de egentigen till iofant rets öfning anvi:ade medel.l Obestri ligt torde vara, att längre tid, mera besvär och större kostned erordras för bildande af en duglig kavellerist än af fotsoldaten, och skola vi hafva kavalleri, lärer det ock böra vara dugligt. Jag lemnar för öfrigt rågar, huruvida landet fortfarande bör ega ett större kavalleri, derhän, likasom jag ej villingå i usdersökving derom, huruvida Utsk. bordt, i likhet med hvad som redan skedde förra riksdagen, tillstyrka Ständerna att icskränka arslagen, för att på denna väg framtvinga önskade reformer. Man har trott en annan tid vara kommen, än att det vore på sitt stäle at nu gå tillväga alldels på samma sätt, som förut. Man har trott det vara lämpligt att visa det förtroerde till landets regering, att den ej skulla med dess medel mishushålla, och att man sålunda ej borde neka slt bvad som begärdes. Nu hor likväl inträffat, att i sammanharg med anslagen till försvarsverket blifvit fordrade 37,000 Rdr till underhåll af instruktioaskompanier, hvilka dock Utsk. har ansett sig böra afstyrka, under begagnande äfven af det skäl, att genom tilläkt anusag för exercissqvadronerne skulle uppstå en tillgång för instruktionskompanierne. Om nu acslsget till irågavarande sqvadroner afslås, blHver ock Utsk:s argumentation för afsleget å den begärda summan til! isstruktionskompanier svagare. Jag vill imedlertid ej hålla envist emot återremiss af utlåtandet, helst det troligen i alla fall blifver af två Stånd bifallet. så stt saken slutligen kommer till förstärkta U:st:s afeörande. Min öfvertygelse är dock att på återremissan intet vinnes, i synnerhet om Utsk. finver sin mening af 92:ne riksstånd antagen, ty då qvarblir det säkert vid sin tanka. Hr Ekholm: Hvad i första rummet väckt min uppmärksamhet, är den ömtålighet som röjer sig dervid, att ett eller annat af StatsUtskottets förs!ag återremitteras; för min del tror jag, ett de som åtagit sig responsionen för dessa förslag, ej böra deraf låta förfära sig. Detta förhållande har inträffat under ela riksdegar, och lika öde hafva fl:ra af de förslag, vid hvilkas agifvande jag biträdt, delat, utan att jag deraf funnit mig bekymrad. Sedermera kan jag icie underlåta att erinra, hurusom under denna diskussion man velat låta fö stå att man, i brist af bestämd sakkännedo a uti ett ämne, ej borde deröfrer utlåta sig eller söka göra sin mening gällande, hvilken sats man i synnerhet ville hafva lämpad på frågan om örsvarsverket. Det är maktpåliggande, att tillbakavisa en sådan erioran. Det är visserligen en sanning, att den högre taktikens reglor och bestämmandet af skottlinien för en rekochetterande kanorkula ligger utom det vaxliga borgerliga omdömets mål; men anslagens behof och förmåzan att bära dem, äro likväl belägna inom sunda förnuftets port2. Hvar och en som nitälskar för sitt fäderneslands försvar, bör och kan känna förmågan hos landet att bära tyngden af de avspråk, som här framställes, hvilket ock torde vara tillfyllest för att derpå grunda sitt omdöme. Säkuile ej så vara, blefve kanske det tillsäckligt om Rikets Ständer uppdroge åt en kommit. af generaitetet, at reglera dessa anslag; fest jag tviflar väl ändå att alla-beho? i den vägen blsfve tillfredsställda. Ea ennan vigig fråga, hvilken ej bör med tystnad af mig förbigås, är frågan om so!datens användande till allmäcna arbeten. Jag gillar de åsigter man fremställt emot detta bruk och får tillkännagifva, att jag deitog i Rikets Stäsders beslut förra riksdagen, hvarigenom till Reg ringen ramfördes den önsken, att vid verkställigh ten af off-ntliga arbeten måtte framför andra användas sysslolösa personer, som vore i behof af arbatsförtjenst. Denna princip har den nuvarande Regeringen tyckts vija gilla, då den till arbetena vid Trolihättan, Waxho!m och Cerlsborg m. fl. ställen, mer än förr användt enskilde arbetare, äfvensom arbetskompanier blifvit organiserade, dem man sett dervid biträda. Å:t man även i andra länder sysselsätter sig med off-nt!iga arbeten, är ganska riktigt anmärkt; men icke hafva vi gifvit dem exemplet i detta fall till efterföljd, utan her det egt rum i alla tider, än ia från romerska väldets epok. Dock är vid denna uppgift att erinra, att endast värfvade trupper 1 dessa länder häriill användas. I öfrigt tror jag mig veta, att den indelta soldaten vanligen å fremmande ort åtnjuter miadre degspennisg, än han kan aä sin hemort erhålla. I sammarhang härmed vil jag anmärka hurusom jag anser det olämpligt att sysselsätta indelta soldaten med fångbevakning, helst det stora ansvar, som med denna befattning är förenadt, gör hans ställning saart sagdt beklagansvärdare än fångens. Et misstag her den värda talaren, som befian:er sig näst framör mig, begått, då han yttrat, att i anslaget för ertilleriregementerna vore iobegripet anslaget för dessa regementens materiel, såsom kanoner och anspann m. m., ty det afser endast truppen. Om man jemnför summan för dessa tre regementen med den för hvardera af gardesregementet, finner man lätt aut den för artilleriet eudast är till undarhållet af dess manskap och hästar. Uti anslaget för försvarsverket i allmänhet eller krigskollegii departementes i den vid utlåtandet fogade tabell upptaget usder rubrik Malterie!en, ingår kostnaden äfven för artilleriets materiel. Hvad nu ifrågavaracde anslag särskildt angår, så, ehuru jag är böjd för alla möjliga indragningar vid bestämmandet af ansisg, vill jag dock i sista rummet ti!lgripa dem som afse truppers öfning; ty det är en obestridlig satts, alt armåen måste vara fullkomligt öfvad, på det att den må kunna med framgång användas till rikets försvar. Derföre och då anslag ti!l ifrågavarande ändamål redan förut varit beviljadt, men visst sig otillräckligt, samt nu ej göra behof af att framtvinga en annan reglering af försvarssystemet; sedan Konungen i dess proposition behaget gifva tillkänna, det han derpå är allvarligt betänkt och all anledning är att hoppas, att detta tillsännagifvande innefattat en sanning, så tvekar jag icke aut med min töst understödja Stat: Uwsk:s fö siag i frågavarande ämne. Jag skulle dock önska och boppas att, insan vidare diskussion i ämnet uppstår, någon a! StatsUtsk:s ledamöter ville upplysa, om tillgångar för betäckanda af detta anslag finnas, helst tvekan i detta aseende hos mig och flsra uppstått. Hr P. H. Lindström från Wisby: Jeg har lika litet som någon annan af detta Ståods ledamöter inom StatsUtskotter reserverat mig emot det ifrågavarande anslaget till exercissqvadrorernas underhåll, och förklarar nu, att jag biträdt beslutet om detsamma, ehuru vid behandlingen på utgifts-afdelningen, såsom mina kamrater före mig redan tillkännagifvit, man var i beråd att afslå allt anslag. I ärender, sådana AA odgta tl huilka fan fikan I Mo br sn AR