ca
OM ORSAKERNA TILL PAUPERISMENS
TILLTAGANDE I SVERGE.
Paupsrismens tilltagande är ett faktum af si
bekymrande art, att det i närvarande ögonblick
mer än nåcot annst fenomen sysselsätter tänkare
och statsmän i alla länder. Uti England har den
sorgliga erfarenheten deraf varit föremål för de
allvarligaste undersökningar redan under en mans:
ålder; i Sverge deremot har den egentligen förs!
börjat uppenbara sig i någon märkbar och förfä-
rande progression under de sista femton till tjugo
åren, men det är icke svårt att förutse, att detta
ämne innan kort äfven här kommer att genom
sakernas ecet tvång blifva en bufvudsak i sjelfva
statsmakternas öfverläggningar.
Det skulle i sanning vara svårt, ait i någor
.annan fråga framvisa en sådan massa af ihåliga
fraser och oförnuft, som det man hittills hos oss
yttrat öfser denna. Alla de, som med en inskränkt
förkärlek hänga fost vid gamla traditioner, utan att
besinna, att man omöjligen kan fasthålla tiden i
dess fart, och icke heller de fenomener, som 0o-
undvikligen medfölja densamma, äro färdige att
fylla hela volymer med sina ack och ve öfver
förderivet af en tidssnda, som likväl mer
än under någon föregående period sysselsätter sig
med de lägre klassernas förbättring och trefnad.
Vid sådana tillfillen är vanligtvis filantropien
omvårdnaden om nämnde klassers undervisnin;
och allt, som sträfvar att förverkliga rättstillstån-
det, det, som i första rummet får sitta emellan,
och såsom ett bevis på, huru långt passionerna
och fonstismen gå i detta fall, kan nämnas, att
till och med i en artikel i Svenska Biet för i
dag citeras, vid åbercpandet af en mängd sådana
spöken, bland annat, att kunskapens träd var
sjelfva orsaken till menniskornas första förderf.
Utan att nu för ögonblicket vidare inlåta oss
på detta vidiyftiga kapitel, som vi imedlertid lof-
va, att när riksdagsämnena icke så mycket kom-
ma att taga tid och utrymme i anspråk, göra ull
ett hufvudlöremålj för Aftonbladets undersökrin
gar. hvad förbållanderna i vårt eget land beträ!-
far, anhålle vi stt få fästa läsarens synnerliga upp-
märksamhet på här nedan införda, af riksdags-
fullmäktigen Sahb!ström härom dagen uti Bonde-
lästa anförande, som uteslutande angår
samma fråga.
Bsmiöjide riksdagsman, som äfven i mycket an-
nat ådagalagt, att han är en af våra allvarligaste
och klokaste representanter, bar deri skildrat en
af huvudorsakernaa, och visserligen den väsendtli-
gaste, till pruperismens hastiga tilltagande hos oss
de sednare åren, med så träffande sakförhållanden,
att de icke kunna vederläggas med några fraser,
och det vore framför allt önskligt, att denna mo-
tion kunde åtminstone bidraga att gifva en sann
riktning åt uppmärksamheten på en så vigtig sam-
höllssak. Anförendet lyder som följer:
Vördsamt Memorial!
Efier det Ailmänna Besvärs- och Ekonomiut-
skottets betänkande JM 38 af Ståndet blifvit be-
handladt, och någon åtgärd, i följd deraf, ej kun-
nat vidtagas för bämmande eller inskränkning af
de högst olyckliga fö!jder, som redan uppkommit
och äa vidare komma att uppstå af det sig allt-
mer utvidgande sambruks- och stattorparesyste-
met, har jag erhållit tillåtelse att anmäla en py
motion i ämnet, samt får i sådant afseende vörd-
samt andraga:
För knasappast längre än 23 till 30 år sedan
var det ganska sällsynt att finna något hemman,
än mindre torp, under de större eller mindre
landtgodsen indragna i sambruk med desamma;
utan funno då, liksom förut, jordegarne singlädje
och fördel vara, att med sina bönder och torpare
lefva i ett patriarkaliskt förhållande, att vara
sorgfälliga om deras välbefinnande och bestånd,
samt:att förunna dem den grad af sjelfständighet,
som utgjorde deras ömsesidiga trefnad. Denna
medborgareklass af brukande bönder och torpare
blef härigenom nyttig för det allmänna, liksom