heten anhålla, det talmannen täcktes till Ståndet her
ställa, om icke Utskottets förslag, i hvad det rör
myntenheten, må antagas samt återremissen följakt
gen endast gälla decimalsystemet. I händelse d
Iskulle vara oriktigt att på nyssnämnde sätt särskil
Ifrågorna i betänkandet, torde det åtminstone bö
medgifvas, att Ståndets önskan eller opinion blef
Ii omförmälda hänseende till protokollet uttryckt.
Flere talare hafva yttrat ovilja mot Utskottets bi
tänkande, de ledamöter som det utarbetat och det a
Ibete de deri nedlagt. Jag deremot håller dem räl
ning för det nyttiga de derigenom haft för afsigt a
åstadkomma, och hembär derföre åt Utskottet mi
varma tacksamhetsgärd. Utskottsbetänkandet är ostr
digt ett steg framåt till förbättring och jag tror oc
hoppas, att det blott är några är före sin tid.
Olaus Eriksson samt Tobias Lind från Götheborg
och Bohus och Olof Nilsson från Jemtlauds län ir
stämde.
Lars Pettersson från Blekinge län: Jag känne
ganska väl, att utelöpande sedelstocken måste s:å
ett visst förhållande till den iaveliggande metallisk
valutan, men jag känner också, att denna ingalund
förökas genom myntets omprägliog i förändrade valö
rer. Sedan till Utskottet inkommit åtskilliga motio
ner i syftning att bereda större lånetil!gångar af rän
tevinster och så vidare, anser jag, för mia del, U
skottets pligt till handläggnicg af och svar å dess
framställnis gar bafva varit och är lika, om icke mersa
belig än den att till Ståndets bedömande framlemn
ifrågavarande Utskottsbetänkande.
Jöns Ersson frän Wermlands län: Jemte det ja
instämmer uti hvad Jon Olsson yttrat, får jag me
anledning deraf, att Zetterberg talat för bifall af Gri
penstedts reservation och deriföre yrkat återremiss, en
dast erinra, att denna reservation, fastän den föreslå
mindre myntsort, i saken innefattar detsamma son
betänkandet, hvilket jag för min del icke tvekar at
antaga. Man har väl segt, att folket icke skulle var.
moget för ett förändradt myntsystem, men jag känne
åtminstone ingen, huru obildad han än måtte vara
som icke lätteligen begriper att-en cent är lika me:
2 styfver; och tror jag att styfverberäkvingen skall a
sig sjelf försvinna, om centräkniogen blefve antagen
Decimal:äksingen är redan gällande i Norge och stå
således äfven i detta fall väl tillsammans med dess in
förande i vårt land, helst sedan vi kommit i närmar
beröring med Norrmännen och deras handelsforbå
landen.
Johan Andersson Lunadberg från Norrbottens län in
stämde.
Sahlström: Da många anmärkniogar, som blifvi
gjorda mot Utskottsbetankandet, äro dels sådana, at
de böra från hvarandra skiljas, och dels sådana, at
de hvarken kunnat uppfattas eler behöfva af mig be
svaras. Om betänkandet noggrannt genomläses, be-
svaras väl de fleste, ehuru icke så fuliständigt, att ju
något dervid kan vara att erinra.
Ea talare har fästat sig vid Hr Gripenstedts reser.
vation, hvari, bland annat, förebringas såsom skäl, at
en låg myntenhet skal! bidraga till låga pris å de för.
nämsta lofnadsbehofven. Detia må vara sannt och äl
det äfven till en del; men jag hemställer, om dette
förhållande kan vara så förmånligt för jordbrukare-
klassen i allmänhet, så vida skatter och onera skola
valveras och utgå efter deras vuvarande belopp? At
decimalsystemet är infördt och allmänt gåogbart äfven
i Ryssland, gäller väl icke som skäl för oss att antaga
det; men det bevisar åtminstone, att det icke är svårt
för Ryska trälen att uppfatta och således icke heller
bör falla sig svårare för Svenska allmogen att förstå.
Att följderna af decimalsystemet älven skulle påkalla
iörändring till samma system af mått, mål och vig,
kan jag, för min del, icke inse. Det beror på upp-
lysniogen och tiden att bringa systemet till denna
fullständighet, hvliken det troligen också upphinner
når erfarenheten lärt att inse fördelarne deraf. Jag är
nästan färdig till det förklarande, att sådant icke kan
ske nu, emedan allmogens närvarande bildningsgrad
icke tillåter systemets utsträckning äfvea i denna del.
Man har åberopat gamla vanor såsom skäl emot be-
tänkandet. Dessa böra visserligen respekteras, då de
äro goda; men om man bevisar, att bättre finnas, an-
ser jeg vanornas makt oeftergifligen böra vika för det
bättre er!arenheten har att erbjuda. Vare detta lik-
vål sagdt, utan att derigenom förnärma andras öfver-
tygelse om motsatsen. Den Utskottet gifna förebråel-
sen, alt hafva företrädesvis bordt egna sina ansträng-
ningar åt sättet att afbjelpa den för hand varande pen-
niogebristen, kan jag ingalunda taga ät mig, lika li-
tet som påståendet att den föreslagna myntenheten, i
förening med decimalsystemets införande, skulle vålla
oreda och förvirring; ty vårt bankoväsende, med alla
de förbättringar man afser att åstadkomma, måste,
bland annat, grunda sig på ett bättre räknesätt, och
Utskottet har hvarkeu kunnat eller bort framställa
något förslag till förbättring af penningeförhållandet
sin helhet, förrän det haft en annan grund att byg-
ja på, i ansende till räkne-enheten. Först sedermera
kan det förra blifva en möjlighet för Utskottet. Man
öreställer sig, att införandet af ett förändredt mynt-
system skulle åstadkomma oreda, men jag anser en
ådan föreställning till största delen härleda sig från
bekantskap med frågan, både i sin gruad och till
ina följder. Att den i vårt penningeväsende nu
terrskande oreda härleder sig från systemets innersta
runder, anser jag dock böra vara nogsamt bekant.
anledning af Ståndsbrodren Bruhns anförande, an-
er jag mig böra anmärka, att hans yttrande angå-
nde bibehållande af småsedlarne är ett ämne, hvil-
et afhandlas i det betänkande, som kommer att fö-
edragas näst efter detta.
Beträffande Ståndsbrodren Lars Petterssons yttrade
sigt, att Utskottet i främsta rummet bort afgitva för-
lag till lånerörelsens utvidgning, får jag upplysa, att
f alla till Utskottet hänskjutna motioner i detta äm-
6 ingen enda tillika uppgifver någon utväg af ny
ilfvertillgång, hvarå de föreslagna utläåningarne skulle
rundas. Ianan en sådan grundfond af högre silfver-
aluta blifvit funnen, gifves ingen möjlighet att ut-
träcka lånerörelsen utöfver hvad den, i förbållande
ill silivervalutan, bör vara. Ifrågavarando Utskotts-
jetänkande anvisar i någon mån en sådan möjlighet,
ch Utskottet hade trott sig derigenom bereda utväg
tt, om betänkandet godkändes, med större lätthet
fhandla penningeställningen i det hela.
Hvad slutligen beträffar frågan em återremiss, ön-
kar jag blott få framföra den begäran, att, till led-
ing för Utskottet, Ständet måtte bestämdt uttala sin
fvertygelse rörande räkne-enhetens antagande, enligt