Hr Kock från Ma!m, bV:sserligen hst mycket o!oå!
blifvit bedrifvet genom den af m tionären öfverkla-!
gade leveranshandeln, hvilken dock å andra sidan ge-
hom sin oinskränkthet för mången varit :yttig och väl-
görande, hvadan det beror på att utröna hveråt öf-
vervigten lutar. De varuartiklar, som utgöra föremål
för dessa leveransslut, äro buvudsakligen spanrmål! och
bränvin, dem jordbrukaren i de rikare produktions-
orterna furnit sin fördel vid att här på förband af-
yttra, antingen för att derefter under den långa vin-
tren, då sjöarten är eafbruten, kunna lämpa sin febri-
kation och sitt inköp, eller för ett betrygga sig emot
de prisfall, sem vanligen inträffa vid en större tillför-
sel på en gång. Lika ofta ha konjunpkturerna låtit
köparen skörda vinning af omsorgen att i god tid
förstkra sig om sitt behof, hvaraf skönjes att leve-
ranshandel, så!unda bedrifven, länder till ömsesidig
båtnad. Imedlertid har lättheten att utan fond kun-
na uppgöra dyka affärer framkallat obetärksamma
spekulationer, hvilka urartat till det vingleri, hvarö-
ver motionären uppdragit en sannicgserclig tafla; mer
månne det i en tid, då opinion och lagstiftning i ö-
rigt terdera åt näringsfrihetens obehicdrade utveck-
lirg, kan vara skäl att för ett missbruk, som lätt in-
nästlar sig i hvarj-handa företag, omgärda en handels-
gren med stadgarden huru och under hvad vilkor
den får utöfvas? Ett sådant stadgande, som det i be-
tänkandet föreslagna, vore efter mitt omdöme ett hin-
derligt och betur gande ivgrepp i den allmänna rörel-
sen, enär leveranshandelns missbruk, endast undan-
tagsvis kändt i det öfriga landet, uteslutande har sin:
stapel på Stockhoms börs, för hvilken detsamma så-!
ledes egentligen blefve skapadt. Och huru opraktisk
vore icke en lag, som så lätt kan eluderas? Des har
närmsst att motsvara ett förbud i tultaxan på er
nödvändighetsvara, som man ser alla begsgra, och
hvarpå a!lesiädes finnes god tillgårg. Ty icke kunde
man förhirdra mäklaren att hemligen, utan slutsedels
uppgörandea, och följakviigen uten bsatiogande af för-
skott, sammanlånka en hel kedja af fäljara och kö-
pare till en och samma vara. Högloflige Utskottet
åberopar ex:mpel från Preussen, der påbud blifvit ut-
färdadt argående leveransen på tid af jarnvägsaktisr;
men dessa äro icke pågon handelsvara, utas snarare
föremål för ett s!ags fondspel. och dessutom är detta
enstaka fal långt ifrån att jomföras med den kraft-
yttriog, Utskottet tillstyrker, hvilken i sina bestäm-
melser omsluter al!a varor, af hvad namn da vara
månde, således en utsträckaing i förmynderskap öfver
handeln i vårt land, hvarpå det troiigen blefve svårt
att någorstädes uppleta motsiycke, ej ers uii absolu-
tismens högsäte, vår östra gracnstat, der man be-
stämdt käsper att leveragsslut fritt uppgöres i mång-
faldigt större skala än här. Ett missbruk af denna
beskaffenhet, hvilken på ef punkt iosmugit sig, inne-
bär, bringadt till ytterlighet, sitt eget korrektiv och
skall o7e bart bestreffa sig sjelf, utan rågon lagstifta-
rens mellankomst, isynnerbet om den högre esprit de
corps, som jag antager rådande inom hufvudstadens
hande!sklass, gifver ett kraftigt handtag att med ro-
tan upprycka det onda,. Yrkade afslag å betänkandet.
H: Billström. D-et lärer väl ej kunna nekas, att
teveransbandeln är en loflig och af lagen godkänd ac-
tu;, som af hvar och en enskild man fritt och obe-
hindradt må utöfvas, och så länge denna sats är gäl-
lande, måste det vera inkooseqvent, ja orimiigt att
vilja förhind:a mäklares befsttarde dermed, allden-
stund dessa äro tillsatte för att vid handelsaffirers
uppgörande lemna erforderligt biträde.
Då man nu icke tiiltror sig eller finner behof af
att göra inskräckning i leveranshandeln, man och man
emellan, lärer också följa, att man icke heller bör
lägga band på mäklarens genom serskildt för dem ut-
fäårdad stadga eller ordnivg ovilkorligt gina rätt att
med s!utsedel bekräfta dylik handel, eller indirekt den-
semma motverka. Intet under derföre om, såsom det
nyss upplästa betäskandet nogsamt visar, högloflge
EizonomiUtskottet råkat i tråogmål innan Utskottet
kommit till det förslag, som blifvit frukten af de be-
tänkligheter, hvilka detta betänkande innehållar.
Ta!area ansåg det juridiska försvaret i betänkar-
det för motiozer, mycket ojaridiskt. S2dan Utsk.
erkännt leveranshan4delns laglighet, heter det i betår-
kandet: staters ide3 tillåter icke att offentlig myn-
dighet (här mäklar-) stadfäster öfversnskommelser,
hvilka i sig sjelfve bafva något orätt til deras inne-
håll At det orätta är stridande emot lag och sj
får af nåzon myndish:t steadfåstas, b:höfde icke sägas.
Huru har leverznsbandelo, som U:skottet nyss förkla-
rat laglig, i hast bli vit förvandlad till lagstridiga af-
tal, hilka i sig sjelfva hafva något orätt till deras
innehål? Detta förklarar Utskottet sålunda, att !e-
veranskontrakterna hafva, så fom leveranserna vu be-
drifvas, någonting rättslöst; det är fö jaktligen, enligt
U.skottets begrepp, sättet hvarpå ett kontrakt efterle-
ves, som bestämmer sjelfva konutraktets egenskap, elle:
kuruvida det till sitt innehå!l är lagligt eler (j; er
alldeles ny lära, som icke torde få många anhäsgare.
Hvad som menas med den strof i betänkandet, der
det heter, att man vid levernserne uppenbarligen af-
står, från det som uppgifves vera föremålet för den
ömsesidiga förpligtelsen, öfverstiger min fattningsförmå-
ga. — — — Missbruk kunds fionas äfven i denna
så väl som andra trassaktioner, men saken borde
derför icke rär den i och för sig sjelf är rättsenlig
och nyttig, förkastas. Och om missbruken inom bu-
vudstadea nått en vådlig utsträckning, så borde, så
länge det onda icka gripit omkring sig mera vidt, nå-
gon allmän författnizg icke derom utfärdas, utan syn-
tes det talaren lämpligast att någon öfverenskommeise
inom hafvudstadens handelssocieiet uppgjordes eller
stadgande i dess handelsreglemgnte. Yrkade afslag på
betänkandet. .
Hr: Ödmanson isstämte.
He Lindström fråa Wisby. Ebucu jag visst icke
bestrider det goda ändamålet, som dea ifrågavarande
motionen åsyftar, nemligen förekommande af de allt
mer tilitsgands vinglerierna i så kallad leveranshandel,
Lan iag likväl icka ahaetirgadt inoå darnå att vanam