under de sistförflutna 450 åren setat på Sverges thron, har nyss nedstigit i grafver. Han var ä!ven i Sve rige omgifven af generaler, som sett och lärt krige: på ärans fält. Det skulle då — medgifvom det — vara besynnerligt, om just under denne konung mec sitt djupa snille och sin stora erfarenhet och med biträde af erfarna och insigtsu!la generaler, i helt trigsförvaltningsn skulle röja sig en så total brist på system och statsmanua-öfversigt, som den värde le damoten påstått. Jag för min del hyser för mit fosterland ingen högre önpsken, än att en kommand krigsadministration måtte till sin ledning kunna på räkna dessa egenskaper i lika hög grad, som den fö: flutna. Hr Petrå har slutat sitt yttrande med erin ran om det obzehöfliga uti ytterligare anslag för exer cCis-sqvadronernas underhåll. Obdekant med ämnet skulle jag tveka inlåta mig i ett omdöme öfver dett anslag, men jag framförer det dock med hopp on undseende, då detta ej saknas för motsatta meningar Jag tror nemigen att, då indelta kavallsrist ej ka: vidare förminskas i antal, med -mindre man ökar de värfrade, så måste man, der ej de dryga kostnaderna hvilka med detta vapen ära förenade, skola förspillas vara bstärkt på att bereda detta indelta kavalleri vi dare öfning, än som under regementernas korta mö testid kan ernås. Detta vinnes ganom rekryterna: inkaliande till öfaiag vid exercissqvadron. Hästen äl kavalleristens vapen. Mäåktar han icke på fältet fört den, är han sämre än iofaaterister. Detär med denn: korta erinran jag tror mig kunna rättfärdiga min anhållar om bifall till hvad Stats-Utskottet uti ifrågavarand punkt föreslagit.n Hr Arnberg förenade s!:g med hr Lagergren. Hr Petre. Att den erinran jag förutskickade mit första anförande icke sakvat azsledning, har visat sig af det svar en värd ledamot uppå detsamma afgifvit Det har inträffat hvad jag af föregående tilldragelse vid riksdagen befarade, eller ett mitt yttrande uti förevarande sak af denne ledamot betraktats såsom försök till argrepp, som orden lydde, på den hädangångna styrelsen. Jag vill undvika detta parlamenta: riska missbruk. Jag skal således icke följa del exempel den värde ledamoten ånyo gifvit; jag skal icke uti dea här öppnade diskussion introducera någon persoalighet, hög ellar låg. I allmänhet ville jag blott erinra, att en styrelses förmåga att gagna det land, hvars ödens ledning blivit den anförtrodd, främst beror af denna styrelses egenskaper. Den måste be sitta kunskap om landets språk, institutioner, statistiska förhållanden m. m., den måste vara förtroger med folkets lynne, vanor och behof. Bemödandet att ersätta bristande kännedom härutianan genom andra: förtrogna meddelandep, blir alltid till vis: grad frukt. löst. Jag tviflar ej att Sverges historia, i fall der kommer att skrifvas af oväldiga häfdatecknare, skall ägga hithörande omständigheter tydligare i dagen. Jag tror äfven, att de exempel, som ligga för ögonen och vidare äro att hemta uti många års acta publica, samt de regeringshandlingar, hvilka ankomma på bepröt vande af vissa Rikets Stånders delegerade vid dette riksmöte, innefatta tillfytlestgörande gensvar på der värda ledarmotens anmärkningar. För att nu härifrår öfvergå till ett kort besvärande af herr Lagergren: öfriga påminnelser, torde jag förnämligast få citer: zågra z:ffeor. Dermed vill jag bevisa befogerheten a mitt klandrade anörande. Steat:Utskottets utlåtande att ärliga anslaget för värfvade armeen uppgår til cirka 800,000 Rdr, då beväringen deremot endas medtager 439 C00 Rår. Det är väl ej för någon cbe kant, att beväringen i Sverge utgör den förnämsta oci mest öfvervägande krigsstyrkan. Ar det nu menin gen, att åt denna beväring förvärfva erforderlig skick ligbet och att den någonsin skall motsvara sitt syfte mål, så kan den ingalunda få förblifva in statu quo När maa nu jemnför npyssnämnde 2:ne summor, si fioner mar, att då endast 439,000 Rdr disponeras fö kanske cirka 800,000 man, så kosta några få rege menten flera gånger pyssnämnde summa. Utmärke icke detta fectum vådan af det försvarssystem, son hos oss i mer än 30 år fått till landets känbara ska da fortfara. Den värde ledamoten har serskildt upp tagit min erinran, i afseende å olämpligbeten för vår land af ett talrikare kavalleri. Jag vidblifver docl mitt påstående, att med undantag egentligen endas af Skåne, såsom slättland, är detta vapen i allmänhe synorerligea otjenligt till Sverges försvar. Jag grun dar desta omdöme ej blott på egen uppfattving, uta äfven på sakkunnige personers upplysning. Den star ka garnison, som i Skåne finnes förlagd, är måhänd icke särdeles behöflig. Ett mindre misstroende för svegar ingalunda den moraliska styrkan af ett Scar diaaviskt förbund, och ett sådant är redan knut melian fo:ken. Den värde ledamoten har också tala om behofvet af öfnisg serskildt för kavalleriet. Frå gan derom har jag icke upptagit. Ej heller tvifla jag på, att om de förmenta fördelarne af ett kavaller skola bestå, öfning för detta vapen är nödig; men ja anser tidpunkten för öfoirgsanslagets tillökning var synnerligen illa vald och vittna om förbiseende a vilkoren för reformen i försvarsverkets vigtigaste o formligheter. Frågan om försvaret visar sig gansk enkel, då den endast utgår från synpunkten af sjelf försvar. Det kan då icke gälla truppers öfverförande såsom tiliförene på andra sidan Östersjön. Kustför svaret kommer nu mera i främsta rummet, så myc ket mer, som den bjelp krigskonsten i våra daga hemtar från ångkraften, gör öfverrumplingsförsök på svenska kusterna lätt verkställbara. Det är med hän: sigt dertill jag vid så många tillfällen tagit i ansprål Ståndets uppmärksawhet uppå det hitintills försumma de kustförsvaret. tminstone borde det utvecklas der hän, att våra kustboer kunde, likasom i Norge, bjud: en smygande fiende spetsen. Att såsom hr Lager 0 a Emo sm mn ss