— Red. har blifvit anmodad att lemna rum åt
gedanstående uppsats:
Några facta och reflexioner, framställde med
anledning af vissa riksdagsmänrs från Bergs-.
lagerne underdåniga ansökan om beviljan-
de ef export för 50 tusen skepp:d tackjern.
4:0 Tackjernstillverkarne klaga öfver beroende
af stångjernstillverkarne, och påstå sig af dem
vara förtryckte. Det är dock ett väl kändt fec-
tum, som ej kan bestridas, att tackjernstillverk-
ningen bedrivits med den fördel för bergslagerne,
att inom dem existerat och ännu existerar den
förmögnaste allmoge inom hela landet, och att de
fleste och störste förmögenheterna, så blard all-
mogen som ståndspersoner, blifvit der samlade; då
å landtlaget högst sällan sådane större ägodelar
kunnat förvärfvas, och att den allmännare väl-
mågan i bergslagerne har satt denna del af Sver-
ges allmoge i det skick, att bergsmän ej i all-
mänhet räkna sig till arbetsklassen, utan anse sig
gsnska ofta tillböra ståndspersonernes klass, så
väl till lefnadssätt fom vanor. Förtrycket har
väl då ej egentligen legat så hårdt på denna
bandtering, och bemställa vi, om icke grufvoäga-
rens nuvarande beroende af bergsmannen med
samma skäl skulie kunna anses sårom förtryckt.
2:0 Såsom skäl för den begärda exporten af
tackjern, beräknas och uppgifvas stora behållnin-
ger af tacljern på vågarne, vida större än hvad
desse verkligen äro. Förbållandet hörvid är, att
under en gynnsammare konjunktur för tackjerns-
tillverkningen den sednere tider, har denna blif-
vit högt uppdrifvep, särdeles af de sämre tack-
jernssorterna, och taickjernet betaltes ända till och
med år 4842 med vida högre pris, än som var
lämpligt i jemnförelse med de årligen falisnde
priserne för stångjernet. En ovanligt långvarig
torka åren 4842 och 4843 orsakade, at många
ståingjernsbruk, under en stor del af dessa åren,
af valtenbrist voro overksamma, hvilket vållade
en minskad konsumtion af tackjern. Härifrån
härleder sig egentliga oresken till den så högt
omskrikna behållningen hösten 1843, hvilken dock
var vida mindre än den ansågs och nu uppgif-
ves. Det borde åtminstone, med bevis öfver tack-
jernsblåsningarnes beopp, styrkas om desse åren
1842 och 4843 verkligen voro så stora, i jemn-
sörelse med de föregående, att den uppgifne be-
hållningen hösten 4843 derifrån härleder sig,
bvilket vi dock med visshet tro icke vara hän-
delsen i Wermlend och de bergslager, som der
vanligen hafva afsältning för sitt tackjern.
Att i år tillgången på tackjern icke allenast
blifvit upprymd, utan till och med för de bruk
i vestra delen af Wermland, som under hösten
varligen uppköpa sina vinterbehof, varit otillräck-
lig, är en sanning som flere b:uktsägare på Dals-
Iand och vestra delen af Wermland fått erfara,
och som kan intygas af dem, som handla med
tackjern och dermed vanligen furnera en stor del
af bruksägarne i dessa provinser. När förhållan-
det nu verkligen är sådant, hvar är då den stora
behållningen, för hvars skull tackjernsexport skulle
beviljar?
Männe ej möjligen än flere sådana förseelser
och origtiga uppgifter i denna sak kunnat äga rum?
or Srm————— sm —— a ——