om omsorg, som för ingen del bör åsidosättas, och
om krig inträffar, vore j val tillställdt om armena
saknade erforderligt läkarebiträde. Det är en betyd-
lig skillnad på den bjelp läkarne under krig kunna
lemna och hvad de under freden uträtta. Jag åtmic-
stone är ej öfverdrifvet bänförd af läkarekonsten el-
jest, men är fråga om yttre skador, att förbinda och
vårda ett sår, aftaga en arm eller hämma verknin-
garna af en farsot, hvilken man vet vid sådana till-
fållen sällan cröjer att infinna sig, så blir lätarekon-
sten af helt annan betydelse. Man trodde inom Stats-
Utskottet, att sedan en för detta ändamål nedsatt
kommit utarbetat ett fu:lständigt förslag till fältläkare-
korpsens organisation, kunde Utskottet med allt skäl
hemställa till Ständerna, att bevilja de begärda, der-
till erforderliga medel, helst läkarekorpsen är nöd-
vändig, hurudan armåas form än må vara. På dessa
skäl ansåg Utskottet frågan tillräckligt utredd, för att
undergå pröfnicg i riksstånden, och jag för min del
hade icke föreställt mig det skäl för afslag, att man
borde vänta med afgörande af äfven denna sak, tills
planen för ett nytt försvarsverk hunnit Ständerna fö-
reläggas. Det är visserligen lätt att säga, att man
bör uppskjuta en förändring, för att få den i ett
sammanhang med flera andra afgjord; men man tor-
de likväl omöjligen kunna göra slit på en gång. Ut-
skottet; har utgått från den grundsatts, att en förän-
driog, när allt derför blifvit utredt, är mogen att fö-
retagas. Jag tviflsr på, att genom en återremiss nå-
got vinnes; och att helt och hållet neka till anslaget,
skulle medföra betänkiiga fö:jder, hvarföre jag tillstyr-
ker, att Ståndet måtte bifalla utlåtandet.
Hr Wedberg: Iaom utsk. var man öfsertygad om
behofvet af detta ansiag för det dermed afsedda än-
damålet; att till utförande af likarens, under krig!
-mer än ejest svåra värf, ega yngre och mera raska
personer, i stället för utlefvade gubbar. Ehuru jsg
icke tror nöden i detta all stå för dörren, delar jag
dock utsk. tanka; likväl, och som en ancan sax lig-
ger mig mera om bjertat, den nemligen, att erhålla
anslag till extra provincialläkare, så skall jag icke så
mycket hålla på denna, för att med så mycket m:ra
hopp om framgång kunna påyrka hvad jag anser äsnu
nDödvändigare.
Hr Langenberg instimde med hrr Petrd och Ekholm
och begärde åter: emiss.
Diskussiooen var slutad; votering begärdes, och
denna utföll så, att den ifrågavarande puaktea åter-
remitterades, med förklarande, att ståndet icke ansåg
det tillstyrkta anslaget !ör närvarande betöfligt. Röst-
antalet var 33 mot 17.
Hr Schartau reserverades sig.
Sednare afdelningen af samma punkt, som handlar
om anslag till resstipendium för bataljons- och gar-
nisonssjukhusläkare.
Hr Bergsten: Dit är med ringa bopp om fram-
gång jag uppträder för att få denna punkt återremit-
terad, då man vid den föregående visat sig så njugg.
Men jag såu!le tro det begärda anslaget för reseti-
pendier vara at behofvet högt påkalladt. Utsk. har
förklarat, att utsk. föreställt sig, att vid fördelningen
al det å 8:de huvudtitein uppförda anslag för ress-
stipendier, medel äfven sko!a blifva stt tillgå för det
föremål, som nu är i fråga. Mea nämnda asslag är
allt för ringa, att det skulle vara tillräcäligt för äfven
detta ändamål; hvarföre jag, då jag anser det af
Kgl. Maj:t begärda anslag högst nödigt, finner mig
böra begära återremiss.
Hr Wern: Jag instämmer med den värde tal. och
tror, att vi här i Sverige hava gjort allt för ringa,
för att bereda våra läkare tillfälle, att medelst utri-
kes resor fullkomna och utveckla den höga bildning,
som utmärker denna korps.
Fier2 instämde.
Hr Schartau: Det förundrar mig ej om de, som bi-
fallit nästförutgående del af Statsatsk. uvlåtaade, äfven
tala för denna; men det skul!e deremot mycket för-
våna mig, om de, hvilka ej ville medgifva hvad som
behöfves för att bringa fälvläkarekorpsen i det skick,
som, för att motsvara ändamålet, erfordras, ville nu
vid fråga om resestipensier visa sig mer frikostiga.
Jag yrkar så mycket heldra bifall till denna punkt af
utlåtandet, som ingen af utsk. har sig deremot rs-
serverat. l
Vice talmanven hr Brinck: Jag anhåller, att få re-
servera mig mot ståndets nyss fattade beslut, hvilket
jag måste beklaga vid minaet af det elände, man såg
åren 1808—41809, då flere tusezdetal krigare omkor-
mo af. brist på nödig läkarevård. Hvad denna puskt
beträffar, bade jag äfven härtill velat lemna bifall,
men ser m:g nu, med an! af ståndets förra beslut,
nödsakad yrka återremiss dera.
Hr Kock från Malmö: Efter min förmeaing gagnar
ej mycket tll att på detta sätt, eler medelst anslag)
Lill företagande af resor, söka utbilda läkarevetenska-
pen, om de små lönerne komma att bibehålla Lä-
karekursen är, som maa vet, serdeies möjosam och
depensiv och då tyckes en bataljonslåkarslön af 250
rdr vera alltför ringa, då den unge läkaren har stt
ombesörja, icke blott sin lefnadskostnad, utan äfsen
ofta, att afbetala skulder från den tid han tillbragt
ee a a a