hvadan det är glädjande att erfara, det Kongl. Maj:
härå fästat dess nådiga uppmärksamhet. A?den Kong!
propositionen fisner man att 113.000 Rär äro inalle
begärda för ändamålet, fastän Konog!. M:j:t funni
möjligt att inskränka statsanslaget till 80.000 Rör
Utan att på något sätt vilja förringa rättvisan oci
billigheten af det sednare a!ternativet, skulte jag doc
önska att StatsUiskottet, genom granskoing af de ta
beller, som jag känver häröfver vara upprättade, oci
dem jag till en del hat tillfälle se, funne skäl föresi
en förhöjning till 400,000 Rdr, hvarigenom jag för
modar att de norra lånen, hvarifrån uppgifter ännt
lära sakoas, och der den vidsträckta loxalen tvifvels
utan gör flera skolor inom hvarj2 församling nödiga
må kunna erbålla det för dem er orderliga proportions
vis större bidrag. Angående det för semiva:iilärarn
och eleverne, samt till sånglärarelöner begärda och för
höjda anslag af tillsammans 6,000 Rdr, gör jag mij
den, som jag hoppas, välgrundade föreställning. at
StatsUtskottet roga pröfvar både behofvet och lämp
ligheten deraf, samt resultatet tillkäsnagifver. Yiters
må jeg bekaga, att jag i det Kong!. meddelande
saknar uppgifter avgående anslag och donationer, hvar:
med lyckligtvis flera församlingar inom serskilda de-
lar af riket i och för folkundervisningens befrämjande
äro försedde, emedan d:sso uppgifter skolat gruuds
ett säkrare bedömande om nyttan och lämpligheten
af de förslag, här blifvit gjorda, och äfven jag bi-
trädt, pemligen att till folkuadervisninger få använda
den så kallade skyddsafgifteb; men som jag hoppas
att de U:skott, som komma att detta ärende behandla,
blifva i tillfålle- att om dessa dozsationers tillvaro, be-
lopp och tillräcklighet m. m. t:ga en närmare kän-
nedom, så inskravker jag mig till dsnna enkla an-
mälan i den förmodan, att i det blifvande betänkan-
det fiana detta serskilda ämne så fullständigt utredt,
att någon osäkerhet för omdömet häri icke återstår;
önskande jag för öfrigt åt den Kongl. propositionen
all den framgång, som den i sansivg förijenar,.
Anders Olsson och Olof Nilsson från Jemtlands,
Anders Ersson från Elfsborgs, Pehr Olsson från Up-
sa!a, Johannes Samuelsson och Petter Persson från
Jönköpings län m. fl. isstämde. (Slutet följer.)
OM HOFPENSIONERNA.
Uti denna dagens plenum på Riddarhöset hör
herr löjtnant Gripenstedt afgifvit följande reser-
vation: j
Gescom förvyad bordläggoing af StatsUtskottets ut-
låtsride 4 44, angående regleringen af riksstatens 8:de
bufvudtitel, förekom utlåtandet angåerde den 9:de
huvustiteln redan i sistledne plenum härstädes. Jag
var då frånvarande och anhåller derföre, att få ned-
lägga min reservation mot det beslut, hvarigenom bi-
fölls, att i allmänna isdragaingsstaten uppföra en år-
lig summa af 49 263 rdr 46 sk. banko till pensioner
åt högstsal. H. M. Kovurg Carl XIV Johans och dess
höga Gemåls bo:stat. Icke en enda röst höjde sig e-
mot detta acslag, hvilket således af alla måtte hafva
ansetts antingen såsom fullkomligen rigtigt, eller ock
vara af så grannlaga Dstur, att hvar och cn som der-
emot hyste rvågra betänkligheter, hellre lät sin mening
falla, an utsätte sig för obehaget att dem offontligen
ttra.
7 Jag måste tillstå, att bos mig finnes onekligen så-
dane betänkligheter af åtskillig art, men då jag gjort
till ovilkorlig regel för mitt offestliga handliogssätt,
att i hvarja fall söka det rätta och sanna efter sästa
öfvertygelse, utan afseende på något annat bifall eller
klander, än dea egna omutliga samvetsdomstolens, så
kan jag icke genom tystnad göra mig delsktig i ett
beslut, som jag ogillar.
Någon pligt att försörja bädangåogne furstliga per-
soners e terlemaade hofveijesivg, kan aldrig tillhöra
staten. StatsUtskottet har också sjelf uttryckligen er-
känt senvisgen af denna grundsats, som härflyter a:
sakens egen natur: Pession är en vedergällning; men
begreppet om vedergällning förutsätter tjsoster, dels
såsom gjorda, dels som mott:gna. Om således en
rättighet (vare sig juridisk eller moralisk) finnes, att
utö!ver de fördelar som tjensten under sin utöfning
medför, någon ytterligare godtgörelse bör lemnas, så
är det äfven ganska klart hvar den motsvarande skyl-
digheten miste sökas. Det förevarande ämnet sönder-
fäller således naturligen enkelt i följande frågor: —
Hvem har åtvjutit de tjenster, för hvilka pensioner
begärss? År det states? Hvem har bestämt avtalet
af de tjenstemän, för hvilka pensioner begäras? Är
det statep? Hvem har bestämt be:oppet af de löne-
förmåner, hvarefter de begärda pecsionuerpa beräkoats?
Ar det staten? Den som för sig besvarat dessa frå-
gor, kommer lätt till ett omdöme i hufvudsaken, och
detta omdöme har bos mig icke fört till samma re-
sultat, som hos StatsUtskottet, hvilket erkänner grund-
satsen, men förnekar tillämpnvingen.
Hvad som vidare måste tagas i betraktande, är be-
loppet och fördelnirgen af de begärda pensionerna. l.
Oaktadt jag här afbåller mig ifrån att närmare moti-
vera min mening, måste jag likväl öppet förklara, avt.
denna reglering icke syves mig fullt ö:verensstämma i
hvarken med nödig sparsambet, elter med de upp-
glins grunderna. Jag bör dock tillägga att denna å
sigt grundar sig på uppgifter, som möj igen kunna
vara oriktiga, enär StatsUtskottet icke behagat med-
dela de authentika handlingarne.
Denna uraktlåtervhet å Utskottets sida, som leranar
saken i ett alldeles ofuliständigt och outredt skick,
utgör mitt tredje skäl att ogilla förstaget. Det hade
Bter min förmenisg varit Utskottets bestämda skyl-
dighet att ingå i den pröfning, som det själf säger
big hafva underlåtit, för att åtminstone redogöra för
resultaterna deraf, hvarigecom ämnet mera hade fått
naturen af en sak-råga, och icke, såsom nu skett, un-
der formen af ett dubbelt opinionsvotum bliivit dra-
gen inom gränsorna af de mest ömtåliga förhållanden.
Ja, Mine Herra:! jag känner allt för väl, på hvil-
ken slipprig grund jag rör mig; det blir lätt att ifrån
minnen ifrån det förflutna, från den allmänna, varma
känslan för det närvarande, från den vackra beve-
kelsegrundea a! välvija mot enskilde, fisna många
imnen till klander emot mig — jag vet det, men må
så vara! mitt eget vittnesbörd går framför allt, och
ag är dessutom viss derpå att Ridderskapet och A-
dela hyser aktoing för bveje ren öÖ:veriyg-Ise, äfven
här den framställer sig som motsats till dess egen.
na Zn
— AA
a
STOCKHOLM den 6 Nov
— Ett rykte berättar att någon fråga om för-
åndrivg i chesplatsen i Kr:pskollegium skal vara
- p- 0
-