möter, att ej missbilliga om sngreppet mot en sådan makt framksilsr itminstone en enda stämma til försvar. Jeg skulle våga itaga mig, att fullständigt besvara hr Pet:es yttranda, dock ej nu genast, då jag derpå var alldeles oförberedd, utan sedan jag hat någon be:änketid. Att pu begära ea sådan, dertil finner jag mig likväl icke befogad, då fortsättningen af ärendet derigenom kommer att uppebållas. Endast i några få punkter vill jag således nu försöka ett svar, dst jag i örigt anser mindre behöfligt, a! skäl som jag ryss antydt, el!er att hela den historiska delen af framstallningen ej hör till öfverläggningsämnet. Hr Pet: har acmärkt, att den värfvade armeen vore alltför ta!rik och, om jeg eljest fattat hans yttrande rätt, kunde alldeles umbäras. Denna värfvade arm består af 3 regementer artilleri, 3 gardesregementer, ett regemente lätt kavalleri. Hela nummerären består af mellan 5 å 6000 man. Om izom en arm, hyars största antal utgöres af landtbrukande soldater med en öfningstid af endast 412 till 47 dagar om året en stam af fullkomligen väl öfvadt folk med den vana både vid tjensten och disciplioen, som endast genom ståadig öfning kan påräknas, är af ytter sta vigt och angelägenhet, så kan en sådan för kriget fullt tjerstbar stam ej vara mindre i Svenska armåen, än den värfvade styrkan pu utgör. Vill man ifrås berörda antal afräkna det i alla armåsr, och sålunda äfven för vår oumdärliga artilleriet, som hos oss utgör omkring 3,400 man, återstår icke ett antal af 3,000 man vårfvadt infanteri och kavalleri, hvilket actal, långt från att vara öfvnrOlödigt, snarare torde vara för ringa. D-t är lyckligt att sakernas politiska låga i Europa zu synes vara sådant att freden med hvarje å: vinner ny fasthet; men derföre vågar iske jag påstå eler tillstyrka, att armåen till sitt antal inskränkes. Hved serskiidt kavalleriet angår, så står detta vapen i-ett så betydligt ringa förhållande till infanteriet, att disproportionen väcker utlänningens förvåning. Iager arme, om den ock agerar i ett verkligt bergland, sådant som Schweitz, kan aldsles undvara kavalleri för eskorter, fourageringar och kommunikationer trupperne emeilan m. m.: än mera behöfves det i ett land med så vidsträckta kuster som vårt, och hvilket väl har en omvexlande terräng, men tillika stora dalar och slätter. — J-mväl har det blifvit klandradt att krigsadministrationen antagit ett fö-svarssystem, hvari det så kallade centralförsvaret ingår, och det har blifvit såsom ganska felaktigt anmärkt, att perieriep, d.v.r. de yttre gränserna, lembatsutan motsvarande omtanka, hvarifrån man åter velat leda sig till den gsutsalts, alt först i lardets medelpunkt en inträngande fiende skulla möta motstånd. Jag skulle vilja fråga om ett land, med den ofant!iga kuststräcka som vårt, någonsin kan blott genom fästningar på kusterna försvaras? Endast på några få punkter af kusterna kan ett fästaiogsörsvar påtäskas; största delen af landet kuster miste aldeles blifva obefåstade och bero afandra försvarsmedel än fästningar. Sålides är det nödigt att ega nigra starkt befästade orter inne i landet, der ferråder kunna sammandrages. Allensast derigenom att en armee bakom sin rygg har en dylik stödjepunkt blifver det för densamma möjligt att hålla sig i fätet mot en fiendtlig, öfverlägsen invasions-armås eller ock att åstadkomma försvaret af vidsträckta kuster. Jag har i hela detta ämne ingen sakkunskap jag tilistår det, men personer af hög bildning, män uppfostrade i ingeniörsyrket, hvari de utvecklat stor talapg, hafva uppträdt tilt försvar för det så kallade -centralförsvaret, på ettsätt att de erinringar, som deremot blisit gjorda, blifvit i mitt omdöme fullständigt satta å sido. Såsom en stats!yx har blifvit angifvet att armå2n är fördelad i militär-distrikter. Men utan en dylik högre bafälsinstitution vore ju armeen att aggregat af regementen utan någon organisk sammanbållning i det hela! Jag ville veta om det vore rådligt, att den högsta krigsadministrationen skulle omedelbarligen ingripa i alla administrationer eller militäriska deta jar vid hvarje serskildt regemerte, eller om icke förnuftet fordrar att ett krigsbefäl, som handhafver ordnisg och disciplin inom de serskilda delarr.e hvaraf artrsn bestär, skall fiaras? Vi hafva hört klagomål deröfver att indelta armen användas till så kallade arbetskommenderingar. Det är besynnerligt nog att här söres till föremål för klander hvad militä riska skriftställare i andra lånder framdraga såsom et exempel värdt att efterfölja, nämligen det hos oss gemla bruket att till stora offentliga arbeten använda våra indelta soldater. Huru mycken arbetsskicklighet derigenom biiivit utbildad och kommit i sin ordning de serskilda bemorterna till godo, vet en hvar icom detta stånd. A:t en och annan soldat vid dessa tillfällen varit utsatt för olyckor, är visserligen att beklaga, men torde icke gifva någon skälig anledning till klagan, då den fond, hvarmed erbetet bekostas, til! följd af da kontrakt som härom upprättas, är pligtig alt ersätta rskrytsringskostnaden, äfvensom att hålla skadade soldater eller deras hustrur och barn skadeslösa. Dessutom är i sednare tiderna vid de offentliga arbetena oita antsget ett större antal enskilde arbetare, är det bärtill kommenderade soldater utgöra. Det kan således erdast vara förgätenhet af dessa förhållanden, som framkallat asmärkaoisgarne i denna del. Af de berättelser om ifrågavarande acmärkningar, som blifvit genom trycket offentliggjorda, har det visat sig, ait de, som arbetat vid kanalarbeten och dylika större företsg efter enskildt betiog, varit till entalet lika, om ej flere. än det kommenderade krigsfoket. Då jag ej haft tid att bereda mig på detta svaromål, ärnar jag icke heller med faktiska exempel på motsatsen möta den värde talarers påstående, att den förra regeringen saknat stödet af patriotisk bebjertenhet, skapande snille, statsmannablick och ordpande förmåga. Mia tanka är häruti alldeles motaa Jun rärda falareance LL. Man stäreta fältharra AM