pade under strid emot Sveriges och deras egen valde Konung. EP (Slutet fö!jer.) Z A———EREEEEE RR. Ran — Ridderskap:t och Adelrs plenum i går afton upptogs, utom protokollsjusteriog, endast af två ämnen. Presidenten baron Cederström uppläste nemligen, i anledning af ett föregående yttrande, som han haft vid föredragniovgen af sjette hufvudtitelm, en särdeles originel skritt af Hr professor Sefström, inneattande ett utlåtande rörande kopparoch si:fvermalmsanledningen vid Schärgeli berg uti Norrbotten, med afseende å ifrågasatt statsanslag till uadersöksing om en väganläggnirg från nämnde berg till norska kusten, hvilket baron Cederström förordade. Denna prof. Sefströms skrit, som vi efter protokollsjusteringen skole meddela, remitterades till StatsUtskottet, jemte frih Cederströms yttrande och några anmärkningar af Hr L. Hjeta. Derefter följde en temligen vidlyftig och animerad diskussion angående invalidinrättningen vid Ulriksdal, hvars upphörande Stat.:Uiskottet tillstyrkt på grund ar anstä!ld kalkyl, att det ej skulla kosta mer än hälften emot nu, om invaliderne pensionerades och fingo inackordera sig på landet. Proposition var redan framställd på bifall, då H. E. grefve Bjärnstjerna anmälde sig, och utan att precist vilja motsätta sig bifall till Utsk:3 tillstyrkan, elier neka riktigheten af dess skäl i ekonomiskt hänseende, sökte visa nyttan af inrättningens tillvaro genom den morali ka verkan det skall utöfva på den i ijenst varande soldaten. Friherre J. Cederström åter begärde bestämdt afsiag, dels under instämmande i Grefve Björnstjernas åsigt, dels derföre, att invalidinrättningens fonder till en del skulle vara tillkompe genom enskilda bidrag. Till en del talade äfven Friherre Nils Palmstjerna på denna sida och ville bifalla en del, men afslå en del af betänkandet. På andra sidan ytsrade sig Hrr Mannerskants, L. Hjerta, von Hartmansdorff och Gripenstedt. Hr Rosenblad fann väl betänkligt att vidröra en inrättning, som hade till skapare den store härföraren Carl XIV, men efter öfvervägsnde af öfriga skäl, slutade han dock med att bifalla Utskottets förslag. Detta föranledde äfven Presidenten Westerstrand, som i början tycktes opponera sig, att instämma. Krigsministern, Frih. Peyron, yttrade sig äfven helt kort i denna fråga, att ändamålet med inrättningen från början var vackert, men ansåg, med afseende å nuvarande förhållanden, bäst att bifslla betänkandet. Vid proposition från Landtmarskalken, hördes ock ett nästan allmänt Ja; men Frih. Cederström begärde votering, som utföll med 74 Ja för bifall mot 22 Nej. — Uti Presteståndets p!enum i går afton diskuterades Lagutskottets betäskande JM 48, i anledning af väckt motion om ändringar i ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter. (Se A. B. för d. 24 sist!. Oktober.) På flere talares yrkaode ble! ingressen återremitterad, emedan man ville hafva den indelad i pstagrafer, samt dess i allmänna ordalsg affattade föreskrifter mera bestämdt uttalade. Tillägget till 4 att den statsrådsledamot, hvilken tillstyrker emot verkställigheten af tryckfribetslagen stridande åtgärder, elJer underlåter att deremot göra föreställniog, ej vidare fingo i rikets tjenst nyttjas, afslogs, såsom varande alltför strängt. Förslaget argående införande al ett moment om ansvar erligt 1 kop. 42 rättegångsbalken för statsrådsledamot, som i andra, än de i ansvarighets!agen serskildt uppräknade fall, uppenbarligen handlar emot grusdlagarnes tydliga föreskrift etc., föranledde någon diskussion, hvarvid doktor Säve skriftligen utvecklzde motizerna för sia motion, hvilken förarledt utskottets fö:slag, och doktor Ödmann talade om Rödvändigbeten af en straffdeståmmel!so, enär grundlagen anbefeller, att anmärkniogar, då fog dertill finnes, skola görss cmot statsrådsledsamöterna. Biskop Hallström var af samma tanka. Deremot fuano biskop Holmström samt doktorerna Anjou och Norström ifrågavarande stadgande aildeles olämpligt. Vid votering afslogs iörsleget med 26 röster mot 15. I biskop Hallströms mot besutet afgifna reservation instämde flera. — Vote:isg om bibehållande elier uteslutande af 6 S, som derefter anstäildes, ut ö:l med 29 ja och 13 nej. — Hrr Homström och Lunzblad bråkade litet med ordet pbevisiiger, hvilket skulle hafva icflutit på orätt ställe i den föreslsgna 7 , hvadan donna S. som i öfrigt biölls, blef återremitterad. Lsgutskottets betänkanda angående den uppenbara kyrkoplikters afskeffsnde i vissa fall, företogs derefter. Hr Odelberg hade ett skriftligt anförande om bittra rukter af den filantropiska riktnisg lagstiftningen på jednare tider tagit. Talsren yrkade återremiss och att den uppenbara kyrkoplikten måtta bibehållas för passande uppföraade i kyrka och för våld mot föräl rar. För den förra sortens förbrytelser vitle äfven prosten Sidner hafva kyrkoplikten qvar; men för öfrigt önskada han dess afskaffande, sedan den frångått sin bestämmelse, så att den numera alstrade förbittring marare än förbättring. Doktor Reuterdahl sade sig ej heller vara någon vän af pliktpall:n, men trodde att mar kunde dröja med alla fösändringar i detta hänseende, ilis förslagen till ny kriminaloch kyrkolag inkomme. Betänkandet afsloge. Statsutskoitets betänkande 4 45, hvilket tillstyrst upplösning af invalidiorättniogen på Ulriksdal, bi3. NR RR