garne. O-nörmälde, räntefria, kreditiv å 1,000,000 Rår är nemligen anvisadt, för att sätta Riksgäldskonroret i tillfälle att under årets lopp förskju:a de statsbehof, för hvilkas fyllande Rikets Ständer åtagit sig den först under nästkommande år ingående bevillning. Då nu Riksgäldskontoret, i stället för att anlita kreditivet, till det dermed egentligen åsyftade ändamål, användt erhållna öfverskottssamt andra medel, måste samma kreditiv deremot kunna begagna: för de utgifter, hvartill besagda medel, ifall de förräntats, obestridligen lemnat tillgång. Dessutom behöfver ju ej kreditivet reserveras för liqviderandet a den statsfyllnadssumma eller öfriga å bevillningen anvista utgifter, som under de 8 första månaderna a nästa år skola bestridas, enär den under samma tid inflytande allmänna bevillsing kan dertill användas. Efter iakttagande af den af mig anmärkta rättelsen j Utsk:s beräkning öfver ifrågavarande tillgångar, till föjd hvaraf de skulle ökas med den i Banken å Riksgäldskontorets: räkding innestående kontanta bebållniog, eller återstoden af kreditiv-summan, 688,281 Rdr, utgöra desamma således ett sammazräknadt belopp af Rdr 3.172,691. Denna beråkning synes i allt fall ganska inskränkt, enär dervid icke på något sätt afsetts den förbittring i Riksgäldskontorets financiella ställning, som sedan sista riksdag uppkommit genom minskning af Kontorets räntehärande skulder och ökning af des3 fordringar för byggnadsoch odlingsm. il. lån; hvilken skuldförminsknicg, med tillägg ar ökningen i berörde lånefordringar. öfverstiger 600.000 Rdr. — Härmed förenade sig Hr doktor Hallbeck. Hr biskopen doktor Hedren ansåg att då Utsk:; pluralitet emot hans mening beslutst, det ifrågavarande hemställan borde äga rum, den lämpligast kunnat inskränkas dertill, att Rikets Ständer måtte (ilita Utskottet a:t pröfva de till dess handläggning Temitterade motioner, med hufvudsakigt b traktande af de begärda anslagens vigt och nödvändighet förhållande till befintliga tillgånrgarne. Hz Schartau hade ansett följande belopp icke hafva bordt upptagas bland tillgångarne, nemigan: Rir 210,260 af föregåenda Rikets Ständer afsatt fond för stora kreditivet; 163.000 influtne medel för tull å utländsk spanmål, hvilka medel äro stående till Regeringens dispositioa för undsättning i missväxtår; 250,000 ovissa — och först efter åratals förlopp till Riksgäldskontoret inflytande — öfverskott å statsverkets inkomster för åren 1843 och 1844; sart att fjjaktligen den af StatsUtskottet såsom nu di-ponibel ansedda summa af Rdr 2,424 409, borde med Rdr 623.262 förminskas till 4,851,149, af hvilken behå!lninz StatsUtskottet, i sina redan afgifna utlåtanden om statsregleriogen. hemstäilt, att Rikets Ständer måtte anslå Rdr 1,337,675, så att till användande för ämu icke prövade behof återstår en behållnisg a endast Rdr 523,474. — Uti denna reservation insämde Hr Kjellberg. Hr Norin hade funnit att, enligt 68 R. O., det varit StatsUtsk:s skyldighet att, för bedömande af statons tillgångar, innan eiler åtmin:tona samtidigt med tillstyrkandet af statsanslag, till Rikets Svänder inkomma med uapgift på Riksgäldskoutoret; ställving; men då detta, lika litet vid denna som föregående riksdagar, ägt rum, ansåg han det hafva varit StatsU skottet förbehållet att af de äskado anslag, hvilka Utsk. ännu icke medhunnit att pröfva, för sin del godkänna och till Ständernas beslut anmä!a hvad Utskottet, med afseende på de för handen varande tillgångar, fuanit sig äga skäl tillstyrka, samt att Utsk. således icke förr, än vid uppgifvandet af den s. k. statsbristsaumman behöft inkomma med uppgit på Riksgäldskontorets tillgångar. Som imeadlertid denna Tserv:3 Åsigt af saken icke kunnat tiilvinna sig bifall af Utsk:ts pluralitet, samt han såmedelss ansåg sin, i ezenskap af StatsUiskotts-ledamot, hittills ägda rätt att bedöma de tillgångar, som kunna fiazas, hafva blifvit afssurea af det beslut, Utsk. af R. Ständer begärt, och då han derjemto icke ansåg sig sakna skäl berara, att beräkningar kunna göras på yttersta skärfven af statens tillgångar, hvilka alltså, efter hans förmenande, må, hellre för lågt än för högt beräknade, till B, St. anmälas, fann han sig häraf föranlåten aw instämma uti Hr Schartaus afgifaa reservation. Reservationer asfördes ock af He doktor Thoman der, Her Kjeliberg och Norin samt riksdagsfullmäkti g2n Sven Heurlin, And. Nilsson, Petter Pehrsson, Ja nas Johansson, Anders Joh. Sandstedt och Mån: Månssor, som reserverade sig deremot, att det a Riksgäldskontoret lyftada belopa utaf des: på Banker: ägando kreditiv icke afdragits från Kontorets nu be räknade behållning. :