. I sfseende på den invändning, stt en framställnin
till K. M. ej är af behofvet påkallad och mindr
lämplig, då K. M. förklarat sig vara betänkt uppå at
låta utarbeta ett förslag i samma syte, eller afscend
embetsverkens förenkling, har Utsk. trott, att det kun
de för K. M. vara af vigt att i ett så maktpåliggand
ämne årcyo izhemta R. St:s tanka, helst då departe
mental-styrelsen under en längre tid varit införd, oc
R S:. således ru kunna yttra sig i ämnet med de
sakkännedom, som endast erfarenheten kan lermra. P
sålunda anförde skäl tillstyrker Uisk. R. St., att till A
MM. frambära uttrycken af sin tacksamhet för K
M:s förklaring, att emb:tsverkens-förenkling och re
orgaxisation utgöra elt ef föremålen för E. M:
omtanka, samt hos K. M.i underdånighet anhålla, at
denna reorganisation måtte få byggas på den grunda
att, sedan all domsrätt, äfvensom alla fiskaliska oc
revisionsbestyr blifvit från de administrativa verket
öfverflyttade på de andra verk, K. M. deriill ka
finna lämpliga, samtliga de administrativa verket
måtte föräneras till byråer eller afdelningar unde
de respektive stals-departementen.
Betraffand2a stut!igen riksdagswlmäktigen J hen Jo
hanssons framstäilviog, att R. St. måtte fästa K. M:
uppmärksamhet på nödvändigheten af indragnipgar ia
om arm2r, flottan och presterskapet m. m., så oci
cå de ämner, dit dessa frågor böra, deis förekommi
vid uppgörandet af statsreglsringen, och dels komma
hvad presterskapets löner och indragniag af biskops
med flere embeten och tjenster beträffar, att af Stats
samt A:!männa Becsvärs- och EkonomiUtskotten gemen
samt behandlas, har Utsk. j nu kunrat förslagen här
om till besvarande upptaga, utan hemställer vördsami
att de må i den ordning, bvari de här förekommit
lemnas utan aseende.
Emot Utsk:s beslut reserverade sig Hr lektorn Ljung
dahl ech rizedagsfulmäktigen Nils Strind und.
GERE
Borgareståndets diskussion öfver Ekonomi
Utskottets betänkande M 37, i anlednin:
af Hr Schartaus motion om leveranskanr
deln.
(Sut från gårdagsbl.)
Hr Anders Berg. Det kunde kerska vara rog fö
mig stt instämma med hr Schartiu, com på ett för
tjenstul:t sätt utredt förevämnde ämne; men då j:
är hatare af vinglerier, anser jog mig böra serskilc
yttra nägra ord i ämnet. Det är dervid jag först u
trycker min tecksamhet emot utsb:s ledamöter för de
sätt hvarpå ifrågavararde motion blifsit icom u!st
behandlad. På det a! utsk. föreslagna sättet kan lc
veransbandela möjligen iaskrärkas och föras inom gräs
sorne ör verkliga efftrer, hvilket nu icke är fallei
ty den tillhörer snarsre kat-gorien af spel än ffir
hvilket motionären temligen tydligt utvecklat. Vises
på detta stel har ock, så:om fallet är med and:a spe
sällan tillört da spelande någon bitvad, helst de, fö
ledde af de tillfällig vinst, merendels sedermera g
nom spelsts fo:tsittarde rusat till sitt förder. Da er
de, som skördat nigon vinst deraf, äro några mäklarc
till hvilka både den vinnande och tappande måst ska:
ta såsom till en polang. Men missteger sig mycie
om man tror att det egeutligan är handlsede, soi
sysselsatta sig med dylika effarer. De bediifvas lik
ofta af personer, för hvilka de borde vara alldels
fremmarde, såsom embetsmän, vaktmästare, äfvereo:
af oförståndiga yoglingar, med få ord, af alla klass:
Den, sam under en lärgroe tid varit vittne till leveran
handelsraseriet, har -ock verit i tillfälle att s8 buru e
mångd personer detuader förspillt egen cch famija
välfärd. Således ansåg jag det vara tillåtet, sti gläd
sig åt hvad utsk. till förekommande af dylika olyckt
föreslagit, och jag anhåller derföre om bifell till föj
slaget.
Her Jundelius och K. A. Almgren instämd?.
Hr Kock från Mal!mö: gillade hr Biliströms anmäl
ningar emot betänkardet, och anmärkte ytterligare e
yttranda i detsamma; der står nemliges: de kontra
herandes personliga berkeffenhet utgör en sulsede
egentviiga garantin; detta vore klart, men tal. önskad
att rågon af utst:s ledernöter ville dechiffrera hva
som menes med den derpå följande menisgen: Vi
en öfveriåtelsen otce.,, — — då det icke kan nekes, al
om an slutsedel öfverlåtes till aldrig så många, måst
dock de första kontrahenterna svara för kontraktet
uppfyllande i händelse de sista det j :örmå. Sil:de
borde detta åtminstone icke hafva förarledt utsk. al
leda sig till det resultat hvartill det kommit. 1 an!
af hr Schartaus yttrande, alt virsten går söderut, till
kännagaf tal., att han icke bedrivit dylika äfventyrlig
affirer. Hvad jemförelsen mellan decna handel oc
raffeliådan angick, så ifrågakom vid all handel, at; de
ena kontrahenten riktade sig på den andras bekostnad
Avmärkniogarne mot tas yttrande, att denna förfait
niog kunde eluderss, hölla icke, heller ståad; ty on
en köpman på Stockholms börs anmodada en mäklar
att åt sig köpa varor på leverans utan meddelande a
förskott, så apstsff:de denne nog säljare utan att vi
dare inlåra sig i effiren; och detta kunds fortsätta
mellan 20—30 personer, utan synbsr mäklareåtgäre
Tal. bestred icke, att andra pirsoner än köpmän be
fattade sig med levararshardel, men tviflado att ma
fi.ge so någon sutsedel, som vandrat gerom fl.
händsr, der icke flira köpmän deltagit i sffirep. Hea
ett annat yttrasde baitriffir, medgats väl, att S:ock
holm, såsom centralpuokten för rörelsen, vora af vig
och betydenhet, men det vore derför icke Sverigz, oc
således torde vara obthöfligt, att en lag stiftades en
kom för Stockholms skull.
Hr De Marå fann med röja, at utsk. tillstyrkt bi
fall till motionen; ifail uti betänkandet några briste
al jaridisk art förefunnes, Vore det att hoppas, a!
KE. M, ifall förslag.t vicner aseende, afhjoiper desam
ma iozaa förslaget öfvergår till leg. Det är ofta här
delsen, att hvad som kommer från Ständerpa i pet
tlanastig är hahäftidt med föl och s8å cå Ntarhetad: