damöter der skarpt vilie frambålla frågans egenskap
af privilegifrå. a.
H: Gråd an:åsg äfven stapel.täderras rätt till tolag
vara af priviegiiege skap och följaktligen så uvder
skydd af 414 S R. F. I afseende på remissen, borde
denna ske till rågot allmäct utskott, och då frågan
äfven bandlade om anslag, vore der Statsutskottet den
Kongl. prop. borde remitteras till. i
Hr: De Marg. Ea öktad ledamot af detta ståsd
yttrade för någon tid sedan, att han icke på bekost-
nad al sin övertygelse ville batva en plats på ståc-
dets bäakar. Jag lärer nu b:fisna mig i en lika svår
ställnicg då jag — på samma sätt som en telare tijl-
rännegivit sin försåsiog och ledsnad över den Kovgl.
ropositionen, — måste yttra min förvåsing och leds-
nad derö ver att fissa mio mening avgående 114 S
R. F. i så uppenbar strid med den inom ståndet rå-
dande. Desna g:uadlagsparagraf talar nem!. om Rii-
secs Ständers privilegier, då denna fråga åter blott
rörer stepelsiädernss, men icka argår ofriga ståder.
Sutet al 414 SR F. siger: pIsga nya privilegier ett
Riksstånd rörande kusana utan Kosungens och alla
Rirsståsdors vetskap och samtycke utgilvas och med-
delae. Vore nu tolagen såtent privilegium, buru ha-
de då vari; möjligt aut Konausgen, utan att RB. Si.
ens blifvit deröfver hörde, kusnat vid flera lika till-
ätlen än höja än sänkta densamma; och huru skulle
Kozsu gen då, uten R. S!:s hörande, ku roa privilegiore
-ya stepslstäder, hvilkes förmån af tolagen uppenbar
ligen gör iotråsg i alla andra medborgares ratighz-
tr? Usder det man med sådan ifver åberopar och
förtyder en g-uadlagsparsgraf. tyckes man alldeles hsf-
va förgätit ev anvan mera vigtig, klar ochtydiig, de:
57 uti R. F., hjilken talar om, att R. St. allena ut-
öfva beskattniogsrätten, och med hvars stadgande den
beskattoiog, som uadar namn af tolag, Ständerna:
hörande förutar, än ökss är misskas, icke tyckes på
sågot sätt kuana stå tillsammans. Allmänna rättvisa:
ordrar sålunda att en ändriog sker, serdeles som här
icze är fråga om råga uppoff.ingar utsp blott omen
asnan reglering. Har och en har här uppträdt, tyd-
ligea med ett utsslutarda asesmmde på sin stad, då
man likväl borde ihågkomma, att man sister hår icke
blott såsom representant för en enda stad, utan en-
ligt 4 af Riksdagsordn. representerar svenska folket.
Man bar trott att ingea ö-del rore af den :öreslagaa
Ö ändrisgen att förvänta; men man måste då förbi-
sett, att en sådan ligger just deru:i, att beskattnivgen
blir jamat och lika fördelad. Jag achåller om remiss
ill Statsutsk., utan det föreslagna tillägget. Säallnå-
sot sådant göras, bör det blifva att utsk. icke måtte
betrakta tolagen såsom ett detta stånds privilegium,
emedan det blott utgör ett stapslstädernes och stapet-
städer kuapa af Kozurgen både skapas och bortisgas.
Her von Kock, Wahlgren och Lindblad iostämde.
Hr Stenström förenade sig med dem som ansett
frågan böra betrsktas som privilegiifråga.
Hr Ödmanson förenade sig med Hrr Foenander
och Lagergren.
