gre kulturtillstånd, har Sverge ägt en seglande flotta
och kan icke vara en sådan örutan. Det skull: ge-
nom dess öfvergifvande förneka sin forntid och förne-
dra sin framtid. ö
Sedan ångkraften tillkommit, utgör en roende flotta
en föråldrad id; dess försvar af de män, som tro
sig vara upplysningans pelare och de framskridandea
ideernas uttryck, bevisar, att de i verkligheten äro
lika mycket efter sin tid i nau!iskt afseende som i
politiskt. -
Eaär Sveriges svaga tillgångar icke tillåta deras
spridning på flera håll, och det i sakernas nuvarande
förhållande torde vara bevist, att om roddfloitan icke
mera är användbar, anser jag att denna bör öfver-
gifvas, och tilgångarne förenas, dels på avskaffandet
af krigsångfartyg, och dels på vidmakthållandet af
den seglande flottan, hvilken dessutom i sina barkas-
ser eger ett godt substitul för den roende flottan.
När jag sägsr den seglande flottan, ingår jag icke i
frågan om den bör utgöras af lirteskepp, eller endast
af större fregatter, varande detta en kozstruktions-
fråga jag icke tror mig mäktig stt bedöma; hvad jag
likväl vet, är, att alla de sjöofficerare, hvilka jag i
ämnet rådfrågat, isyncerhet de engelska, anse att li-
nieskeppen, jzmförelsevis till deras kostnad, utöfva
en större verkan än fregatter, och således äro mera
ekonomiska än dessa.
Att Göthsborg uti sskernas nuvarande förhållanden
skuile fortfara att utgöra stationen för en roddflotta,
syres mig vara obegripligt; äfvensom att Norrige med
sina djupa kuster och det stormiga haf, som omger
detsamma, skulle fortara stt underhålla en sådan!)
Emot hvilken fiende, frågar jag, kunna dessa svenska
och norska roddeskadrar väl användas? Passera Ska-
gerack eller Kattegatt kunna de ej utan den största
våda. Fientlig landstigning är icke något fall att
örmoda på dessa kuster. Hvad föremål! finnes då
för deras verksamhet om icke ett inbördes krig, hvil-
ket den åtminstone, som för mer än 30 år sedan uc-
derbandlat och undertecknat konventionen i Moss,
föreningens hofvuddokument, icke kan förmoda. Gö-
theborgs station bör flyttes till Marstrasd, som för-
svarad af det starka Carlsten, med hamnen hela året
om fri från is, och med ett utkik ända öfver till den
jutska Skagen, kan uigöra en förträfflig station för
ett mindre antal krigsångfartyg och seglande krigs-
artyg, hvilka i samband med dylika från vår norske
vepenbroder (helstYgå-grusde) skulle kunna göra oss
till herrar öfver Kattegat och Szagerack, och derige-
nom till berrar öfver Östersjöhandeln och den sund-
ka tullen; had nytta kuara vi deremot bafva af
våra inom Skärgårdarnes trånga gränser instängda
roddbåtar!
Ea al!män refl-xioa torde Ridderskapet och Adelr
tillåta mig att bifoga.
Om man på ena sidan betraktar den onekliga dyr-
beten at ett Inti skepp, (mindre dyrt likväl än en
fästning, hvilken det motsvarar, med försträdet af alt!
vara flyttbart och rörligt); betraktar dyrbeten af et
krigsångfartyg, och betraktar den ännu större dyr:
heten af en roddflotta (med sin talrika besättning
och dertill hörande etablissementer, skjul, proviant
och sjukfartyg m. m.), och å andra sidan betrakta:
rikets inskränkta tillgångar i deras ru varande out
vecklade skick, synes man komma till den bedröflig
slutsatsen, att Sverige icke mäktar hålla en flotta a
hvad slag som helst, tillräckligt stor för att betrygg:
rikets sjelfbestånd; så är verkligen förbållandet, on
Iman nemligen framgent som hittills vill lägga hel
kostnaden deraf på den lefvande generationen; an
nat är förhållandet om man fördelar den äfven p
Idea kommande generationerne, hvilka uti en framti
lisyenerhet åtnjuta fördelarne deraf. Detta kan sk
I medelst ett fondsystem, i I.khet med hvad andra na
tisner nyttja, för att utföra stora företag, utveckl
sina förmögenheter och sätta i rörelse sina kraftei
I Dessa finnas äfven i Sverige, men komma att blifv
förborgade så länge statskrediten icke kallas för at
utvecila dem.
Fio:tans iståndsättande i sitt fullständiga och be
hösiga skick utgör således i första rummet en finans
Ifåga, hvilken jeg vördsamt vågar innesluta i Ride
Joch Adelns fosterländska och mogna omtanka.
I) Hvalöarne äro det enda grunda vatten på Norrige
kuster ; men hvem i Herrans namn ämnar sig dit
ir —R————