endast riksdalerns underadelningar, hvilka, efter Ut-
skottets förslag, varda underkastade fö ändrivgar, der-
igenom, att riksdalern delades i 100 delar under be
nämning cent och hvilka utan svårighet kunde jemn-
föras med och reduceras till skillingar och runstycken:
Jag vore således benägen att antaga betävkandet, fastän
rd fäsona förut är nämndt, icke vill neka återrsmiss
eral.
Petter Mårtensson från Jönköpings och Jön: Ecs-
son från Wermlands län m. fl. a! Ståndets ledamöter
instämde.
P.hr Sahlström från Stockholms län: En talare
har anmärkt, att förslaget i dess helhet förealier ho-
nom såsom en löjlighet. Kan detta sägas om en sak
som Ständerna vid tvenne föregåsnde Rizsdazar en-
träget yrkat, då vet jag i sanning icke hvad som bör
kallas allvarsamt.
Hvad nu först räkneenheten för sig sjelf avgår, så
synes det mig som skulle riksgäldsriksdalern, hvilken
Du är känd och så att säga ianött i Svenska fo:kets
räkne- och föreställningssätt, vara den enda rätta och
den enda som bär antagas, äfvensom jag tror att det
dervid vilkorligt fästade decimalsystemet skulla med-
föra oberäkneliga fördelar. U:skottet har utt-yckit den
åsigt, hvilken också af mig delas, att förmåaerna a
ett ordnadt myntsystem icke kuana uppnås utan i
samband med decimalsystemets införande, hvilxen åt-
gärd, långt ifrån att leda till oordning och viller valla,
tvärtom skulle underiätta liqvider och förenkla räken-
skaper man och man emellan. Bland här utta!ade
anmärkningar förekommer äfven den, att BankoUt-
skottet i främsta rummet bordt ordna penningeväsen-
det och bereda större lånetillgångar. Till det förra
bid:ager ostridigt det nu gjorda förstaget, och för det
sednare hemställer jag till talaren, om han tror det
vara Utskottets rätt eller pligt att tillvägabringa låne-
tillgångar och sedelutgifoingar, utan motsvarande silf-
vervaluta, eller förr än man undersökt tillgångarnes
beskaffenhet och gjort sig noga underrättad angående
ställningen i det hela. Om jag rätt uppfattat diskus-
sionens syftning, bar man mindre ifrågasatt dea före-
slagna -myntenhetens antagande än decimalsystemets
införande, hvilket deremot ådragit sig det hårdaste
klandret. Den förra skulle visserligen kunna skiljas
fråa det sednare; men jag anser mig böra upplysa,
att decimalsystemet redan vunnit inträde och förtro-
ende hos de mest civiliserade folkslag. Det har sin
rot i den lätta föreställningen genom talet tio, hvi!ket
utgör dess grundbestämairg och leder till enkelhel
och reda, icke blott i bokföricg, utan äfven vid li-
qvider man och man emellan, der räkning i hufvudet
så orta förekommer och nu betydligt försvåras genom
division af ziffeorra 4 och 12, som utgöra det nu gäl-
lande räkossättets grundbegrepp. Vid förra Riksda
gen deltog jag ej i den diskussion som då fördes uti
en likartad fråga, emedan jag icks tilltrodde mig ega
insigt uti eller kunna bedöma de förhållanden, som
med myatvåsendets förändring ega semmanhang; men
eter de upplysningar jag sedermera erhållit och nog-
samt begrundat, tillåter jag mig nu kunna förutsäga,
att, utan myatenheters antagande i förening med de-
cimalsystemet, vore iatet eller åtminstone föga vunnet;
förbehållande jag mig att, under diskussionens fort-
gång, få än vidare yttra mig i ämnet, derest onstän-
digheterna skulle dertill föranleda. -Imedlertid till-
styrker jag, att betänkandet måtte i dess helhet a:
Ståndet astagas.
Johannes Andersson från Skaraborgs och Pehr
Påhlsson från Christianstads län instämde.
Johan August Zetterberg från Stockholms läa: Då
jag, i betraktande af de olika systexer, hvilka i ut-
skottet varit föremål för överläggning, anser det a!
herr Gripenstedt föreslagna och uti hans reservation
utvecklade i flere afsseenden ega företräde framför
det af utskot:et i dess betärkarde föreslagna, yrkar
jag, på grund af denna reservation, att betänkandet
måtte återremitteras, desto hellre som jag lika med
herr Gripensteit önskar att den nya räkneförändrio-
gen måtte i alla afseenden bl.fya folständigt genom-
förd, till upp!ysning hvarom-jag tager mig triheten
anhå!la, att herr Gripeastedts reservation måtte upp-
läsas.
Detta skedde; hvarefier diskussionen fortsattes af
Jaa Andersson från Upsala lån, som ansåg, att all
mogen genom. den i utskottsbstänkandet föreslagna
myntförändring lätteligen skulle kunna bliva bedrager
i lqvider, enär de nya stadgandera och benämnin.
gen af cent vore för folket så f änmande, at: de icke
kunde reda sig dermed, på grund byaraf talaren för-
klarade sig icke vilja biala beiänkandet, utan förenade
sig uti de åsigter vica talmaan:n utvecklat.
P.hr Nilsson från Christianstads lin: Jag gillar väl
utskottets betäskande deri att det försslagna myntsy.
stemets inörande skulle medöra lätthet och enkelhe
i alla liqvider och räkenskaper, men jag tror Ger:
jemte, satt systemets antagaare skulle örorsaka mång:
och ganska betänkliga olägenheter, i följd hvaraf j:g
under åberopande af herr prost.n Ödmanns och-heri
Brukspatronen de Mares i utskottet: afgifne reserva-
tioner, anser migicke kunna bifalla utskottets förslag.
Anders Ericsson från Elfsborgs lån: Det verkligen
förundrar mig-huru så många betänkligheter ku ne
uppstå emot en sak, som i sig sjelf hvarken ianebål
elle: kon medföra någon våda för staten eller den
enskilde. Mxn har sagt, att det nya myntsystemet
skulle åstadkomma förvillelse och oreda, man och men
emellan. Jag deremot tror tve:tom, att detta system
skall åstadkomma låttaad och eohet så väl i jölfva
myntbenämningarne som i räkenskapsförisg. Huru
många bland allmogen hafva ej, sedan realisationer
infördes, lärt att känna innehållet afdetre olika riks
dalerbenämningarna -på hsarja sådant mynttecken ? —
Om man säger ait.en vara kostar så måsga riksdaie
silfyer eller så många riksda!er banko, frågas merän
dels huru mycket. det gör, -hvarmed - förstås priset i
riksgälds riksdaler. Åtminstone är riktgäldsbenämnia-
gen bland allmogen i-min hemort likasom hufvud-
grunden för myntenheten, och så vidt jag känner, fö-
ras ännu alla bruks- och hande!sräsningar i riksgälds,
oaktadt alla kronans samt and:a alimänna räkenskea-
per föras i bavkoräkningar, reverser och afhandlid-
gar, man och man emellan, uppgöras ömsom i banko
och ömsom i riksgäld, hviket har till följd icke; alle.
nast en dubbel svå.ighet vid sjelfva liqviden genom
realiserandet till den ena af dessa myntsorter, utar
äfven att missräkning ofta åstadkommes, emedan myn:
slaget icke blifvit observeradt. Härtill må läggas d
mångdubba svårigheter vid bok- och räkenskapsfö
ring. som uppkomma geoom sammandragning af sif
rornas mängd och de två dividender som erfordra
får att bringa samman till något helt. olägenheter