er dast vittna om brist på sunda åsigter. Den, som! ifrar för grundsatserna, måste äfven ifra för möjligheten att göra dem gällande. Jag yrkar bifall till betänkandet i begge dessa purkter. Hr Mechel instämde i Hrr Gtåå och Eklunds yttranden. Hr Ekholm ansåg det icke vådligt att, såsom Utskottet tillstyrkt, uppföra anslagen såsom arfvoden, alldenstund på sednare tiden ganska många blott adjurgerade ledamöter fupgerat i Hofrätterna, utan att rättvisan derföre blifvit fämre skipad, än om de varit ordinarie ledamöter med löner på stat; likväl var talaren benägen att gå in på Hr Eklunds åsigt om del tyg ledamöterne i fullmakterna blefvo uttryckligen förpligtade att, i händelse af rserganisation af Hofrätterna, hvilken blefve en oundgäsglig följd af Lag-l meansrätternas indragning, tjenstgöra der de lämpligast kunna placeras; talaren amsåg det likväl då vara skäl att Rikets Ständer gjorde em serskild underd. anhållan, att icke allerart partielt för dessa fem ru ifrågavarande pya tjenster, utan vid tillsättandet af a!la under tiden inom Hofrätterza inträffade ledigheter, samma vi:kor stadgsdes, hvarom talaren ville i vederbörlig ordnieg väcka motion. Reservatiomsvis yttrade talaren den anmärkring, att de nu med fullmakter försedde ledamötar, i bämdelse af ea reorganisation af Hofrätterna, icke måtte äga amspråk att blifva ställda på inaragningsstat. Hr Malmqvist förenade sig med herrår Eklund och Ekholm. Hr Thorn instämde i hr Eiholms åsigt, och trodde att just br Petrås anmärkning, då den kongl!. Bropositionem föredrogs, föranledt Utskottets beslut att endast tillstyrka arfvoden; samma ändamål kunde likväl vinpas, om nämnde vilkor göras på samma sätt, som radan sedan flera år sker vid tillsättanda af domareembsten på landet. Hr Wedberg: Man har klandrat att Uiskottet tillstyrkt det äskade beloppet eadast såsom arfvode och ej såsom lön; jag tror icke någon fara häsaf uppstå; man ser ju ofta unga domare enligt förordnamde förvalta domareembatena i häradsoch lagmensrätterna, utan ast man hör några så beskaffade vådor deraf förespeglas. Kongl. Maj:t har sjelf tillkämnagifvit horätternas förestående om-organisation; om de Rukomma att förändras så, att t. ex. em hofrätt blir inrättad i någon af de norra orterna, hur vill man då i denna nya hofrätt placera ledamöter, som fått fullmakt på embeten i andra hofrätter? Man har visserligen telat om ett vilkor i fullmakterme; men jag litar ej särdeles derpå, utan tror, att om innehafvarne en gång fått lönen på stat, så stanza de nog qvar. En värd tslare har beklagat, att haws yttramde ej syxes hafva rönt nog uppmärksamhet. Jag kan försäkra konom, att alla hans anföranden blifva Jjudeligen i Utskottet uppläste, ehuru sådant i bitärkandet icke omförmäles; mean skulle då nödgas visa alla amdra, som vid re misserza yttrat sig, samma uppmärksamhst, och derigerom upptaga hundradetals namn, syanerligast från Ridderskapet och Adeln. Jag önskar bifall till hvad Utskottet föreslagit. Hr Schartau: De skäl, på hvilka Utskottet föreslagit att beloppet skulle utgå sårom arfvoden och icke under namn af löner, hafva redam af andra talare biifvit tillräckligen utvecklade; jag har icke heller uppträdt för att vidare utbreda mig häröfver, utan för att med min röst medverka dertill, att, på sätt här blifvit yrkadt, benämningen löner raå införas i stället för arfvoden, likvål med det uttryckliga vilkor, att i ful:makterne förbehåll göres om ledamöters skyldighet att underkasta sig em förflyttning framdeles. I Då ändamålet med hvad Utskottet föreslagit icke varit något annat, än att bereda Kgl. Mej:t och Stäoderne full frihat att vid ett annat tillfälle verkställa de förändringar i hofrätternas organisatlon, som kurna finnas nödige, och samma ändamål vinnas gezom den vu föreslagna klausuler i de tillerrade ledamöternas lfullmekter, så kan jag icke bysa någon betänklighet dervid, och är således ej emot en återremiss; men jag förenar mig med en annan värd talare, som önJakat att Stäederna måtte hos Kgl. Maj:t anhålla, att samma klausul finge inflyta icke allenast i dessa fem lansvars-fullmakter, utan i alla deras, hvilka hädanefter komma av tillsättas, intill dess reorganisationen hunnit försiggå. Detta är dessutom icke någon Dyhet, emedan, såsom förut blifvit aemärkt, detsamma redan llänge praktiserats på landet.v Talaren vitsordade äfI ven hr Wedbergs yttrande rörande den uppmärksamIhet, som lemnas åt hr Petres anmärkningar. Hr Kjsllberg instämde. Hr Peti: Till de skäl jog ny:s hade äran anföra, Ibeder jag få tillägga, att, enligt hvad jag tror, LagUtskottet är sysselsatt med utarbetaede af förslag Will len ny arbetsordning för hofrätsteraa. Skulls den leda till det åsyftade målet: förenkliog i arbetssättet och inskränkning i de tidsödande former, som nu gälla, så vore det särledes planlöst, att nu öka domarepersonalea inom hofrätterna. Jag vill dessutom anföra ett exerspel, värdt att tagas i betraktande: Eiter Skånska hofrättens inrättande, gjorde advokatfiskalen i Götba hofrått anspråk på ersättning af staten för en hel bop sportler. Följaktligen kan staten nog få mottaga ersättningsanspråk, utan att sjelf dertill uppmuntra. För öfrigt lärer icke kunna motsögas, att den Bya form man velat gifva åt de här föreslagne fullmakter, skulle blifva ganska oegentlig och antaga karakteren af konstitutorial; ty en fullmakt kan ej gerna linnefatta andra än vanliga vilkor; den mäste vara lika för alla. Ju mer man betraktar omständigheterna vid denna sak, dess mer välgrundadt finger man UtIskottets förslag, och jag hoppas således att flertalet a! Ståndets ledamöte: bifaller densarema., Hr: Wern. vAlven jag håller Utskottet räkning för den försigtighet, hvarmed det gått tillväga, då fråga varit att öka embetsmännens antal, som enligt allmänna omdömet redan är allt för stort och som jag i juridiska vägen icke kan tro blifva till samma antal behöfligt, då en önskad reorganisation försiggått, kreditlagarne blifvit förenklade och förlikningsdomstolar allmänt inrättade. På dessa grunder bifallor jag Utskottets betänkande, och tror att ingentiag vinnes