organiseras, är nästsn detsamma, som att förtvifla om möj!igheten att hindra fiendt!ga landstignivgar. Detta centratförsvar förutsätter, att gränserna lemnas obevakade eller utan tillfyllestgörande försvar, en i sanniag dyster föreställning för dem, som tro på föroyelse af den efter Ca:l XII:s död å svenska kusterna iimade förödelse genom brand och plundring. Hr Lagergren har ansett våra befästningsarbeten fullt ändamålsenliga, men icke medgifvit omöjigheten att åstadkomma befästningsvark öfverallt der sådaae be höfras. Månne icke detta medgifvande är ett bevis, att br Lagergren i sjelfva verket ogillar många af de sednare tiden i vårt lazd utörde befästningar, ehuru motsatsen har blifvit yttrad? Så fattar jag åtminstone hr Lagergrens ord. Efier en promenad utanför Stockholm är man i tillfälle att erfara huru med omkostnaderne på befästningsa:betena förfarits. I Carlbergstrakten erbjuda sig några minnen deraf, och företager man en resa till Wexholm, kan man göra enahanda iakttagelser. Jag egde således anledning till mitt yttrazde om våra förut utförde bafästnirgars beligenhet, eller hurul!edes en del af desamma voro att såsom felslagna verk betraktas. Förlåtligt må det vara, om hugkomsten af detta förhållande väcker en känsla af vemod. Ornyttigt förslösade statsmedel påminna städse, både om landets fattigdom och om de utvägar att mildra den fom genom en förbättrad statshushållning kunnat vinnas. Hufvudfrågaa är nu, ett antaga en princip för statsanslagen till försvarsverken. Skola de äfven vid deana riksdag i allmänhet ökas, oansedt den förespeglads reformen snart bör företagas? Med hänsigt till den nyssnämnda principen, är ou ifrågaställda anslag af vigt, eburu det ej:st, i och för sig sjelf, icke eger någon öfvervägande betydelse. Hr Wedberg: Måhända vore det klokast, att icke här upptsga och med svar möta de framställningar, som göras emot Statsut:k. utlåtande, ty man erfar redan vid början af föredragningen utaf dessa ämnen, att de upplysningar, som af Statsutsk. härvarandae ledamöter lemnades, ej hade åsyftad verkan. Men jag ö:vergår till sjelfva saken. Då detta ärende förevar hos utsk:s afdelaing, var det icgen af härvarande ledamöter, som yttrads sig för bifel! till ifrågavarande anslag. Men trodde väl att det möjligen kunde vara nyttigt, men förmodade tillika, med fästadt afseende på den Kongl. prop:n, som ut!ofvade någon reform inom armåen, att förhållandet derintill med hänseende till ifrågavarande vapen icke kunde blifva sämre än det förut va:it. Imedlertid och då frågan förekom i utsk. plenum, blef det proponerade anslaget bifallet af Ridderskapet och Adelns samt Presteståndets ledamöter, ävensom af en del bland Bondeståndets. Man tyckte förmodligen, att gedan man i förutvarande frågor afslagit, hvad som fordrats, borde man ock någon gång gilva med sig. För min del tror jag icke, att detta anslag för närvarande är så af behofvet påkalladt, att ju icke dermed kan anstå; och jag har såleåes intet att erinra dervid, att återremiss af utlåtandet eger rum. Hr Lagergren. Jag vill ej förspilia tiden genom en diskussion om krigssystemet i vå:t land i hela dess vidd, hvartill jag gezom hr Petrgs anförande kuads vara föranledd. Jag vill blott söka besvara en punkt deraf, der med siffror sökes vise, att kostnaden för hela beväringen är ingen i hänseende till den för värfvade armo. He Petr har nemligen uppgitvit, att kostnaden för värfvade armea uppgioge till 830.000 Rdr, men förbisett att i denna siffra ingår bland annat kostnaden för artilleriets hela materiel. Något hvar vet, att materiel tsger i anspråk en betydlig del af de för detta vapen erforderliga anslag. Att så är visar sig vid jemförelse af den i staten upptagna kostnaden för gardesregementerna, med den för artilleriet. Hva:dera af de två gardesregementerna tiil fot kosts 75,000 Rdr årligen, då deremot kostnaden för tre regementen artilleri befiones upptagen till 347,000 PAr, hvaraf det tyckes vara klart,) att i detta auvvicg för artilleriet ingår kostnzden för hvarje :egemertes sjukattiralj, vapen, kanoner, anspanp MM. m., fom hörer till dess utredning. Föjaktligen är icke heller den för värfvade truppernas kostnad utförda siff:a, enä den icke ensåmt gäller mans:kapets personal, att jem föra med den, som blott afser undarhållat för bevöringens personal. Derföre vill je; likväl ej säga, at det ju icke är högst beklegligt, att landets tillgångar icke medgifva erforderliga ansleg till förbättringar inom beväringen, hvarigenom denna inrättning kunde göra sitt rätta gagn och ej blifva ena tom abstraktion, er personal på papperet, föga tjenlig för det ändamål hvartill den är ömrad, nemligen att utgöra hufvud: styrkan af landets krigshär. Det har förvånat mig att en af Statsuisk:s härvarande ledamöter biträdt er annan talares yrkande om återremiss af utlåtandet : förevarande punkt. Om indelta kavalleriet, hvars 0 fantiigt stora omkostnad föga synes i riksstaten, di det i det närmaste underhåiles genom dertill anslegre räntor och indelnicgar, skall bibehållas, så är ock nödigt, att ökadt arslsg för detta kavalleris öfningar be. viljar. Den stora kostoaden för detta vapen blefve eljest utan ändsmål. Man invänder awvt den föreslagna tillökningen uti ifrågavarande anslag är öfverflödig då reform i försvarsvertet förestår. Jag kan ej be gripa, att hvilka reformer som helst utesluta behofvef af krigsmanskapets önivg i vapen och tjenstbarhet. Då man ru måste medgifva nödvändigheten häraf cc någon rubbning af indelnivgsverket efter grundlager ej må ega rum, synes anslaget böra beviljas, såsom enda medlet för styrelsen att bibehålla kavalleriet tjenstbart skick. Denna klart insedda tanka syce: hafva ledt utsk:3 beslut, helst, efter hvad vi af en ta lare förnummit, riktigheten deraf till och med blifvi medgifven af ledamöter inom Bondeståndet. 2 7Z (Foits. föjer.) KA a EE TE EEE SES