de egentigen till iofant rets öfning anvi:ade medel.l
Obestri ligt torde vara, att längre tid, mera besvär
och större kostned erordras för bildande af en dug-
lig kavellerist än af fotsoldaten, och skola vi hafva
kavalleri, lärer det ock böra vara dugligt. Jag lem-
nar för öfrigt rågar, huruvida landet fortfarande bör
ega ett större kavalleri, derhän, likasom jag ej villin-
gå i usdersökving derom, huruvida Utsk. bordt, i lik-
het med hvad som redan skedde förra riksdagen, till-
styrka Ständerna att icskränka arslagen, för att på
denna väg framtvinga önskade reformer. Man har
trott en annan tid vara kommen, än att det vore på sitt
stäle at nu gå tillväga alldels på samma sätt, som
förut. Man har trott det vara lämpligt att visa det
förtroerde till landets regering, att den ej skulla med
dess medel mishushålla, och att man sålunda ej bor-
de neka slt bvad som begärdes. Nu hor likväl in-
träffat, att i sammanharg med anslagen till försvars-
verket blifvit fordrade 37,000 Rdr till underhåll af
instruktioaskompanier, hvilka dock Utsk. har ansett
sig böra afstyrka, under begagnande äfven af det skäl,
att genom tilläkt anusag för exercissqvadronerne skulle
uppstå en tillgång för instruktionskompanierne. Om
nu acslsget till irågavarande sqvadroner afslås, blH-
ver ock Utsk:s argumentation för afsleget å den be-
gärda summan til! isstruktionskompanier svagare. Jag
vill imedlertid ej hålla envist emot återremiss af ut-
låtandet, helst det troligen i alla fall blifver af två
Stånd bifallet. så stt saken slutligen kommer till för-
stärkta U:st:s afeörande. Min öfvertygelse är dock
att på återremissan intet vinnes, i synnerhet om Utsk.
finver sin mening af 92:ne riksstånd antagen, ty då
qvarblir det säkert vid sin tanka.
Hr Ekholm: Hvad i första rummet väckt min upp-
märksamhet, är den ömtålighet som röjer sig dervid,
att ett eller annat af StatsUtskottets förs!ag återremit-
teras; för min del tror jag, ett de som åtagit sig res-
ponsionen för dessa förslag, ej böra deraf låta förfära
sig. Detta förhållande har inträffat under ela riks-
degar, och lika öde hafva fl:ra af de förslag, vid hvil-
kas agifvande jag biträdt, delat, utan att jag deraf
funnit mig bekymrad. Sedermera kan jag icie un-
derlåta att erinra, hurusom under denna diskussion
man velat låta fö stå att man, i brist af bestämd sak-
kännedo a uti ett ämne, ej borde deröfrer utlåta sig
eller söka göra sin mening gällande, hvilken sats man
i synnerhet ville hafva lämpad på frågan om örsvars-
verket. Det är maktpåliggande, att tillbakavisa en
sådan erioran. Det är visserligen en sanning, att
den högre taktikens reglor och bestämmandet af skott-
linien för en rekochetterande kanorkula ligger utom
det vaxliga borgerliga omdömets mål; men anslagens
behof och förmåzan att bära dem, äro likväl belägna
inom sunda förnuftets port2. Hvar och en som nit-
älskar för sitt fäderneslands försvar, bör och kan kän-
na förmågan hos landet att bära tyngden af de av-
språk, som här framställes, hvilket ock torde vara
tillfyllest för att derpå grunda sitt omdöme. Säkuile
ej så vara, blefve kanske det tillsäckligt om Rikets
Ständer uppdroge åt en kommit. af generaitetet,
at reglera dessa anslag; fest jag tviflar väl ändå att
alla-beho? i den vägen blsfve tillfredsställda. Ea en-
nan vigig fråga, hvilken ej bör med tystnad af mig
förbigås, är frågan om so!datens användande till all-
mäcna arbeten. Jag gillar de åsigter man fremställt
