rr ett RNA SRA NEAR ———LL er het var hela slutet jemte sortien Jyckadt. Fsu Heiberg är Giovanninas, en intagande Giovanrina2, men vid ett par tillfällen stegrade hon sin khänsla till någonting maniereradt, hv.lket tyvärr i de flesta roller stundtals skämmer hennes annars så konstnärligt utbildade spel. Af fru Heiberg kas man lära hvad det vill säga att på scenen röra sig skönt; henze3 attityder äro oftast verkligt plastiska mönster och redan hennes gång har ett frappant behag. Likaså är hennes deklamation i allmärhet förträfflig; danskarna tycka dock sjafva att hon emellanåt uttalar orden alltför accentueradt och liksom litet skademiskt, och de he kanske icke alldeles orätt bäri. I Gioacchino får man för öfrigt se fru Heiberg dansa en taran:ella, och på ett sält, rom, åtminstone icke för den i denskonstens högre mysterier oinvigde, lemnar något att önska. Hon lärer ock, på samma egätt som mamsell Högqvist, ba börjat sin cceniska bana vid billetten. Jag har väntat att få höra någon musikpjes på kungliga teatern, men det högsta, som i den vägen presterat:, bar varit Ksli!en i Bagdadn. Der lyriska scenen lärer verkligen i det goda Köpen bamn stå på serdeles klena fötter. Gläser, der nye kapellmästaren, bar drifvit upp orkestern til en respektabel fulikomlighet, men det är ock allt Sångläraren, den för öfrigt med rätta högt vär derade Rung, låter inöfva den ena operan efte den andr2, men ingen går. Man arbetar nu p ett skådespel af Overskou med musik af Rung kalladt Stormen på Köpenhamn, Besynnerlig nog lår detta stycke, som spelar, vid 4659, ur sprungligen innehållit så mycket — skandina vism, att teaterstyrelsen icke velat antaga det