He C. J. Kock. Som det tyckes hafva blifvit en
nödvändighet för hvarje ledamot i ståndet att ytt-
ra sig i denna fråga, beder även jag att få säga någ-
ra ord. Den Kongl. propositionen har väckt fsrhå-
gor, dem jeg icke i allo kan dela. Jag vill icke för-
djupa mig i undersökning, om detta ärende är afpri-
vilegiinatur eller ej, men huru som helst anser jag
syftemåiet med den föreslagna regleringen af städer-
nes tolag nyttig såsom ledaude till enkeihet och ord-
ding, hvaremot jag iogalunda kan gilla grunden för
beräkniogen, hvarefter afgiften till städerna skulle
komma att utgå. Så visar sig, att t. ex. den stad,
hvilken jag har äran att representera, der till han-
delns lättsad och befrämjande man har fastställt en
ganska lig tolag som icke lår förslå till de dertill
afsedda utgifter, utan måste af andra medel fyllas,
skulle efter den uppgjorda tariffsn, genom ett pålägga
sioa varor en dryg afgiit, komma att utbetala om-
kring 14,000 Rdr barko, mea af den allmänna kas-
san återfå blott 3,700 Rdr, medan på sätt en talare
anmärkt andra städer fingo vida mer än deras upp-
nörd kom att utgöra. En annan talare, hr Schartau,
har velat påstå att det icke är högre to!agsafgift, som
dregit utrikes handeln från en stad till en anvan ex-
empelvis Calmar, hvarest blifvit tullsehandlad en
mängd till Stockholm bestämda varor, utan att orsa-
ken hä flyter från den mindre noggranhet, hvarmed
införtullningen der verksälles., emot förhållandet här.
För -mia del godkänner js:g icke detta skäl, tror tvärt-
om att helt andra omständigheter bidragit ti!l förhål-
landet och har under mitt arbete i B:villnings-Utsk.
kommit till den erfarenhet, hvilken af härvarande
ståndskamrater torde kunna vitsordas; att tullkamms-
ren i huvudstaden förfarer med i det minsta lika vätt
hand, som på hvarje annat ställe i riket, Calmar
icke undantaget. Jag anser riktigt atti öfverensstäm-
melse med hvad den Kong!. prdposititionen antyder
tolagen är alldeles lika, samt att tulbeloppet blir be-:
såkviogens måttstock; ithy att detta bestämmer hvarjs
stads större eller mindre handelsrörelse och dereter
uppståenda behof till nödiga utgifters bestridande,
men hvaraf också öjer att hvarje sådan plats måste
tvigodonjuia hvad dena sjall erlagger och icke dera!
til andra kontribuera. Remissen ansåg talaren böra
ske till Stas Utskottet.
Hr Fenander bade åter begärt ordet i anledning
af Hr Petres anörande, då han sökt hamta stöd fö:
sitt biall åt den Kongl. propositionen deraf, att in-
gen besvarat hans yttrande. Biand de skäl, Hr Pcotrå
anfört, vore att om Konungens proposition antoges,
den: oformlighet skulle upphöra, att en stad, der tola-
gen är högre, låter förtulla sina varor i en annan sta-
pelstad. Hr Petre hade likväl sjelf anmäskt, att an-
dra a!gifter än tolagen förekommo vid rörelsen uti
stapelstäderna, hvarföre talaren hemställde om endast
en likhet i tolagen skulle kunna undanrödja det af
Hr. Petre anmärkte missfö: hållandet. Hr Petr, och
äfven andra, hade ta:at om nydan, äfven för uppstär-
derua, af en konformit i tolagen; deruti kunde icke
talaren. instämma ; kon:ormite i tolagen kunde icke
leda till konformite i varupriserna, hvilket icke kan
ioträffa såsom beroande på en mängd invecklade för-
håltanden. Talaren både fattade och delad: Hrr Schar-
taus och Bergs yttranden om de förändrade fö-bål-
landen för denna fråga. i Tall representstionsreformen
gålt igenom: han skule i detta fall hysa mycket min-
dre farbågor för stapelstädernas öde, om detta vore
beroende af en nationalsepresentation, än af da när-
varande trerna medstånden. I asecnde på hvad Hr
Pete nämnt om garantier för tolagsersältningen, an-
såg talaren att detta vore att stita ett privilegium i