under de sistförflutna 450 åren setat på Sverges thron,
har nyss nedstigit i grafver. Han var ä!ven i Sve
rige omgifven af generaler, som sett och lärt krige:
på ärans fält. Det skulle då — medgifvom det —
vara besynnerligt, om just under denne konung mec
sitt djupa snille och sin stora erfarenhet och med
biträde af erfarna och insigtsu!la generaler, i helt
trigsförvaltningsn skulle röja sig en så total brist på
system och statsmanua-öfversigt, som den värde le
damoten påstått. Jag för min del hyser för mit
fosterland ingen högre önpsken, än att en kommand
krigsadministration måtte till sin ledning kunna på
räkna dessa egenskaper i lika hög grad, som den fö:
flutna. Hr Petrå har slutat sitt yttrande med erin
ran om det obzehöfliga uti ytterligare anslag för exer
cCis-sqvadronernas underhåll. Obdekant med ämnet
skulle jag tveka inlåta mig i ett omdöme öfver dett
anslag, men jag framförer det dock med hopp on
undseende, då detta ej saknas för motsatta meningar
Jag tror nemigen att, då indelta kavallsrist ej ka:
vidare förminskas i antal, med -mindre man ökar de
värfrade, så måste man, der ej de dryga kostnaderna
hvilka med detta vapen ära förenade, skola förspillas
vara bstärkt på att bereda detta indelta kavalleri vi
dare öfning, än som under regementernas korta mö
testid kan ernås. Detta vinnes ganom rekryterna:
inkaliande till öfaiag vid exercissqvadron. Hästen äl
kavalleristens vapen. Mäåktar han icke på fältet fört
den, är han sämre än iofaaterister. Detär med denn:
korta erinran jag tror mig kunna rättfärdiga min anhållar
om bifall till hvad Stats-Utskottet uti ifrågavarand
punkt föreslagit.n
Hr Arnberg förenade s!:g med hr Lagergren.
Hr Petre. Att den erinran jag förutskickade mit
första anförande icke sakvat azsledning, har visat sig
af det svar en värd ledamot uppå detsamma afgifvit
Det har inträffat hvad jag af föregående tilldragelse
vid riksdagen befarade, eller ett mitt yttrande uti
förevarande sak af denne ledamot betraktats såsom
försök till argrepp, som orden lydde, på den hädan-
gångna styrelsen. Jag vill undvika detta parlamenta:
riska missbruk. Jag skal således icke följa del
exempel den värde ledamoten ånyo gifvit; jag skal
icke uti dea här öppnade diskussion introducera nå-
gon persoalighet, hög ellar låg. I allmänhet ville jag
blott erinra, att en styrelses förmåga att gagna det
land, hvars ödens ledning blivit den anförtrodd, främst
beror af denna styrelses egenskaper. Den måste be
sitta kunskap om landets språk, institutioner, statis-
tiska förhållanden m. m., den måste vara förtroger
med folkets lynne, vanor och behof. Bemödandet att
ersätta bristande kännedom härutianan genom andra:
förtrogna meddelandep, blir alltid till vis: grad frukt.
löst. Jag tviflar ej att Sverges historia, i fall der
kommer att skrifvas af oväldiga häfdatecknare, skall
ägga hithörande omständigheter tydligare i dagen. Jag
tror äfven, att de exempel, som ligga för ögonen och
vidare äro att hemta uti många års acta publica, samt
de regeringshandlingar, hvilka ankomma på bepröt
vande af vissa Rikets Stånders delegerade vid dette
riksmöte, innefatta tillfytlestgörande gensvar på der
värda ledarmotens anmärkningar. För att nu härifrår
öfvergå till ett kort besvärande af herr Lagergren:
öfriga påminnelser, torde jag förnämligast få citer:
zågra z:ffeor. Dermed vill jag bevisa befogerheten a
mitt klandrade anörande. Steat:Utskottets utlåtande
att ärliga anslaget för värfvade armeen uppgår til
cirka 800,000 Rdr, då beväringen deremot endas
medtager 439 C00 Rår. Det är väl ej för någon cbe
kant, att beväringen i Sverge utgör den förnämsta oci
mest öfvervägande krigsstyrkan. Ar det nu menin
gen, att åt denna beväring förvärfva erforderlig skick
ligbet och att den någonsin skall motsvara sitt syfte
mål, så kan den ingalunda få förblifva in statu quo
När maa nu jemnför npyssnämnde 2:ne summor, si
fioner mar, att då endast 439,000 Rdr disponeras fö
kanske cirka 800,000 man, så kosta några få rege
menten flera gånger pyssnämnde summa. Utmärke
icke detta fectum vådan af det försvarssystem, son
hos oss i mer än 30 år fått till landets känbara ska
da fortfara. Den värde ledamoten har serskildt upp
tagit min erinran, i afseende å olämpligbeten för vår
land af ett talrikare kavalleri. Jag vidblifver docl
mitt påstående, att med undantag egentligen endas
af Skåne, såsom slättland, är detta vapen i allmänhe
synorerligea otjenligt till Sverges försvar. Jag grun
dar desta omdöme ej blott på egen uppfattving, uta
äfven på sakkunnige personers upplysning. Den star
ka garnison, som i Skåne finnes förlagd, är måhänd
icke särdeles behöflig. Ett mindre misstroende för
svegar ingalunda den moraliska styrkan af ett Scar
diaaviskt förbund, och ett sådant är redan knut
melian fo:ken. Den värde ledamoten har också tala
om behofvet af öfnisg serskildt för kavalleriet. Frå
gan derom har jag icke upptagit. Ej heller tvifla
jag på, att om de förmenta fördelarne af ett kavaller
skola bestå, öfning för detta vapen är nödig; men ja
anser tidpunkten för öfoirgsanslagets tillökning var
synnerligen illa vald och vittna om förbiseende a
vilkoren för reformen i försvarsverkets vigtigaste o
formligheter. Frågan om försvaret visar sig gansk
enkel, då den endast utgår från synpunkten af sjelf
försvar. Det kan då icke gälla truppers öfverförande
såsom tiliförene på andra sidan Östersjön. Kustför
svaret kommer nu mera i främsta rummet, så myc
ket mer, som den bjelp krigskonsten i våra daga
hemtar från ångkraften, gör öfverrumplingsförsök på
svenska kusterna lätt verkställbara. Det är med hän:
sigt dertill jag vid så många tillfällen tagit i ansprål
Ståndets uppmärksawhet uppå det hitintills försumma
de kustförsvaret. tminstone borde det utvecklas der
hän, att våra kustboer kunde, likasom i Norge, bjud:
en smygande fiende spetsen. Att såsom hr Lager
0 a Emo sm mn ss