damöter der skarpt vilie frambålla frågans egenskap af privilegifrå. a. H: Gråd an:åsg äfven stapel.täderras rätt till tolag vara af priviegiiege skap och följaktligen så uvder skydd af 414 S R. F. I afseende på remissen, borde denna ske till rågot allmäct utskott, och då frågan äfven bandlade om anslag, vore der Statsutskottet den Kongl. prop. borde remitteras till. i Hr: De Marg. Ea öktad ledamot af detta ståsd yttrade för någon tid sedan, att han icke på bekostnad al sin övertygelse ville batva en plats på ståcdets bäakar. Jag lärer nu b:fisna mig i en lika svår ställnicg då jag — på samma sätt som en telare tijlrännegivit sin försåsiog och ledsnad över den Kovgl. ropositionen, — måste yttra min förvåsing och ledsnad derö ver att fissa mio mening avgående 114 S R. F. i så uppenbar strid med den inom ståndet rådande. Desna g:uadlagsparagraf talar nem!. om Riisecs Ständers privilegier, då denna fråga åter blott rörer stepelsiädernss, men icka argår ofriga ståder. Sutet al 414 SR F. siger: pIsga nya privilegier ett Riksstånd rörande kusana utan Kosungens och alla Rirsståsdors vetskap och samtycke utgilvas och meddelae. Vore nu tolagen såtent privilegium, buru hade då vari; möjligt aut Konausgen, utan att RB. Si. ens blifvit deröfver hörde, kusnat vid flera lika tillätlen än höja än sänkta densamma; och huru skulle Kozsu gen då, uten R. S!:s hörande, ku roa privilegiore -ya stepslstäder, hvilkes förmån af tolagen uppenbar ligen gör iotråsg i alla andra medborgares ratighztr? Usder det man med sådan ifver åberopar och förtyder en g-uadlagsparsgraf. tyckes man alldeles hsfva förgätit ev anvan mera vigtig, klar ochtydiig, de: 57 uti R. F., hjilken talar om, att R. St. allena utöfva beskattniogsrätten, och med hvars stadgande den beskattoiog, som uadar namn af tolag, Ständerna: hörande förutar, än ökss är misskas, icke tyckes på sågot sätt kuana stå tillsammans. Allmänna rättvisa: ordrar sålunda att en ändriog sker, serdeles som här icze är fråga om råga uppoff.ingar utsp blott omen asnan reglering. Har och en har här uppträdt, tydligea med ett utsslutarda asesmmde på sin stad, då man likväl borde ihågkomma, att man sister hår icke blott såsom representant för en enda stad, utan enligt 4 af Riksdagsordn. representerar svenska folket. Man bar trott att ingea ö-del rore af den :öreslagaa Ö ändrisgen att förvänta; men man måste då förbisett, att en sådan ligger just deru:i, att beskattnivgen blir jamat och lika fördelad. Jag achåller om remiss ill Statsutsk., utan det föreslagna tillägget. Säallnåsot sådant göras, bör det blifva att utsk. icke måtte betrakta tolagen såsom ett detta stånds privilegium, emedan det blott utgör ett stapslstädernes och stapetstäder kuapa af Kozurgen både skapas och bortisgas. Her von Kock, Wahlgren och Lindblad iostämde. Hr Stenström förenade sig med dem som ansett frågan böra betrsktas som privilegiifråga. Hr Ödmanson förenade sig med Hrr Foenander och Lagergren. He C. J. Kock. Som det tyckes hafva blifvit en nödvändighet för hvarje ledamot i ståndet att yttra sig i denna fråga, beder även jag att få säga några ord. Den Kongl. propositionen har väckt fsrhågor, dem jeg icke i allo kan dela. Jag vill icke fördjupa mig i undersökning, om detta ärende är afprivilegiinatur eller ej, men huru som helst anser jag syftemåiet med den föreslagna regleringen af städernes tolag nyttig såsom ledaude till enkeihet och ordding, hvaremot jag iogalunda kan gilla grunden för beräkniogen, hvarefter afgiften till städerna skulle komma att utgå. Så visar sig, att t. ex. den stad, hvilken jag har äran att representera, der till handelns lättsad och befrämjande man har fastställt en ganska lig tolag som icke lår förslå till de dertill afsedda utgifter, utan måste af andra medel fyllas, skulle efter den uppgjorda tariffsn, genom ett pålägga sioa varor en dryg afgiit, komma att utbetala omkring 14,000 Rdr barko, mea af den allmänna kassan återfå blott 3,700 Rdr, medan på sätt en talare anmärkt andra städer fingo vida mer än deras uppnörd kom att utgöra. En annan talare, hr Schartau, har velat påstå att det icke är högre to!agsafgift, som dregit utrikes handeln från en stad till en anvan exempelvis Calmar, hvarest blifvit tullsehandlad en mängd till Stockholm bestämda varor, utan att orsaken hä flyter från den mindre noggranhet, hvarmed införtullningen der verksälles., emot förhållandet här. För -mia del godkänner js:g icke detta skäl, tror tvärtom att helt andra omständigheter bidragit ti!l förhållandet och har under mitt arbete i B:villnings-Utsk. kommit till den erfarenhet, hvilken af härvarande ståndskamrater torde kunna vitsordas; att tullkammsren i huvudstaden förfarer med i det minsta lika vätt hand, som på hvarje annat ställe i riket, Calmar icke undantaget. Jag anser riktigt atti öfverensstämmelse med hvad den Kong!. prdposititionen antyder tolagen är alldeles lika, samt att tulbeloppet blir be-: såkviogens måttstock; ithy att detta bestämmer hvarjs stads större eller mindre handelsrörelse och dereter uppståenda behof till nödiga utgifters bestridande, men hvaraf också öjer att hvarje sådan plats måste tvigodonjuia hvad dena sjall erlagger och icke dera! til andra kontribuera. Remissen ansåg talaren böra ske till Stas Utskottet. Hr Fenander bade åter begärt ordet i anledning af Hr Petres anörande, då han sökt hamta stöd fö: sitt biall åt den Kongl. propositionen deraf, att ingen besvarat hans yttrande. Biand de skäl, Hr Pcotrå anfört, vore att om Konungens proposition antoges, den: oformlighet skulle upphöra, att en stad, der tolagen är högre, låter förtulla sina varor i en annan stapelstad. Hr Petre hade likväl sjelf anmäskt, att andra a!gifter än tolagen förekommo vid rörelsen uti stapelstäderna, hvarföre talaren hemställde om endast en likhet i tolagen skulle kunna undanrödja det af Hr. Petre anmärkte missfö: hållandet. Hr Petr, och äfven andra, hade ta:at om nydan, äfven för uppstärderua, af en konformit i tolagen; deruti kunde icke talaren. instämma ; kon:ormite i tolagen kunde icke leda till konformite i varupriserna, hvilket icke kan ioträffa såsom beroande på en mängd invecklade förhåltanden. Talaren både fattade och delad: Hrr Schartaus och Bergs yttranden om de förändrade fö-bållanden för denna fråga. i Tall representstionsreformen gålt igenom: han skule i detta fall hysa mycket mindre farbågor för stapelstädernas öde, om detta vore beroende af en nationalsepresentation, än af da närvarande trerna medstånden. I asecnde på hvad Hr Pete nämnt om garantier för tolagsersältningen, ansåg talaren att detta vore att stita ett privilegium i