endast riksdalerns underadelningar, hvilka, efter Utskottets förslag, varda underkastade fö ändrivgar, derigenom, att riksdalern delades i 100 delar under be nämning cent och hvilka utan svårighet kunde jemnföras med och reduceras till skillingar och runstycken: Jag vore således benägen att antaga betävkandet, fastän rd fäsona förut är nämndt, icke vill neka återrsmiss eral. Petter Mårtensson från Jönköpings och Jön: Ecsson från Wermlands län m. fl. a! Ståndets ledamöter instämde. P.hr Sahlström från Stockholms län: En talare har anmärkt, att förslaget i dess helhet förealier honom såsom en löjlighet. Kan detta sägas om en sak som Ständerna vid tvenne föregåsnde Rizsdazar enträget yrkat, då vet jag i sanning icke hvad som bör kallas allvarsamt. Hvad nu först räkneenheten för sig sjelf avgår, så synes det mig som skulle riksgäldsriksdalern, hvilken Du är känd och så att säga ianött i Svenska fo:kets räkneoch föreställningssätt, vara den enda rätta och den enda som bär antagas, äfvensom jag tror att det dervid vilkorligt fästade decimalsystemet skulla medföra oberäkneliga fördelar. U:skottet har utt-yckit den åsigt, hvilken också af mig delas, att förmåaerna a ett ordnadt myntsystem icke kuana uppnås utan i samband med decimalsystemets införande, hvilxen åtgärd, långt ifrån att leda till oordning och viller valla, tvärtom skulle underiätta liqvider och förenkla räkenskaper man och man emellan. Bland här utta!ade anmärkningar förekommer äfven den, att BankoUtskottet i främsta rummet bordt ordna penningeväsendet och bereda större lånetillgångar. Till det förra bid:ager ostridigt det nu gjorda förstaget, och för det sednare hemställer jag till talaren, om han tror det vara Utskottets rätt eller pligt att tillvägabringa lånetillgångar och sedelutgifoingar, utan motsvarande silfvervaluta, eller förr än man undersökt tillgångarnes beskaffenhet och gjort sig noga underrättad angående ställningen i det hela. Om jag rätt uppfattat diskussionens syftning, bar man mindre ifrågasatt dea föreslagna -myntenhetens antagande än decimalsystemets införande, hvilket deremot ådragit sig det hårdaste klandret. Den förra skulle visserligen kunna skiljas fråa det sednare; men jag anser mig böra upplysa, att decimalsystemet redan vunnit inträde och förtroende hos de mest civiliserade folkslag. Det har sin rot i den lätta föreställningen genom talet tio, hvi!ket utgör dess grundbestämairg och leder till enkelhel och reda, icke blott i bokföricg, utan äfven vid liqvider man och man emellan, der räkning i hufvudet så orta förekommer och nu betydligt försvåras genom division af ziffeorra 4 och 12, som utgöra det nu gällande räkossättets grundbegrepp. Vid förra Riksda gen deltog jag ej i den diskussion som då fördes uti en likartad fråga, emedan jag icks tilltrodde mig ega insigt uti eller kunna bedöma de förhållanden, som med myatvåsendets förändring ega semmanhang; men eter de upplysningar jag sedermera erhållit och nogsamt begrundat, tillåter jag mig nu kunna förutsäga, att, utan myatenheters antagande i förening med decimalsystemet, vore iatet eller åtminstone föga vunnet; förbehållande jag mig att, under diskussionens fortgång, få än vidare yttra mig i ämnet, derest onständigheterna skulle dertill föranleda. -Imedlertid tillstyrker jag, att betänkandet måtte i dess helhet a: Ståndet astagas. Johannes Andersson från Skaraborgs och Pehr Påhlsson från Christianstads län instämde. Johan August Zetterberg från Stockholms läa: Då jag, i betraktande af de olika systexer, hvilka i utskottet varit föremål för överläggning, anser det a! herr Gripenstedt föreslagna och uti hans reservation utvecklade i flere afsseenden ega företräde framför det af utskot:et i dess betärkarde föreslagna, yrkar jag, på grund af denna reservation, att betänkandet måtte återremitteras, desto hellre som jag lika med herr Gripensteit önskar att den nya räkneförändriogen måtte i alla afseenden bl.fya folständigt genomförd, till upp!ysning hvarom-jag tager mig triheten anhå!la, att herr Gripeastedts reservation måtte uppläsas. Detta skedde; hvarefier diskussionen fortsattes af Jaa Andersson från Upsala lån, som ansåg, att all mogen genom. den i utskottsbstänkandet föreslagna myntförändring lätteligen skulle kunna bliva bedrager i lqvider, enär de nya stadgandera och benämnin. gen af cent vore för folket så f änmande, at: de icke kunde reda sig dermed, på grund byaraf talaren förklarade sig icke vilja biala beiänkandet, utan förenade sig uti de åsigter vica talmaan:n utvecklat. P.hr Nilsson från Christianstads lin: Jag gillar väl utskottets betäskande deri att det försslagna myntsy. stemets inörande skulle medöra lätthet och enkelhe i alla liqvider och räkenskaper, men jag tror Ger: jemte, satt systemets antagaare skulle örorsaka mång: och ganska betänkliga olägenheter, i följd hvaraf j:g under åberopande af herr prost.n Ödmanns och-heri Brukspatronen de Mares i utskottet: afgifne reservationer, anser migicke kunna bifalla utskottets förslag. Anders Ericsson från Elfsborgs lån: Det verkligen förundrar mig-huru så många betänkligheter ku ne uppstå emot en sak, som i sig sjelf hvarken ianebål elle: kon medföra någon våda för staten eller den enskilde. Mxn har sagt, att det nya myntsystemet skulle åstadkomma förvillelse och oreda, man och men emellan. Jag deremot tror tve:tom, att detta system skall åstadkomma låttaad och eohet så väl i jölfva myntbenämningarne som i räkenskapsförisg. Huru många bland allmogen hafva ej, sedan realisationer infördes, lärt att känna innehållet afdetre olika riks dalerbenämningarna -på hsarja sådant mynttecken ? — Om man säger ait.en vara kostar så måsga riksdaie silfyer eller så många riksda!er banko, frågas merän dels huru mycket. det gör, -hvarmed förstås priset i riksgälds riksdaler. Åtminstone är riktgäldsbenämniagen bland allmogen i-min hemort likasom hufvudgrunden för myntenheten, och så vidt jag känner, föras ännu alla bruksoch hande!sräsningar i riksgälds, oaktadt alla kronans samt and:a alimänna räkenskeaper föras i bavkoräkningar, reverser och afhandlidgar, man och man emellan, uppgöras ömsom i banko och ömsom i riksgäld, hviket har till följd icke; alle. nast en dubbel svå.ighet vid sjelfva liqviden genom realiserandet till den ena af dessa myntsorter, utar äfven att missräkning ofta åstadkommes, emedan myn: slaget icke blifvit observeradt. Härtill må läggas d mångdubba svårigheter vid bokoch räkenskapsfö ring. som uppkomma geoom sammandragning af sif rornas mängd och de två dividender som erfordra får att bringa samman till något helt. olägenheter