illverkiings-beloppet med vida större säkerhet kall kunna uträknas och kontrolleras, än efter vannerymd, Gå den minsta på förhand ej beräkeliga förändring i pannans konstruktion helt och vållet rubbar den derpå uppställda beräkningen. Då nu derjemte det I dessa länder visat sig, lt, genom bränvinsbränningens koncentrering inom ett förre antal fabriker, export af varan mot en billig drawback kan påräknas till vinst för landet det hela, samt att, då den dagliga tillgången å varan för en och hvar äfvenledes sålunda minskas, äfven det moraliska ändamålet, fastän på en indirekt väg, derigenom befordras, så hade, efter min förmening, det rätta sättet för denna frågas behand:ing nu varit att tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t anmäla de ofvan framställde hufvudgrunder, såsom de erkändt riktiga för en rationeli bränvinsörfattning, samt att bestämma skatten för hvarje kanna bränvin, som, enligt den antagna grunden, ansågs kunna tillverkas, till 4 sk. Bko; bvarefter R:kets Ständer torde hafva kordt till Kongl. Mj:t framställa den underdåniga anhållan, att K. M:t, efter iphemtade noggranna upplysningar om sättet, på hvilket dessa hufvudgrunder för närvarande äro i Preussen och Danmark tillämpade, måtte låta för öfrigt utarbeta de vidare reglementariska stadganden, som i och för bestämmandet af en på dessa hufvudgrunder byggd förordning blefve af nöden. Väl vetande, att dessa grunder ej låta tillämpa sig utan en alltför stor svårigbet på den mängd miadre bränvinspsnnor, som finnas i vårt land, och med kännedom, att svenska allmogen ej anser siz kunna eller vilja astå från den rättighet, som ifrån äldre tider tillbaka varit densamma tillarkänd, att bedrifva bränvissb änning till sitt hu:behof, syntes det mig hkväl för att få dessa ritionella grunder antagne, åtminstone för den till afsalu bedrifna bränvinsbränningen, vara nödvändiet att skilja bränviostillverkningen i tvenne afdelningear, nemligen: bränvinsbränning till verkligt husbehof, och bränvinsbränning hufvudsakligen beräknad till afsalu. Med den första skulla afees den rättighet, som hvarje svensk jordegare hittills haft att till sitt inskränktare behof tillverka bränvin af egna produkter, likaväl som han får baka och brygga; och borde denna rättizshet, i afseende på tiden, vara tillåten hela året om, af det skäl, att behofvet deraf, såsom påräknadt biträde vid kreaturens utfodring, för olika personer inträffar vid otika tider, samt skatten låg, emedan erfarenheten visat, att höjning i skatt, liksom inskränkning i tid, endast retat äfven den rcindre tillverkaren att med mera fart drifva sin panna, för att kunna erhålla de till den högre skatten nödige medel. Pannerymden borde deremot vara inskränkt till högst 20 kannors rymd, äfvensom all slags konstapparat förbjudas, då ej tillverkning till afsalu, utan blott för eget behof, är ändamålet. Med den andra afdelningen eller bränvinsbrönning till afsalu skulle åter förstås all tillverkning med annan spparat än enkel 20 kannors panna, skatten dervid beräknas efter mäskekarens kubikinnehåll, men deremot intet maximum för pannans rymd eller beskaffenhet bestämmas. Utskotten hafva nu i stället väl antsgit den föreslagna skillnaden mellan de båda slagen af bränvinsbränning samt medgifvit åt Lusbehofsbränningen frihet i tid, men, då frågan blef om beskattningen å densamma, frångålt den en gång antazna principen, och för densamma bibehållit 4841 års höra tariff, ledande endast till en forcerad tillverkning. Likaledes hafva utskotten vid stutlig votering, med 39 röster emot 37, afslagit den rationellsre beskattningsgrunden för salubränningen efter mäskekarens kubikinzehåll, och i stället bibehållit den såsom felaktigt erkända samt sedan sträfvat alt genom höjd bsräkning af tillverkningsförmåga m. m. fortgå på samma bana som hittills, ehuru erfarenheten ådsgalsgt, att den sllt hittills ledt till ett mål, motsatt det, man velat ernå. Härmed förenade sig biskop Brubn, prosten Sidner, doktor Utterström, Lars Boöthius från Stora Kopparbergs lin, Pehr Mattsson fr. Westernorrland, Johan Persson fr. Upsala län, Petter Classon fr. Elfsborgs län, Lars Rasmusson fr. Bohus Jäs, Lars Olsson fr. Stora Kopparbergs län och Ephraim Larsson fr. Elfsborgs län. (Forts. följer.) — CYTIAMN ECTS: FT JM Jaa 0 Mara