organiseras, är nästsn detsamma, som att förtvifla
om möj!igheten att hindra fiendt!ga landstignivgar.
Detta centratförsvar förutsätter, att gränserna lemnas
obevakade eller utan tillfyllestgörande försvar, en i
sanniag dyster föreställning för dem, som tro på för-
oyelse af den efter Ca:l XII:s död å svenska kusterna
iimade förödelse genom brand och plundring. Hr
Lagergren har ansett våra befästningsarbeten fullt än-
damålsenliga, men icke medgifvit omöjigheten att
åstadkomma befästningsvark öfverallt der sådaae be
höfras. Månne icke detta medgifvande är ett bevis,
att br Lagergren i sjelfva verket ogillar många af de
sednare tiden i vårt lazd utörde befästningar, ehuru
motsatsen har blifvit yttrad? Så fattar jag åtmin-
stone hr Lagergrens ord. Efier en promenad utanför
Stockholm är man i tillfälle att erfara huru med om-
kostnaderne på befästningsa:betena förfarits. I Carl-
bergstrakten erbjuda sig några minnen deraf, och fö-
retager man en resa till Wexholm, kan man göra
enahanda iakttagelser. Jag egde således anledning
till mitt yttrazde om våra förut utförde bafästnirgars
beligenhet, eller hurul!edes en del af desamma voro
att såsom felslagna verk betraktas. Förlåtligt må det
vara, om hugkomsten af detta förhållande väcker en
känsla af vemod. Ornyttigt förslösade statsmedel på-
minna städse, både om landets fattigdom och om de
utvägar att mildra den fom genom en förbättrad stats-
hushållning kunnat vinnas. Hufvudfrågaa är nu, ett
antaga en princip för statsanslagen till försvarsverken.
Skola de äfven vid deana riksdag i allmänhet ökas,
oansedt den förespeglads reformen snart bör företa-
gas? Med hänsigt till den nyssnämnda principen, är
ou ifrågaställda anslag af vigt, eburu det ej:st, i och
för sig sjelf, icke eger någon öfvervägande betydelse.
Hr Wedberg: Måhända vore det klokast, att icke
här upptsga och med svar möta de framställningar,
som göras emot Statsut:k. utlåtande, ty man erfar re-
dan vid början af föredragningen utaf dessa ämnen,
att de upplysningar, som af Statsutsk. härvarandae le-
damöter lemnades, ej hade åsyftad verkan. Men jag
ö:vergår till sjelfva saken. Då detta ärende förevar
hos utsk:s afdelaing, var det icgen af härvarande le-
damöter, som yttrads sig för bifel! till ifrågavarande
anslag. Men trodde väl att det möjligen kunde vara
nyttigt, men förmodade tillika, med fästadt afseende
på den Kongl. prop:n, som ut!ofvade någon reform
inom armåen, att förhållandet derintill med hänseende
till ifrågavarande vapen icke kunde blifva sämre än
det förut va:it. Imedlertid och då frågan förekom i
utsk. plenum, blef det proponerade anslaget bifallet
af Ridderskapet och Adelns samt Presteståndets leda-
möter, ävensom af en del bland Bondeståndets. Man
tyckte förmodligen, att gedan man i förutvarande frå-
gor afslagit, hvad som fordrats, borde man ock någon
gång gilva med sig. För min del tror jag icke, att
detta anslag för närvarande är så af behofvet påkal-
ladt, att ju icke dermed kan anstå; och jag har så-
leåes intet att erinra dervid, att återremiss af utlå-
tandet eger rum.
Hr Lagergren. Jag vill ej förspilia tiden genom
en diskussion om krigssystemet i vå:t land i hela dess
vidd, hvartill jag gezom hr Petrgs anförande kuads
vara föranledd. Jag vill blott söka besvara en punkt
deraf, der med siffror sökes vise, att kostnaden för
hela beväringen är ingen i hänseende till den för
värfvade armo. He Petr har nemligen uppgitvit,
att kostnaden för värfvade armea uppgioge till 830.000
Rdr, men förbisett att i denna siffra ingår bland an-
nat kostnaden för artilleriets hela materiel. Något
hvar vet, att materiel tsger i anspråk en betydlig del
af de för detta vapen erforderliga anslag. Att så är
visar sig vid jemförelse af den i staten upptagna kost-
naden för gardesregementerna, med den för artilleriet.
Hva:dera af de två gardesregementerna tiil fot kosts
75,000 Rdr årligen, då deremot kostnaden för tre re-
gementen artilleri befiones upptagen till 347,000 PAr,
hvaraf det tyckes vara klart,) att i detta auvvicg för
artilleriet ingår kostnzden för hvarje :egemertes sjuk-
attiralj, vapen, kanoner, anspanp MM. m., fom hörer
till dess utredning. Föjaktligen är icke heller den
för värfvade truppernas kostnad utförda siff:a, enä
den icke ensåmt gäller mans:kapets personal, att jem
föra med den, som blott afser undarhållat för bevö-
ringens personal. Derföre vill je; likväl ej säga, at
det ju icke är högst beklegligt, att landets tillgångar
icke medgifva erforderliga ansleg till förbättringar inom
beväringen, hvarigenom denna inrättning kunde göra
sitt rätta gagn och ej blifva ena tom abstraktion, er
personal på papperet, föga tjenlig för det ändamål
hvartill den är ömrad, nemligen att utgöra hufvud:
styrkan af landets krigshär. Det har förvånat mig
att en af Statsuisk:s härvarande ledamöter biträdt er
annan talares yrkande om återremiss af utlåtandet :
förevarande punkt. Om indelta kavalleriet, hvars 0
fantiigt stora omkostnad föga synes i riksstaten, di
det i det närmaste underhåiles genom dertill anslegre
räntor och indelnicgar, skall bibehållas, så är ock nö-
digt, att ökadt arslsg för detta kavalleris öfningar be.
viljar. Den stora kostoaden för detta vapen blefve
eljest utan ändsmål. Man invänder awvt den föreslag-
na tillökningen uti ifrågavarande anslag är öfverflödig
då reform i försvarsvertet förestår. Jag kan ej be
gripa, att hvilka reformer som helst utesluta behofvef
af krigsmanskapets önivg i vapen och tjenstbarhet.
Då man ru måste medgifva nödvändigheten häraf cc
någon rubbning af indelnivgsverket efter grundlager
ej må ega rum, synes anslaget böra beviljas, såsom
enda medlet för styrelsen att bibehålla kavalleriet
tjenstbart skick. Denna klart insedda tanka syce:
hafva ledt utsk:3 beslut, helst, efter hvad vi af en ta
lare förnummit, riktigheten deraf till och med blifvi
medgifven af ledamöter inom Bondeståndet. 2 7Z
(Foits. föjer.)
KA a EE TE EEE SES