komnande.
Fransmannen de Jouy och Språkläraren Hers-
illow hade sökt understöd af allmänna medel för
utgifvandet af en afbandling om en i Frankrike
uppfunnen metod, att inom kort tid och med rin-
ga kostnad bereda ett gödningsämne af halm och
andra vegetabilier, samt anhållit om portofribet
för meddelanden i ämnet till församlingarna i ri-
ket. Akademien, till hvars utlåtande denna an-
I sökan blifvit remitterad, hade afstyrkt densamma
på af föredragarderne för vetenskaps- och landt-
Ibruks-afdelningarne, Frih. Berzelius och Hr Bo-
heman, fullständigt utvecklade grunder, hvaribland
anföres, att derna metod sannolikt är densamma,
bvarå Jauffret i Frankrike erhållit patent, och
likvist utan uppgifven bestämd erfarenhet, hvar-
emot ett, i jordbrukets annaler aktadt, namn Ma-
thieu de Damballe varnar för ett obetingadt för-
troende härtill, samt antyder, att, om den ock
kan verka såsom gödningsmedel, det likvisst är
troligt, att detta ej motsvarar derpå använda kost-
nader eller uppfinnarens loford; hvartill äfven
kommer, att sökanderne ej äro kände för att be-
fatta sig med åkerbruk, så alt de sjelfve ej kun-
nat kontrollera metodens användbarhet. Hrr fö-
redragandes utlåtande behandlade frågan, ur veten-
skaplig synpunkt, på följande sätt: Från denna
synpunkt kan sägas, att halm, hvass, risqvistar
m. fl. vextämnen bestå af den allmänna upprän-
ningen till vedämnet i vexterna, kalladt vext-cel-
lulosa, hvars celler innehålla och äro sammanbund-
Ba genom andra vextämnen, hvilkas förstöring vid
förruttnelsen i det längsta så fördröjes genom öf-
verdraget med cellulosan, att lång tid går om,
innan dessa vedartade ämnen sönderfalla till bu-
mus. Då dessa öfvergjutas med alkalisk lut och
massan lindrigt uppvärmes, så upplöser alkalit
bindemedlet för celiulerna, äfvensom deras inne-
håll och cellu!osan sönderfaller i kemiska försök
på 3 till 4 dagar i starkt caustikt alkali till ett
stundom hvitt, stundom gult eller brunaktigt mjöl,
som ännu är fullkomligt oförstörd cellulosa, hvil-
ken väl i detta tillstånd icke kan anses för ett
gödnivgsmedel, emedan ganska få af de starkare
kemiska reaktionsmedlen derpå utöfva något slags
inverkan. Det är möjligt, att det föreslagna be-
redningssättet icke gör någon anonan verkan än
denna, och innebure då icke annat än en miss-
ledd förmodan, att dess verkan vore likartad med
den verkliga förruttnelsen, vid hvilken collulo-
san förstöres och ger upphof åt flera af muljor-
dens beståndsdelar, på sätt Mulders forskningar
lagt i dagen. Om denna möjlighet, vi wille nä-
stan kalla det sannolikhet, inträffar, så återstår
alltid, att den flytande blandning af alkali, som
upplöst cellulosans bindmedel, och en liten qvan-
titet rå saltpeter, som förmodas ingå i den använ-
da luten, kunnat verka såsom gödningsmedel; men
hvad de verka, är ej genom erfarenhet ut:önt.,
Akademien underrättades, att Kongl. Maj.t afsla-
git sökandernes begärar.
Baltiska föreningen till jordbrukets förkofran ha-
de till akademien öfversändt sin sednaste årsbe-
rättelse, den akademiens sekreterare, Hr Natborst,
emottog till geromseende.
Efter inhemtadt utlåtande af akademien hade
Kongl. Maj:t i nåder fastställt förslag till förny-
ade stadgar för Elfsborgs och Jönköpings läns
hushålningssällskap, samt bifallit, att Eif-borgs
sällskaps tvenne afdelningar hädanefter skola ut-l:
som i franska åkerbruksskrifter al Jauffrets as-
socierade visserligen finnes omtalad med loford,
göra tvenne serskilda, af hvarandra oberoende :
bushållningssällskep; hvarom akademien genom
skrifvelse från chefen för civildepartementet un-
derrättades.
Hr magister C. A. Bagge hade anhållit om
akademiens förord till svenska öfversättningen af
Pabsts Anleistung zur Rindviehzucht, med an-
ledning hvaraf berr Nathorst afgaf följande yt-
trande: ,Originalet till denna öfversättning, utgif-:
nvet år 4828, är i Tyskland erkändt såsom ett
nutmärkt godt arbete, och dess öfverfiyttande på
svenska kan anses som en verklig vinst för vår
plendtbruks-litteratur. Hvad sjelfva öfversättnin-
bgen beträffar, så kan den i allmänhet kallas god,
ehuru man någon gång träffar en och annan
noegentlighet i ultrycket, som synes antyda, att
vöfversättaren icke är praktisk landtbrukare. Ett
bökadt värde för landtmannen skulle boken hafva
erhållit, om de utländska vigtbestämmelserna
och rymdmåtten blifvit reducerade till svenska,
eller en reduktionstabell vidfogad. Dessa smärre
brister oaktadt, anser jag för min del boken för-
tjent af kongl. akademiens förord,; hvilket yt-
rande akademien antog såsom dess omdöme, och
skulle protokollsutdrag härom meddelas magister
Bagge.
Hofkamreraren Stockhaus, ledamot af Östgötha
ushållssällskap, hade begärt akademiens utiåtan-
le öfver en af honom begagnad metod att i våta
ir bärga hö, hvarom akademien anmodat herr
3oheman att medde!a sitt yttrande. Hr Stock-
aus hade behandlat höet på följande sätt: Se-
lan det någon tid varit afslaget, upphackades det
ned räfsor och kringvändes, samt sedan det så-
unda under 3 å 4 timmars tid torkat, inkördes
let på en skulle med flera öppna gluggar och
lörrar, så att Juften hade fritt tillträde. Höet
ubreddes här till högst 3 alnars höjd. Då det
egat 2 å 3 dagar, började det taga värme, och
å fort det kommit i lagom svettning, omflytta-
les det och lades löst till ssmma höjd af 3 al-
ar. Efter några dygns förlopp packade det sig
nyo och tog värme, då det omfördes i vältar;
ch har det sålunda bärgade höet till färgen blif-
St oöränara än då dat satan ta I oltt uttranda
rym m LVR
ÅA BR AA DA —- - ve vn
5 OL - 2 Tf
Bs er Ön me åÅå
-