om omsorg, som för ingen del bör åsidosättas, och om krig inträffar, vore j val tillställdt om armena saknade erforderligt läkarebiträde. Det är en betydlig skillnad på den bjelp läkarne under krig kunna lemna och hvad de under freden uträtta. Jag åtmicstone är ej öfverdrifvet bänförd af läkarekonsten eljest, men är fråga om yttre skador, att förbinda och vårda ett sår, aftaga en arm eller hämma verkningarna af en farsot, hvilken man vet vid sådana tillfållen sällan cröjer att infinna sig, så blir lätarekonsten af helt annan betydelse. Man trodde inom StatsUtskottet, att sedan en för detta ändamål nedsatt kommit utarbetat ett fu:lständigt förslag till fältläkarekorpsens organisation, kunde Utskottet med allt skäl hemställa till Ständerna, att bevilja de begärda, dertill erforderliga medel, helst läkarekorpsen är nödvändig, hurudan armåas form än må vara. På dessa skäl ansåg Utskottet frågan tillräckligt utredd, för att undergå pröfnicg i riksstånden, och jag för min del hade icke föreställt mig det skäl för afslag, att man borde vänta med afgörande af äfven denna sak, tills planen för ett nytt försvarsverk hunnit Ständerna föreläggas. Det är visserligen lätt att säga, att man bör uppskjuta en förändring, för att få den i ett sammanhang med flera andra afgjord; men man torde likväl omöjligen kunna göra slit på en gång. Utskottet; har utgått från den grundsatts, att en förändriog, när allt derför blifvit utredt, är mogen att företagas. Jag tviflsr på, att genom en återremiss något vinnes; och att helt och hållet neka till anslaget, skulle medföra betänkiiga fö:jder, hvarföre jag tillstyrker, att Ståndet måtte bifalla utlåtandet. Hr Wedberg: Iaom utsk. var man öfsertygad om behofvet af detta ansiag för det dermed afsedda ändamålet; att till utförande af likarens, under krig! -mer än ejest svåra värf, ega yngre och mera raska personer, i stället för utlefvade gubbar. Ehuru jsg icke tror nöden i detta all stå för dörren, delar jag dock utsk. tanka; likväl, och som en ancan sax ligger mig mera om bjertat, den nemligen, att erhålla anslag till extra provincialläkare, så skall jag icke så mycket hålla på denna, för att med så mycket m:ra hopp om framgång kunna påyrka hvad jag anser äsnu nDödvändigare. Hr Langenberg instimde med hrr Petrd och Ekholm och begärde åter: emiss. Diskussiooen var slutad; votering begärdes, och denna utföll så, att den ifrågavarande puaktea återremitterades, med förklarande, att ståndet icke ansåg det tillstyrkta anslaget !ör närvarande betöfligt. Röstantalet var 33 mot 17. Hr Schartau reserverades sig. Sednare afdelningen af samma punkt, som handlar om anslag till resstipendium för bataljonsoch garnisonssjukhusläkare. Hr Bergsten: Dit är med ringa bopp om framgång jag uppträder för att få denna punkt återremitterad, då man vid den föregående visat sig så njugg. Men jag såu!le tro det begärda anslaget för resetipendier vara at behofvet högt påkalladt. Utsk. har förklarat, att utsk. föreställt sig, att vid fördelningen al det å 8:de huvudtitein uppförda anslag för ressstipendier, medel äfven sko!a blifva stt tillgå för det föremål, som nu är i fråga. Mea nämnda asslag är allt för ringa, att det skulle vara tillräcäligt för äfven detta ändamål; hvarföre jag, då jag anser det af Kgl. Maj:t begärda anslag högst nödigt, finner mig böra begära återremiss. Hr Wern: Jag instämmer med den värde tal. och tror, att vi här i Sverige hava gjort allt för ringa, för att bereda våra läkare tillfälle, att medelst utrikes resor fullkomna och utveckla den höga bildning, som utmärker denna korps. Fier2 instämde. Hr Schartau: Det förundrar mig ej om de, som bifallit nästförutgående del af Statsatsk. uvlåtaade, äfven tala för denna; men det skul!e deremot mycket förvåna mig, om de, hvilka ej ville medgifva hvad som behöfves för att bringa fälvläkarekorpsen i det skick, som, för att motsvara ändamålet, erfordras, ville nu vid fråga om resestipensier visa sig mer frikostiga. Jag yrkar så mycket heldra bifall till denna punkt af utlåtandet, som ingen af utsk. har sig deremot rsserverat. l Vice talmanven hr Brinck: Jag anhåller, att få reservera mig mot ståndets nyss fattade beslut, hvilket jag måste beklaga vid minaet af det elände, man såg åren 1808—41809, då flere tusezdetal krigare omkormo af. brist på nödig läkarevård. Hvad denna puskt beträffar, bade jag äfven härtill velat lemna bifall, men ser m:g nu, med an! af ståndets förra beslut, nödsakad yrka återremiss dera. Hr Kock från Malmö: Efter min förmeaing gagnar ej mycket tll att på detta sätt, eler medelst anslag) Lill företagande af resor, söka utbilda läkarevetenskapen, om de små lönerne komma att bibehålla Läkarekursen är, som maa vet, serdeies möjosam och depensiv och då tyckes en bataljonslåkarslön af 250 rdr vera alltför ringa, då den unge läkaren har stt ombesörja, icke blott sin lefnadskostnad, utan äfsen ofta, att afbetala skulder från den tid han tillbragt ee a a a