Ilgöra sig, skule vara ett välkommet Diarag I
-underhållandet af nyssnämnda lefnadssätt; hvar
-lock följderna blifvit: att den ena jordrymiden
-Iter den andra tages under eget bruk, att bruka
-loch torpare efter hand alltmera utträngas o
måste ingå i den tjenande klassen, hvarifrån d
-1i mån af inträffande ålder eller sjuklighet, m
.)bustrur och barn inkastas på församlingarnes fa
-Itigvård, hvilken derigenom på många ställen red:
I kommit i en så beklagansvärd ställning, att de
samma, snart sagdt, trotsar all beskrifning. Mc
I licke nog med att detta sjellbrukningssystem s
Ilunda etablerat ett slags utrotningskrig mot de
lunder godsea hittills varande besuttna del
Isvenska allmogen, hvars styrka härigenom bryte
Jutan man har vid afflyttninzarne ej sällan til
I vägagålt med den föga skonsamhet, att utarmai
Idet varit en säker följd; hvarefter de arbetar
-Jsom nödvändigt skolat sättas i stället, ofta n
Iblifvit antagoa under så beskaffade vilkor, att d
Jsamma väl kuonat locka till tidiga giftermål oc
obetänksamma bosättningar, blott och bart på u
Isigten till dylika årstjenster; men då bushåll
hunnit tillvexa, sjuklighet tillkommit eller a
betsförmågan försvagats, har den yttersta nöd oc
fattigdom tillika varit för hand, hvarigenom, de
est husbondens eller församlingens barmhertight
ej mellankommit, de bedröfligaste följder upj
kommit, dels genom vanvird af föräldrapligte
dels genom djupt förfall så väl till dryckenskap:
lasten, måhända för att i någon mån döfva kär
sian af elindet, som till brott mot ezganderätte
och samhällets öfriga lagar. Att detta på al
för många ställen och orter verkligen inträffa
derom behöflver ingen bevisning förebringas inor
detta Stånd, hvars flesta om ej alla ledamöte
troligen ur egen åsyna erfarenhet kunna hem!
ledning för omdömet i detta fall. Icke mindr
lider samhället deraf, att den population, sor
under dylika omständigheter tillkommer, sky!
drande i folkmängdstabellerne såsom betydlig
fastän svag och i många afseenden vanvårdad
svårligen lärer komma att tillskynda fosterlande
serdeles nytta, utan fastmera blifva den plant
skola, hvarur de flesta uslingar och förbrytar
skola härstamma, och slutligen bringa olycka öt!
ver våra efterkommandes hufvuden, för så vid
den eljest kan afvändas från våra egna, hvarti
likväl ringa liklighet synes, då oordningar, osed
lighet och brott synbart tilltaga, äfven å de or
ter hvarest lugn, laglyduad och goda seder hit
tills allmänt varit rådande. Och allt detta få
landet och dess inbyggare vidkännas till en go:
del derföre, att våra landtgodsegare mera afse si:
egen och den närvarande dagens fördel, än sam
hällets och framtidens fordringar: derföre, att de;
ögonfägnad, som innehafvandet och åsynen af e:
större jordhäfd medförer, må kunna tillfredsstäl
las, samt. det stolta medvetandet, att efter godt
finnande ordna och bestämma en mängd menri
skors verksamhet, icke må dem betagas. Dess
utom kan hit räknas den tvifvelaktiga utsigten
buruvida det: sätt för jordbrukets bedrifvande
som således är på vög att få öfverband, möjliga
kan godtgöra alla dessa uppoffringar, eller i läng
den bestå, u!an att nödga till en återgång, med
förande förlust så väl för det allmänna som fö
den enskilde.
Vid föreslående af något botemedel riot dess
här anförda olägenheter, stöter beklagligen jag, lik:
med mången annan, öfverallt på begreppen oc
ezanderättens hbelgd, hvilken äfven af mig hög
aktas, men som likväl icke kan eller bör sätta:
framför det allmännas obestridliga rätt. I såjlan!
afseende tager jag mig friheten såsom exempel an-
föra: att uti grannriket Danmark lärer genom Jag
vara stadgadt, att för dem jord, hvilken nyttjas i
sambruk och öfverstiger skatten af et visst antal
tunnor, s. k. hartkorn, skall betalas, om jag icke
orsktigt är underrättad tredubbel, skatt; att det
hos oss möjligen kunde bestämmas, det s.k. stat-
korlar borde förses med någon jord, svarande til
någon del mot deras och familjens nödtorftigs
uppehälle, med en fridag i veckan för denna jords
skötsel, och med laga upp-ägningstid derifrån,
hvarigenom de beständiga småkrigen om inflytt-
ningsrättigheten, kommunerna emellan, borde kom-
ma att upphöra; att, i brist af ett dylikt stadgan-
de, någon sllmän föreskrift borde finnas för be-
stämmandet af dessa tjenstebjons löne- och stat-
vilkor, så beräknade, att en tillfälligtvis den träf
fande sjuklighet eller annan olycka icke skulle
helt och hållet förstöra deras fortkomst eller tim-
liga : välfird, ej eller åbringa församlingarne fattig-
vårdsutgifter, till hvilka de icke gifvit någon. slags
orsak eller an!edninz. Härvid bör jag nämna, att
på flera ställen inom riket, öfverenskommelser
till reglerande af fattigvården, med afseeede å del
större antal fattiga som från de betydligare po:
sessionerne utgå, visserligen äro upprättade, men
så länge dessa öfverenskommelser icke tillerkän-
nas den bindande kraft, som kan hindra hvarje ny:
kommen jordägare att bryta dem, så kan häri-
från icke något stöd hemtas för olägenheternes
afhjelpande, hvilka alltså qvarstå, om icke något
tjenligt stadgande i denna väg tillkommer. Huru
man för öfrigt än må bedöma förhållandet, torde
det dock som en sanning kunna ulta!as, att det
utgör en flick på Svenska folkets karakter, att i
vårt land skall fianas en alltmer tillväxande folk-
klass, så litet hägnad af lagarne och allmänna väl-
viljan, alt den nästsn eaklöst är öfverlemnad dels
it godtycket, dels åt den mest tryckande brist
och fattisdom, dels äfven åt den förnedrande träl-
aktighet och försoffaing, som tyvärr i allmänhet
atsör statkarlarnes lott, och hvilken, om ej förr,