alla sju dödssynderna
tungt på deras bjessor hvi!a,
stå de lugot vär stormar ila;
iskallt midt i flammorna.
Ha! Kronbjortar, som vid krigen
fästat sig bjertinnerligen,
som vid snäckor sniglarns3,
ej ligt spaka ungnöt fångas
flux vid bornen; sj! de stångas,
som på cirkus, tjurarna.
Still midt i drufhegelskuren
står Corsaren, stark som muren,
går ej för sprängbomberna
steg, om än kring bröst och panna
skärfvor regna tätt, som manna
regnade på Judarna.
Lit oss lifvets sötma pjuta!
Alla djupets odjur tjuta
vältrande på böljorna.
Fisrnet flyger som en fjäder,
lustigt rusa bistra väder
med de rifna trasorna.
Skumt det är som midt i natten,
tio läckor ta in vatten,
seglen slitas, masterra
svigta såsom rör, orkanen
sopar över oceanen
med de svarta vingarna.
Som för 1ucklarn, när han valsar,
raskt det kör för styrbordshalsar;
sjön slår öfver märsarna;
strömmen spolar klart skeppsrummet,
skräpet sköljes bort af skummet,
såsom pack af kolera.
Åskan rullar, blixten. fräser;
som ett vredgadt Etna jäser
hafvet; stridt ur byarna
regnet störtar, luftdrag hvissla
hvasst i tacklen, kabblen gnissla
i de torra taljorna. :
Såsom asplöf daria stänger,
block och bommar, kölen kränger,
spröda brista brassarna;