emot detta bruk och får tillkännagifva, att jag deitog
i Rikets Stäsders beslut förra riksdagen, hvarigenom
till Reg ringen ramfördes den önsken, att vid verk-
ställigh ten af off-ntliga arbeten måtte framför andra
användas sysslolösa personer, som vore i behof af ar-
batsförtjenst. Denna princip har den nuvarande Re-
geringen tyckts vija gilla, då den till arbetena vid
Trolihättan, Waxho!m och Cerlsborg m. fl. ställen,
mer än förr användt enskilde arbetare, äfvensom ar-
betskompanier blifvit organiserade, dem man sett der-
vid biträda. Å:t man även i andra länder syssel-
sätter sig med off-nt!iga arbeten, är ganska riktigt
anmärkt; men icke hafva vi gifvit dem exemplet i
detta fall till efterföljd, utan her det egt rum i alla
tider, än ia från romerska väldets epok. Dock är vid
denna uppgift att erinra, att endast värfvade trupper
1 dessa länder häriill användas. I öfrigt tror jag mig
veta, att den indelta soldaten vanligen å fremmande
ort åtnjuter miadre degspennisg, än han kan aä sin
hemort erhålla. I sammarhang härmed vil jag an-
märka hurusom jag anser det olämpligt att sysselsätta
indelta soldaten med fångbevakning, helst det stora
ansvar, som med denna befattning är förenadt, gör
hans ställning saart sagdt beklagansvärdare än fån-
gens. Et misstag her den värda talaren, som befia-
n:er sig näst framör mig, begått, då han yttrat, att
i anslaget för ertilleriregementerna vore iobegripet
anslaget för dessa regementens materiel, såsom kano-
ner och anspann m. m., ty det afser endast truppen.
Om man jemnför summan för dessa tre regementen
med den för hvardera af gardesregementet, finner
man lätt aut den för artilleriet eudast är till undar-
hållet af dess manskap och hästar. Uti anslaget för
försvarsverket i allmänhet eller krigskollegii departe-
mentes i den vid utlåtandet fogade tabell upptaget
usder rubrik Malterie!en, ingår kostnaden äfven för
artilleriets materiel. Hvad nu ifrågavaracde anslag
särskildt angår, så, ehuru jag är böjd för alla möjliga
indragningar vid bestämmandet af ansisg, vill jag
dock i sista rummet ti!lgripa dem som afse truppers
öfning; ty det är en obestridlig satts, alt armåen må-
ste vara fullkomligt öfvad, på det att den må kunna
med framgång användas till rikets försvar. Derföre
och då anslag ti!l ifrågavarande ändamål redan förut
varit beviljadt, men visst sig otillräckligt, samt nu
ej göra behof af att framtvinga en annan reglering
af försvarssystemet; sedan Konungen i dess proposi-
tion behaget gifva tillkänna, det han derpå är allvar-
ligt betänkt och all anledning är att hoppas, att detta
tillsännagifvande innefattat en sanning, så tvekar jag
icke aut med min töst understödja Stat: Uwsk:s fö siag
i frågavarande ämne. Jag skulle dock önska och
boppas att, insan vidare diskussion i ämnet uppstår,
någon a! StatsUtsk:s ledamöter ville upplysa, om till-
gångar för betäckanda af detta anslag finnas, helst
tvekan i detta aseende hos mig och flsra uppstått.
Hr P. H. Lindström från Wisby: Jeg har lika li-
tet som någon annan af detta Ståods ledamöter inom
StatsUtskotter reserverat mig emot det ifrågavarande
anslaget till exercissqvadrorernas underhåll, och för-
klarar nu, att jag biträdt beslutet om detsamma, e-
huru vid behandlingen på utgifts-afdelningen, såsom
mina kamrater före mig redan tillkännagifvit, man
var i beråd att afslå allt anslag. I ärender, sådana
AA odgta tl huilka fan fikan I Mo br sn AR