STOCKHOLM den 2 Nov. — En märklig omstöndighet vid riksdagen är att Borgareståndet i går utan al diskussion an tog Statsutskottets förslag om ett anslag af öfve 19,000 rdr banko för pensionering af högsali Konuugens bofbeijenivg, med b.behållande af full: töner. Det märkliga låg egentbgen deri, att in gen vidrörde Satsutskottets anmärkningsvärda för arande, att icke ens uppifva de personers namr och befattningar, för hvilka pensionerna begäras utan tillstyrka somman obesedt: och i klump. fråga Om statens tjeustemin skulle man säker! rubricerat en sådan undapgömningsmethod såsom I något exempellöst. Förteckningen på den ifrågavande pensionsstadten lärer eljest varit som följer: Hofmsrskaiken frih. Koskull, bko rdr 4500; kabinetts kammarh rren baron Cederström 400; kabinetts kammerherrea von Hoheshsusen 400; bofjunkaren Bäck 200; .ojuckaren Bruce 200; lecteuren Mouillår 800; kammarpagen Stjerngranat 150; förste kammartjenaren Dotta 666: 32; förste kammartjecaren Liadqvist 666: 32; audra kammartjenaren Hagström 300; hoffariren Häbner 700; hoffuriren Wistrand 250; för-dragapdeu för hofarendea frih. dAibedyhli 400; kanslisten Psilander 250; homedikus br Nenrman 300; hofmedikus hr Gothen 300; kocken Charles 500, taffeltäckaren Run:bom 300; wundskänken KJ ader 700; koncitoripigan Markman 233: 46; silfvertvätterskan Hög tröm 450; vaktmästarev C-rlsson 333: 416; löparen Norrman 333: 46; hoflakej-rne Björklund, Nilsson, Nyh lm, Fröhoff, hvardera 266: 32. Enkedrott ingens hof: Statsfrun feiherrinnan Koorring 500; grefvions:n Mörner 500; staderskan Schocht 100. Hofstailet: Ho stallmästaren Kuylenstierna 4000; beridaren Hohr 400; vagnmästaren Engström 300; hingstridarne Holmgren och Öberg, hvarde:a 264; li kusken Ho mgren 266; lifförridarea Lundberg 256; kava jerskuskarne Södergrea och Jsnson, byardera 216; riddrängarne Holmsiröm, Arnberg, Lindström, hvardera 216. — En underrättelse, som väckt ett icke ringa uppseende här i staden, är att presidenten friherre af Nordin i går ingifvit sin cessionsanökning till Svea hofrätt. Både aktiva och passiva lära utgöra betydli a summor. ere — Dagligt Allehanda har i går blifvit icke litet narradt, om mean får döma af dess egen utsago. Det hade neml. ,väntat, att i gårdagens Aftonblad finna en grunalig kriuk öfver regerr ngens vigvga skriivelse angående åtgärden för ordaande af rikets penningeväsende; men facn i stälet några obetydliga men temligen häftiga anmirkningar vid den, usder närvarande förbållanden både politiskt och fiaancielt likgiltiga frågan om tullm. fl., bevilliningsmedlens inlefverering ull riksgäldskontoret. Vi beklaga aut Allehanda väntat förgifves på en kritik af regeringens skrifvelse, angående fiaanserna; men kunna tyvärr numera icke bjelpa detta på annat sätt, än att tillstyrka Da:ligt Al:ehznda att sjelf företaga deunakriuk: V: undra också icxe att Allehanda söker framstilia den andra, i gårdagens Aftoablad afbandlade frågan sisom likgiltg; det är ej första gåa,en denna undflykt nyttjas al dem, som ölvergilvit sit? wessa Me. inyar, utan att kunna bestrida dessas rikugbet. Men låtom 0ss antaga det påståendet, att denna fråga nu icke har på långt när sa stor materiel vigt som förut, hvilket vi medgilve, det vill säga låtom oss båda utgå från deuna synpunkt; just deruti ligger en vederläggning af de slutsatser, bvartill Allehanda kommer. Ty om frågan är likgiltig, men den sats vi yrka, riktig i sig sjelf, hvad slags rimlig anledming kan det då finaas tll Ailehandas supposition, att en regering, som ingeridera af oss misstänker för småsinthet, skulle finna sin ömtålighet sirad eller atta misstroende till fo kets ombudn, för det dessa vilja hvad de förut velat och yrkat? Och vidare: Hvilketdera är, under sådana förhållanden , billigare begärdt, antingen att den länge förut begarda ordningen med bevillningsmedjen må nu börja iakttagas, utan att ömtålighet å regeringens sida må wvisas öfver utofaingen af en obestridlig )ättighet, som icke på något sätt insriper i regeringens lagliga verkniogskrets, eller utt representanterna icke af något vigtigt eller hödvänd:gt statsskäl, utan blott för att visa et levouemang, d. v. s. blott och bart af courtoisi kola ötvergilva sin fordna opnion, samt dymelelst lemna motståndasrne ett tillfälle att le imjug ifver deras karakters svagbet? Svara oss öppet härpå, goda Allehanda! ty vi spå, att denna fråga xommer ännu mer än en gång på tapeten, och tt den blir en liten probersten på mer än en at råra offentliga män. — EDER — Svenska Minerva för i. dag är helt och hålet uppfylldt af en bedröflig klagovisa, som kalla:: Hurnv firas sabbaten i Stockholm,, men till en tor del kan liknas vid den af Boallman omtalade redikotexten Om den trogna själens suckan vid Petri svärd, då ban högg högra örat af Malchus. Irtikeln syftar, under sin fromma yta, att ingifa så oriktiga föreställningssätt om en hel-hop aker att det väl kuanda löna mädan taga dan.