illverkiings-beloppet med vida större säkerhet
kall kunna uträknas och kontrolleras, än efter
vannerymd, Gå den minsta på förhand ej beräk-
eliga förändring i pannans konstruktion helt och
vållet rubbar den derpå uppställda beräkningen.
Då nu derjemte det I dessa länder visat sig,
lt, genom bränvinsbränningens koncentrering inom
ett förre antal fabriker, export af varan mot en
billig drawback kan påräknas till vinst för landet
det hela, samt att, då den dagliga tillgången å
varan för en och hvar äfvenledes sålunda min-
skas, äfven det moraliska ändamålet, fastän på
en indirekt väg, derigenom befordras, så hade,
efter min förmening, det rätta sättet för denna
frågas behand:ing nu varit att tillstyrka Rikets
Ständer att hos Kongl. Maj:t anmäla de ofvan
framställde hufvudgrunder, såsom de erkändt rik-
tiga för en rationeli bränvinsörfattning, samt att
bestämma skatten för hvarje kanna bränvin, som,
enligt den antagna grunden, ansågs kunna tillver-
kas, till 4 sk. Bko; bvarefter R:kets Ständer tor-
de hafva kordt till Kongl. Mj:t framställa den
underdåniga anhållan, att K. M:t, efter iphemta-
de noggranna upplysningar om sättet, på hvilket
dessa hufvudgrunder för närvarande äro i Preus-
sen och Danmark tillämpade, måtte låta för öfrigt
utarbeta de vidare reglementariska stadganden,
som i och för bestämmandet af en på dessa huf-
vudgrunder byggd förordning blefve af nöden.
Väl vetande, att dessa grunder ej låta tillämpa
sig utan en alltför stor svårigbet på den mängd
miadre bränvinspsnnor, som finnas i vårt land,
och med kännedom, att svenska allmogen ej an-
ser siz kunna eller vilja astå från den rättighet,
som ifrån äldre tider tillbaka varit densamma
tillarkänd, att bedrifva bränvissb änning till sitt
hu:behof, syntes det mig hkväl för att få dessa
ritionella grunder antagne, åtminstone för den
till afsalu bedrifna bränvinsbränningen, vara nöd-
vändiet att skilja bränviostillverkningen i tvenne
afdelningear, nemligen: bränvinsbränning till verk-
ligt husbehof, och bränvinsbränning hufvudsakligen
beräknad till afsalu.
Med den första skulla afees den rättighet, som
hvarje svensk jordegare hittills haft att till sitt
inskränktare behof tillverka bränvin af egna pro-
dukter, likaväl som han får baka och brygga;
och borde denna rättizshet, i afseende på tiden,
vara tillåten hela året om, af det skäl, att be-
hofvet deraf, såsom påräknadt biträde vid krea-
turens utfodring, för olika personer inträffar vid
otika tider, samt skatten låg, emedan erfarenhe-
ten visat, att höjning i skatt, liksom inskränk-
ning i tid, endast retat äfven den rcindre tillver-
karen att med mera fart drifva sin panna, för att
kunna erhålla de till den högre skatten nödige
medel. Pannerymden borde deremot vara in-
skränkt till högst 20 kannors rymd, äfvensom all
slags konstapparat förbjudas, då ej tillverkning till
afsalu, utan blott för eget behof, är ändamålet.
Med den andra afdelningen eller bränvinsbrön-
ning till afsalu skulle åter förstås all tillverkning
med annan spparat än enkel 20 kannors panna,
skatten dervid beräknas efter mäskekarens kubik-
innehåll, men deremot intet maximum för pan-
nans rymd eller beskaffenhet bestämmas.
Utskotten hafva nu i stället väl antsgit den
föreslagna skillnaden mellan de båda slagen af
bränvinsbränning samt medgifvit åt Lusbehofs-
bränningen frihet i tid, men, då frågan blef om
beskattningen å densamma, frångålt den en gång
antazna principen, och för densamma bibehållit
4841 års höra tariff, ledande endast till en for-
cerad tillverkning.
Likaledes hafva utskotten vid stutlig votering,
med 39 röster emot 37, afslagit den rationellsre
beskattningsgrunden för salubränningen efter mä-
skekarens kubikinzehåll, och i stället bibehållit
den såsom felaktigt erkända samt sedan sträfvat
alt genom höjd bsräkning af tillverkningsförmåga
m. m. fortgå på samma bana som hittills, ehuru
erfarenheten ådsgalsgt, att den sllt hittills ledt till
ett mål, motsatt det, man velat ernå.
Härmed förenade sig biskop Brubn, prosten Sidner,
doktor Utterström, Lars Boöthius från Stora Koppar-
bergs lin, Pehr Mattsson fr. Westernorrland, Johan
Persson fr. Upsala län, Petter Classon fr. Elfsborgs
län, Lars Rasmusson fr. Bohus Jäs, Lars Olsson fr.
Stora Kopparbergs län och Ephraim Larsson fr. Elfs-
borgs län. (Forts. följer.) —
CYTIAMN ECTS: FT JM Jaa 0 Mara