alla sju dödssynderna tungt på deras bjessor hvi!a, stå de lugot vär stormar ila; iskallt midt i flammorna. Ha! Kronbjortar, som vid krigen fästat sig bjertinnerligen, som vid snäckor sniglarns3, ej ligt spaka ungnöt fångas flux vid bornen; sj! de stångas, som på cirkus, tjurarna. Still midt i drufhegelskuren står Corsaren, stark som muren, går ej för sprängbomberna steg, om än kring bröst och panna skärfvor regna tätt, som manna regnade på Judarna. Lit oss lifvets sötma pjuta! Alla djupets odjur tjuta vältrande på böljorna. Fisrnet flyger som en fjäder, lustigt rusa bistra väder med de rifna trasorna. Skumt det är som midt i natten, tio läckor ta in vatten, seglen slitas, masterra svigta såsom rör, orkanen sopar över oceanen med de svarta vingarna. Som för 1ucklarn, när han valsar, raskt det kör för styrbordshalsar; sjön slår öfver märsarna; strömmen spolar klart skeppsrummet, skräpet sköljes bort af skummet, såsom pack af kolera. Åskan rullar, blixten. fräser; som ett vredgadt Etna jäser hafvet; stridt ur byarna regnet störtar, luftdrag hvissla hvasst i tacklen, kabblen gnissla i de torra taljorna. : Såsom asplöf daria stänger, block och bommar, kölen kränger, spröda brista brassarna;