tjömäs! vi vårt graföl sjelfva dricka ur vinpytsarnea. Narr på sistone, som fasar! stufven i er, Äntergastar — friskt! (och glömmen fritt Allab!) vin och fikon från Messina. Skål för paschan af Janina! och vår halfmåne! hurra! Sluken ymnigt af det tjocka svarta kaffet ifrån Mocca, — och med lavapiporna sugen ambradoft en smula ur de starka, ettergula Kurdistanska bladera; Der, i borg, hvälfd af koraller, öfver blodlösa Vasaller bafsfrun herrskar, dyiga i den våta pelarsalen tömma vi härnäst pokalen bland de gröna ormarna. In i döden vin och qvinnor! mina svartögda slafvinnor, vällustigt elastiska. delen med mig! På det viset försmak jag af paradiset får, i trots af Hurierra. Se min spanska Isabella ! hennes lena former svälla varma, kraftfullt yppiga! plestiskt vårdslös, skär som svanen, hvilar hon på ottomanen ut de sköna lemmarna. Alabasterrent sig hvälfver molnfri panna, barmen skälfver ljuft för veka lustarna; dyving följer tätt på dyning. Himlen lik vid dagens grynicg purpurrodna kinderra. Al förstulpa känslor myser rosermunner, trånad lyser hemligt ur solblickarna, lindrigt dunkla, som gszellens,