Article Image
gre kulturtillstånd, har Sverge ägt en seglande flotta och kan icke vara en sådan örutan. Det skull: genom dess öfvergifvande förneka sin forntid och förnedra sin framtid. ö Sedan ångkraften tillkommit, utgör en roende flotta en föråldrad id; dess försvar af de män, som tro sig vara upplysningans pelare och de framskridandea ideernas uttryck, bevisar, att de i verkligheten äro lika mycket efter sin tid i nau!iskt afseende som i politiskt. Eaär Sveriges svaga tillgångar icke tillåta deras spridning på flera håll, och det i sakernas nuvarande förhållande torde vara bevist, att om roddfloitan icke mera är användbar, anser jag att denna bör öfvergifvas, och tilgångarne förenas, dels på avskaffandet af krigsångfartyg, och dels på vidmakthållandet af den seglande flottan, hvilken dessutom i sina barkasser eger ett godt substitul för den roende flottan. När jag sägsr den seglande flottan, ingår jag icke i frågan om den bör utgöras af lirteskepp, eller endast af större fregatter, varande detta en kozstruktionsfråga jag icke tror mig mäktig stt bedöma; hvad jag likväl vet, är, att alla de sjöofficerare, hvilka jag i ämnet rådfrågat, isyncerhet de engelska, anse att linieskeppen, jzmförelsevis till deras kostnad, utöfva en större verkan än fregatter, och således äro mera ekonomiska än dessa. Att Göthsborg uti sskernas nuvarande förhållanden skuile fortfara att utgöra stationen för en roddflotta, syres mig vara obegripligt; äfvensom att Norrige med sina djupa kuster och det stormiga haf, som omger detsamma, skulle fortara stt underhålla en sådan!) Emot hvilken fiende, frågar jag, kunna dessa svenska och norska roddeskadrar väl användas? Passera Skagerack eller Kattegatt kunna de ej utan den största våda. Fientlig landstigning är icke något fall att örmoda på dessa kuster. Hvad föremål! finnes då för deras verksamhet om icke ett inbördes krig, hvilket den åtminstone, som för mer än 30 år sedan ucderbandlat och undertecknat konventionen i Moss, föreningens hofvuddokument, icke kan förmoda. Götheborgs station bör flyttes till Marstrasd, som försvarad af det starka Carlsten, med hamnen hela året om fri från is, och med ett utkik ända öfver till den jutska Skagen, kan uigöra en förträfflig station för ett mindre antal krigsångfartyg och seglande krigsartyg, hvilka i samband med dylika från vår norske vepenbroder (helstYgå-grusde) skulle kunna göra oss till herrar öfver Kattegat och Szagerack, och derigenom till berrar öfver Östersjöhandeln och den sundka tullen; had nytta kuara vi deremot bafva af våra inom Skärgårdarnes trånga gränser instängda roddbåtar! Ea al!män refl-xioa torde Ridderskapet och Adelr tillåta mig att bifoga. Om man på ena sidan betraktar den onekliga dyrbeten at ett Inti skepp, (mindre dyrt likväl än en fästning, hvilken det motsvarar, med försträdet af alt! vara flyttbart och rörligt); betraktar dyrbeten af et krigsångfartyg, och betraktar den ännu större dyr: heten af en roddflotta (med sin talrika besättning och dertill hörande etablissementer, skjul, proviant och sjukfartyg m. m.), och å andra sidan betrakta: rikets inskränkta tillgångar i deras ru varande out vecklade skick, synes man komma till den bedröflig slutsatsen, att Sverige icke mäktar hålla en flotta a hvad slag som helst, tillräckligt stor för att betrygg: rikets sjelfbestånd; så är verkligen förbållandet, on Iman nemligen framgent som hittills vill lägga hel kostnaden deraf på den lefvande generationen; an nat är förhållandet om man fördelar den äfven p Idea kommande generationerne, hvilka uti en framti lisyenerhet åtnjuta fördelarne deraf. Detta kan sk I medelst ett fondsystem, i I.khet med hvad andra na tisner nyttja, för att utföra stora företag, utveckl sina förmögenheter och sätta i rörelse sina kraftei I Dessa finnas äfven i Sverige, men komma att blifv förborgade så länge statskrediten icke kallas för at utvecila dem. Fio:tans iståndsättande i sitt fullständiga och be hösiga skick utgör således i första rummet en finans Ifåga, hvilken jeg vördsamt vågar innesluta i Ride Joch Adelns fosterländska och mogna omtanka. I) Hvalöarne äro det enda grunda vatten på Norrige kuster ; men hvem i Herrans namn ämnar sig dit ir —R————

15 november 1844, sida 2

Thumbnail