tjömäs! vi vårt graföl sjelfva
dricka ur vinpytsarnea.
Narr på sistone, som fasar!
stufven i er, Äntergastar —
friskt! (och glömmen fritt Allab!)
vin och fikon från Messina.
Skål för paschan af Janina!
och vår halfmåne! hurra!
Sluken ymnigt af det tjocka
svarta kaffet ifrån Mocca, —
och med lavapiporna
sugen ambradoft en smula
ur de starka, ettergula
Kurdistanska bladera;
Der, i borg, hvälfd af koraller,
öfver blodlösa Vasaller
bafsfrun herrskar, dyiga
i den våta pelarsalen
tömma vi härnäst pokalen
bland de gröna ormarna.
In i döden vin och qvinnor!
mina svartögda slafvinnor,
vällustigt elastiska.
delen med mig! På det viset
försmak jag af paradiset
får, i trots af Hurierra.
Se min spanska Isabella !
hennes lena former svälla
varma, kraftfullt yppiga!
plestiskt vårdslös, skär som svanen,
hvilar hon på ottomanen
ut de sköna lemmarna.
Alabasterrent sig hvälfver
molnfri panna, barmen skälfver
ljuft för veka lustarna;
dyving följer tätt på dyning.
Himlen lik vid dagens grynicg
purpurrodna kinderra.
Al förstulpa känslor myser
rosermunner, trånad lyser
hemligt ur solblickarna,
lindrigt dunkla, som gszellens,