heten anhålla, det talmannen täcktes till Ståndet her ställa, om icke Utskottets förslag, i hvad det rör myntenheten, må antagas samt återremissen följakt gen endast gälla decimalsystemet. I händelse d Iskulle vara oriktigt att på nyssnämnde sätt särskil Ifrågorna i betänkandet, torde det åtminstone bö medgifvas, att Ståndets önskan eller opinion blef Ii omförmälda hänseende till protokollet uttryckt. Flere talare hafva yttrat ovilja mot Utskottets bi tänkande, de ledamöter som det utarbetat och det a Ibete de deri nedlagt. Jag deremot håller dem räl ning för det nyttiga de derigenom haft för afsigt a åstadkomma, och hembär derföre åt Utskottet mi varma tacksamhetsgärd. Utskottsbetänkandet är ostr digt ett steg framåt till förbättring och jag tror oc hoppas, att det blott är några är före sin tid. Olaus Eriksson samt Tobias Lind från Götheborg och Bohus och Olof Nilsson från Jemtlauds län ir stämde. Lars Pettersson från Blekinge län: Jag känne ganska väl, att utelöpande sedelstocken måste s:å ett visst förhållande till den iaveliggande metallisk valutan, men jag känner också, att denna ingalund förökas genom myntets omprägliog i förändrade valö rer. Sedan till Utskottet inkommit åtskilliga motio ner i syftning att bereda större lånetil!gångar af rän tevinster och så vidare, anser jag, för mia del, U skottets pligt till handläggnicg af och svar å dess framställnis gar bafva varit och är lika, om icke mersa belig än den att till Ståndets bedömande framlemn ifrågavarande Utskottsbetänkande. Jöns Ersson frän Wermlands län: Jemte det ja instämmer uti hvad Jon Olsson yttrat, får jag me anledning deraf, att Zetterberg talat för bifall af Gri penstedts reservation och deriföre yrkat återremiss, en dast erinra, att denna reservation, fastän den föreslå mindre myntsort, i saken innefattar detsamma son betänkandet, hvilket jag för min del icke tvekar at antaga. Man har väl segt, att folket icke skulle var. moget för ett förändradt myntsystem, men jag känne åtminstone ingen, huru obildad han än måtte vara som icke lätteligen begriper att-en cent är lika me: 2 styfver; och tror jag att styfverberäkvingen skall a sig sjelf försvinna, om centräkniogen blefve antagen Decimal:äksingen är redan gällande i Norge och stå således äfven i detta fall väl tillsammans med dess in förande i vårt land, helst sedan vi kommit i närmar beröring med Norrmännen och deras handelsforbå landen. Johan Andersson Lunadberg från Norrbottens län in stämde. Sahlström: Da många anmärkniogar, som blifvi gjorda mot Utskottsbetankandet, äro dels sådana, at de böra från hvarandra skiljas, och dels sådana, at de hvarken kunnat uppfattas eler behöfva af mig be svaras. Om betänkandet noggrannt genomläses, besvaras väl de fleste, ehuru icke så fuliständigt, att ju något dervid kan vara att erinra. Ea talare har fästat sig vid Hr Gripenstedts reser. vation, hvari, bland annat, förebringas såsom skäl, at en låg myntenhet skal! bidraga till låga pris å de för. nämsta lofnadsbehofven. Detia må vara sannt och äl det äfven till en del; men jag hemställer, om dette förhållande kan vara så förmånligt för jordbrukareklassen i allmänhet, så vida skatter och onera skola valveras och utgå efter deras vuvarande belopp? At decimalsystemet är infördt och allmänt gåogbart äfven i Ryssland, gäller väl icke som skäl för oss att antaga det; men det bevisar åtminstone, att det icke är svårt för Ryska trälen att uppfatta och således icke heller bör falla sig svårare för Svenska allmogen att förstå. Att följderna af decimalsystemet älven skulle påkalla iörändring till samma system af mått, mål och vig, kan jag, för min del, icke inse. Det beror på upplysniogen och tiden att bringa systemet till denna fullständighet, hvliken det troligen också upphinner når erfarenheten lärt att inse fördelarne deraf. Jag är nästan färdig till det förklarande, att sådant icke kan ske nu, emedan allmogens närvarande bildningsgrad icke tillåter systemets utsträckning äfvea i denna del. Man har åberopat gamla vanor såsom skäl emot betänkandet. Dessa böra visserligen respekteras, då de äro goda; men om man bevisar, att bättre finnas, anser jeg vanornas makt oeftergifligen böra vika för det bättre er!arenheten har att erbjuda. Vare detta likvål sagdt, utan att derigenom förnärma andras öfvertygelse om motsatsen. Den Utskottet gifna förebråelsen, alt hafva företrädesvis bordt egna sina ansträngningar åt sättet att afbjelpa den för hand varande penniogebristen, kan jag ingalunda taga ät mig, lika litet som påståendet att den föreslagna myntenheten, i förening med decimalsystemets införande, skulle vålla oreda och förvirring; ty vårt bankoväsende, med alla de förbättringar man afser att åstadkomma, måste, bland annat, grunda sig på ett bättre räknesätt, och Utskottet har hvarkeu kunnat eller bort framställa något förslag till förbättring af penningeförhållandet sin helhet, förrän det haft en annan grund att bygja på, i ansende till räkne-enheten. Först sedermera kan det förra blifva en möjlighet för Utskottet. Man öreställer sig, att införandet af ett förändredt myntsystem skulle åstadkomma oreda, men jag anser en ådan föreställning till största delen härleda sig från bekantskap med frågan, både i sin gruad och till ina följder. Att den i vårt penningeväsende nu terrskande oreda härleder sig från systemets innersta runder, anser jag dock böra vara nogsamt bekant. anledning af Ståndsbrodren Bruhns anförande, aner jag mig böra anmärka, att hans yttrande angånde bibehållande af småsedlarne är ett ämne, hvilet afhandlas i det betänkande, som kommer att föedragas näst efter detta. Beträffande Ståndsbrodren Lars Petterssons yttrade sigt, att Utskottet i främsta rummet bort afgitva förlag till lånerörelsens utvidgning, får jag upplysa, att f alla till Utskottet hänskjutna motioner i detta äm6 ingen enda tillika uppgifver någon utväg af ny ilfvertillgång, hvarå de föreslagna utläåningarne skulle rundas. Ianan en sådan grundfond af högre silfveraluta blifvit funnen, gifves ingen möjlighet att utträcka lånerörelsen utöfver hvad den, i förbållande ill silivervalutan, bör vara. Ifrågavarando Utskottsjetänkande anvisar i någon mån en sådan möjlighet, ch Utskottet hade trott sig derigenom bereda utväg tt, om betänkandet godkändes, med större lätthet fhandla penningeställningen i det hela. Hvad slutligen beträffar frågan em återremiss, önkar jag blott få framföra den begäran, att, till leding för Utskottet, Ständet måtte bestämdt uttala sin fvertygelse rörande räkne-enhetens antagande, enligt