möter, att ej missbilliga om sngreppet mot en sådan
makt framksilsr itminstone en enda stämma til för-
svar. Jeg skulle våga itaga mig, att fullständigt be-
svara hr Pet:es yttranda, dock ej nu genast, då jag
derpå var alldeles oförberedd, utan sedan jag hat
någon be:änketid. Att pu begära ea sådan, dertil
finner jag mig likväl icke befogad, då fortsättningen
af ärendet derigenom kommer att uppebållas. En-
dast i några få punkter vill jag således nu försöka
ett svar, dst jag i örigt anser mindre behöfligt, a!
skäl som jag ryss antydt, el!er att hela den historiska
delen af framstallningen ej hör till öfverläggningsäm-
net. Hr Pet: har acmärkt, att den värfvade armeen
vore alltför ta!rik och, om jeg eljest fattat hans yt-
trande rätt, kunde alldeles umbäras. Denna värfvade
arm består af 3 regementer artilleri, 3 gardesrege-
menter, ett regemente lätt kavalleri. Hela numme-
rären består af mellan 5 å 6000 man. Om izom en
arm, hyars största antal utgöres af landtbrukande
soldater med en öfningstid af endast 412 till 47 dagar
om året en stam af fullkomligen väl öfvadt folk med
den vana både vid tjensten och disciplioen, som en-
dast genom ståadig öfning kan påräknas, är af ytter
sta vigt och angelägenhet, så kan en sådan för kriget
fullt tjerstbar stam ej vara mindre i Svenska armåen,
än den värfvade styrkan pu utgör. Vill man ifrås
berörda antal afräkna det i alla armåsr, och sålunda
äfven för vår oumdärliga artilleriet, som hos oss utgör
omkring 3,400 man, återstår icke ett antal af 3,000
man vårfvadt infanteri och kavalleri, hvilket actal, långt
från att vara öfvnrOlödigt, snarare torde vara för rin-
ga. D-t är lyckligt att sakernas politiska låga i Eu-
ropa zu synes vara sådant att freden med hvarje å:
vinner ny fasthet; men derföre vågar iske jag påstå
eler tillstyrka, att armåen till sitt antal inskränkes.
Hved serskiidt kavalleriet angår, så står detta vapen
i-ett så betydligt ringa förhållande till infanteriet, att
disproportionen väcker utlänningens förvåning. Iager
arme, om den ock agerar i ett verkligt bergland, så-
dant som Schweitz, kan aldsles undvara kavalleri för
eskorter, fourageringar och kommunikationer trupper-
ne emeilan m. m.: än mera behöfves det i ett land
med så vidsträckta kuster som vårt, och hvilket väl
har en omvexlande terräng, men tillika stora dalar och
slätter. — J-mväl har det blifvit klandradt att krigs-
administrationen antagit ett fö-svarssystem, hvari det
så kallade centralförsvaret ingår, och det har blifvit
såsom ganska felaktigt anmärkt, att perieriep, d.v.r.
de yttre gränserna, lembatsutan motsvarande omtan-
ka, hvarifrån man åter velat leda sig till den gsut-
salts, alt först i lardets medelpunkt en inträngande
fiende skulla möta motstånd. Jag skulle vilja fråga
om ett land, med den ofant!iga kuststräcka som vårt,
någonsin kan blott genom fästningar på kusterna för-
svaras? Endast på några få punkter af kusterna kan
ett fästaiogsörsvar påtäskas; största delen af landet
kuster miste aldeles blifva obefåstade och bero afan-
dra försvarsmedel än fästningar. Sålides är det nö-
digt att ega nigra starkt befästade orter inne i lan-
det, der ferråder kunna sammandrages. Allensast deri-
genom att en armee bakom sin rygg har en dylik
stödjepunkt blifver det för densamma möjligt att hålla
sig i fätet mot en fiendtlig, öfverlägsen invasions-ar-
mås eller ock att åstadkomma försvaret af vidsträckta
kuster. Jag har i hela detta ämne ingen sakkunskap
jag tilistår det, men personer af hög bildning, män
uppfostrade i ingeniörsyrket, hvari de utvecklat stor
talapg, hafva uppträdt tilt försvar för det så kallade
-centralförsvaret, på ettsätt att de erinringar, som dere-
mot blisit gjorda, blifvit i mitt omdöme fullständigt
satta å sido. Såsom en stats!yx har blifvit angifvet
att armå2n är fördelad i militär-distrikter. Men utan
en dylik högre bafälsinstitution vore ju armeen att
aggregat af regementen utan någon organisk samman-
bållning i det hela! Jag ville veta om det vore råd-
ligt, att den högsta krigsadministrationen skulle ome-
delbarligen ingripa i alla administrationer eller mili-
täriska deta jar vid hvarje serskildt regemerte, eller
om icke förnuftet fordrar att ett krigsbefäl, som hand-
hafver ordnisg och disciplin inom de serskilda delarr.e
hvaraf artrsn bestär, skall fiaras? Vi hafva hört
klagomål deröfver att indelta armen användas till så
kallade arbetskommenderingar. Det är besynnerligt
nog att här söres till föremål för klander hvad militä
riska skriftställare i andra lånder framdraga såsom et
exempel värdt att efterfölja, nämligen det hos oss
gemla bruket att till stora offentliga arbeten använda
våra indelta soldater. Huru mycken arbetsskicklighet
derigenom biiivit utbildad och kommit i sin ordning
de serskilda bemorterna till godo, vet en hvar icom
detta stånd. A:t en och annan soldat vid dessa till-
fällen varit utsatt för olyckor, är visserligen att be-
klaga, men torde icke gifva någon skälig anledning
till klagan, då den fond, hvarmed erbetet bekostas, til!
följd af da kontrakt som härom upprättas, är pligtig
alt ersätta rskrytsringskostnaden, äfvensom att hålla
skadade soldater eller deras hustrur och barn skades-
lösa. Dessutom är i sednare tiderna vid de offentliga
arbetena oita antsget ett större antal enskilde arbe-
tare, är det bärtill kommenderade soldater utgöra.
Det kan således erdast vara förgätenhet af dessa för-
hållanden, som framkallat asmärkaoisgarne i denna
del. Af de berättelser om ifrågavarande acmärknin-
gar, som blifvit genom trycket offentliggjorda, har det
visat sig, ait de, som arbetat vid kanalarbeten och
dylika större företsg efter enskildt betiog, varit till
entalet lika, om ej flere. än det kommenderade krigs-
foket. Då jag ej haft tid att bereda mig på detta
svaromål, ärnar jag icke heller med faktiska exempel
på motsatsen möta den värde talarers påstående, att
den förra regeringen saknat stödet af patriotisk be-
bjertenhet, skapande snille, statsmannablick och ord-
pande förmåga. Mia tanka är häruti alldeles mot-
aa Jun rärda falareance LL. Man stäreta fältharra AM