiens utiåtanle öfver en af honom begagnad metod att i våta ir bärga hö, hvarom akademien anmodat herr 3oheman att medde!a sitt yttrande. Hr Stockaus hade behandlat höet på följande sätt: Selan det någon tid varit afslaget, upphackades det ned räfsor och kringvändes, samt sedan det såunda under 3 å 4 timmars tid torkat, inkördes let på en skulle med flera öppna gluggar och lörrar, så att Juften hade fritt tillträde. Höet ubreddes här till högst 3 alnars höjd. Då det egat 2 å 3 dagar, började det taga värme, och å fort det kommit i lagom svettning, omflyttales det och lades löst till ssmma höjd af 3 alar. Efter några dygns förlopp packade det sig nyo och tog värme, då det omfördes i vältar; ch har det sålunda bärgade höet till färgen blifSt oöränara än då dat satan ta I oltt uttranda rym m LVR ÅA BR AA DA —ve vn 5 OL 2 Tf Bs er Ön me åÅå